En matmissbrukares kamp

Fan alltså! Jag är så glad nu att denna blogg är anonym så jag kan spy ur mig en massa skit!!

Jag tror inte att någon som inte sysslar med att hetsäta och överäta förstår vad det innebär och hur det känns. Jag förstår däremot dem som säger "men sluta då, gör det bara inte" för det verkar ju så enkelt. Ät nyttigt, må bra, bli smal och jippie allt blir bra! Men det funkar ju inte så. I mitt fall så tror jag att ätandet både är väldigt fysiskt och psykiskt. Jag är väldigt känslig för när jag inte äter som jag ska, då vill jag ha godsaker på en gång. Jag måste verkligen äta var tredje timme och sköta mig för att jag ska kunna hålla mig borta från godsaker. Sedan har vi det psykiska, jag äter med mina känlsor. Istället för att ta tag i den känslan som finns i mig så "äter jag bort den". Många gånger känner jag mig ledsen, ensam och tom. Då fyller det en funktion att äta! Himla inte med ögonen nu och sucka för det är sant! För mig är det sant! Jag riktigt älskar känslan av att äta sig riktigt proppfull. Man blir så bedövad och det går kanske att koppla till självskadebeteende för det är väl vad det egentligen är.

Men nu är det detta med viktväktarna. Jag känner ju att detta är en dag då jag vill spåra ur! Men om jag skriver upp allt så är jag ju kört för resten av veckan! Då har jag inga points kvar och det är därför jag inte har spårat ur totalt ännu. Men jag har redan ätit en massa skit det har jag!

Jag drar en riktigt stor suck o är glad att jag skrev av mig detta, nu måste jag göra mig iordning för jag kan inte smita jobbet, så gör man bara inte!