En matmissbrukares kamp

Ja.. vad ska man svara på detta? Sen jag började min aktiva viktkamp för många år sen så har jag som sagt pendlat en hel del. Och som jag skrivit förut så "orkade" jag väl tillslut inte längre. Mina dåliga perioder blev väldigt mycket längre än mina bra perioder. Sakta men säkert har kilona letat sig tillbaka och jag tror inte att jag varken velat förstå eller se det! Jag tror egentligen att jag känner mig mer "hemma" i den här kroppen. Jag är ju tjock, det är så jag ser mig, oavsett!

Sen får man väl väga för och emot med olika saker och min kärlek till att äta är jävligt stark! Jag vet att jag kan gå ner för jag har gjort det förut, så vad gör ännu en kväll i soffan med min kära godisskål? Sanningen är väl även att jag mått lite sådär under min studieperiod. Man konfronteras med mycket elände och det kommer upp allt möjligt inom sig själv till ytan. Jag är väl inte så bra på att hantera det utan har istället ätit, ätiit och ätit. Det är ett sätt för mig att lägga saker åt sidan och bara glömma bort verkligehten för en stund.

Dagens mode har fan inte hjälpt till på vägen heller! När jag började plugga så växte jag sakta men säkert ur mina jeans och rakt in i bekväma och härliga leggings! Först nu kämpar jag tillbaka till byxor igen och kanske... någon gång i framtiden åker det på ett par jeans igen.