En matmissbrukares kamp

När jag läste det här temat först så tänkte jag... men mitt problem är ju godis... sen behövde jag inte tänka många sekunder innan jag kom på andra tankar. Sanningen är att jag överäter det mesta som kommer i min väg! Jag är smått pinsam att ha på middag eftersom jag gärna äter mycket och bara dregglar när det är dags för efterrätt. När vi är hos min svärfamlij dyker det ofta upp en riktigt pinsam situation när det bara är lite kvar på desserten. Då skjuter svärmor alltid över det till mig och säger - "ta de sista du". En annan gång när vi var på fika hos en vän säger hon - "jag har bakat jättestora kanelbullar till dig för jag vet ju att du är helt galen i sånna". Hur pinsamt är inte det?!

Men jag har svårt att kontrollera mig själv. Jag överäter mest hela tiden och har fobi för att slänga mat. Det som egentligen är rätt komiskt i det hela är att jag gärna vill äta så naturligt som möjligt. Jag vill laga mat från grunden och äta närodlat, ekologiskt och ja, ni förstår. Men i nästa stund har jag inga problem att trycka i mig onyttiga kemiska efterätter!

För övrigt så är regelbunden kost otroligt viktig för mig. Jag vet inte om det är så men det känns som att jag är otroligt känslig för lågt blodsocker. Min kille säger att det märks på en gång när jag behöver äta för jag blir ett monster. Jag vet inte om det beror på min misshandel av min kropp eller om jag helt enkelt fungerar så biologiskt, att jag helt enkelt inte klarar att leva en hel dag utan mat.  

Hur som helt så behöver jag få ordning på min överätning. För det handlar inte bara om hetsätning. Konstant överätning hjälper verkligen inte till på väg mot en smalare och sundare jag!! Men jag försöker tänka på att äta regelbundet och att inte överdriva portionerna. Ser man sig omkring på hur smala människor äter så får man faktiskt en hint om hur man kan leva.