Efter regn?
Det är underbart med alla fina bloggtjejer som skriver om sin viktnedgång... men det väcker många tankar. Hur kommer det sig att de är överviktiga? Det är nämligen ingen som skriver om hur svårt det är... eller ja kanske lite men inte så det passar in på min situation iaf. För jag lider!! Jag lider som fan!! Kanske har jag gjort samma resa som dessa tjejer gör nu. Jag har kört stenhårda dieter, jag har legat på golvet och skakat i frossa på grund av att jag inte fått i mig tillräckligt med näring! Men jag orkar inte sånt längre! Allt detta har lett fram till riktiga jälva hetsätningsproblem! Jag kanske inte borde läsa bantningsbloggar. Jag borde kanske läsa bulimibloggar för tro mig det passar bättre in på mitt liv, även om jag iofs skulle kalla min situation för senilbulimi (jag hetsäter men "glömmer" bort att spy).
Ja... jag vet inte. Men det är klart att jag är hoppfull ändå... det händer så himla mycket i mitt liv just nu och jag är dålig på att hantera förändringar, jag försöker äta upp/bort mina bekymmer. Men jag kan säga det tusen gånger, efter regn kommer solsken!
Hur kunde jag göra detta mot mig själv?
tack för så ärliga blogginlägg.
Mitt problem är min villkorslösa kärlek till mat!!! Jag älskar maaaaaaat!!!!!! Så jävla gott liksom och därför smäller jag i mig massor med mängder dagligen och därför är jag här var jag är diag!!! KRAM!
Jag säger också tack för du är så ärlig! Kram
Väldigt bra inlägg!
Jag vet exakt hur du känner! Jag kan hetsäta massor, sen spyr jag givetvis inte. Men klart det är en ätstörning.
Just nu försöker jag inte fokusera på att gå ner i vikt, trots att jag känner en del press iom bloggen (även om det egentligen inte är läsarna som pressar). Jag vill bara ha ett normalt förhållande till mat.
Jag har ingen aning om vad lagom betyder. Lite för mig är inte alls lite för en "normal" människa.
Jag vill hitta en balans i livet. Jag vill träna regelbundet. Jag vill kunna unna mig utan att hetsäta. Jag vill kunna äta bra mat och ändå vara mätt. För hunger är mitt största problem. När jag är hungrig tappar jag kontrollen totalt. Då hetsäter jag (och såklart massa socker, godis, kolhydrater, det som ger mest energi egentligen). Men det är så svårt. Iom att jag inte blir mätt lika snabbt som "normala" så äter jag mer och det är så svårt att äta tillräckligt mycket utan att bli vrålhungrig.
Klart att det kommer solsken efter regn :) Jag vet att du klarar det!
Jag har precis läst boken Hungerflickan av Hillevi Wahl - grymt bra bok! Känner igen mig massor i den. Handlar om matmissbruk (men främst socker).
Och jag är också medveten om att det kommer ta år för mig att få ett normalt förhållande till mat och jag vet inte om jag någonsin kommer kunna känna likadant inför mat och socker som "normala". Det får tiden utvisa. Buffeér är t.ex något jag inte borde gå på, för då tappar jag också kontrollen.
Kämpa på, och om det är något är det bara att maila :) (mailen står i min blogg)
Peppkramar!
Och oh yes, jag vet hur jobbigt det är! Det är så sjukt jobbigt och jag kände förra veckan och senaste månaden/månaderna hur det enda som upptar mina tankar är MAT och SOCKER. Jag tänker på nästa måltid, jag tänker på vad jag ska äta i helgen, jag tänker på vad jag ska äta ikväll etc etc etc. Det enda jag tänker på är mat. Som en alkis tänker på alkohol. Då märkte jag verkligen hur maten har börjat kontrollera mig. Hur jag tappat kontrollen totalt. Vägen tillbaka (eller har jag någonsin varit normal till mat?) är lååååång.
Själv har jag alltid varit överviktig. Sen barnsben. Och sockret har funnits så länge jag kan minnas (sen jag var 4-5 år är första minnena iaf). Så svårt att veta anledningen. Men jag vet iaf att jag ska ta mig ur det :) Det får helt enkelt ta den tid det tar!
VET exakt hur du tänker! Har EXAKT samma problematik...vet bara inte hur jag ska lösa det!
Vet du vad, jag håller en ganska fin fasad och helt ärligt har jag inte kännt att det är jobbigt alls dom första 4 veckorna, men den här senaste har varit olidlig. Jag jobbar nära pågens bageri du vet dom som tydligen bakar med kärlek. När jag skulle hem idag så bakade dom och spred en fasansfull doft jag trodde att jag skulle avlida...fy fan!!! KRAAAAM!!!
Jag har också förstått att jag har en mildgrad av hetsätning, jag har aldrig varit överviktig dock men lite större. Jag kan tacka min fotboll och innebandy för det. Men jag vet hur det är att tänka på det HELA tiden. Förrut vågade jag inte ta något ur skåpen, för då visste jag att jag skulle gå lös och gå tillbaka flera gånger. Jag kände inte efter om jag var hungrig eller sugen, jag bara åt och åt.
Nu har jag efter en lååång tid faktiskt förstått vad lagom är eller en godisbit, även om det drar i mig och jag vill ha mer kan jag säga stopp. Ibland kan jag få små "återfall", men klarar att inte falla tillbaka helt.
Fortsätt att kämpa, du kommer klara det!!! kram
