Ensam
Jag vet precis hur det känns. I många år var jag så osäker på mig själv att jag trodde att folk umgicks med mig av medlidande så jag tackade nej när jag blev medbjuden eftersom jag trodde att de egentligen inte ville ha mig med. Nu vet jag att det inte är så och jag förlorade mycket tid som kunde ha spenderats med vänner. Nu vågar jag bjuda in själv och har fått ett mycket mer socialt liv även om jag fortfarande känner mig ensam ibland.
Jag kunde också tacka nej till att umgås för att kunna spendera kvällen med en chipspåse. Hur galet är inte det? Jag vet var du är men det kommer att bli bättre. Kram
Jag kan bara instämma med Minendie. Jag var precis likadan. Det är först nu, när jag bytt stad och umgegängeskrets som jag har ett rikare socialt liv. Och för att jag vågar mer nu tror jag.
Så kan jag också känna, har startat en grupp på FB för vi som vill träffa fler vänner (vi som bor i Skåne) Var bor du? Kram
KRAM
Jag är också väldigt ensam. Har egentligen inga vänner utanför jobbet, och de jag har där umgås jag inte med på fritiden (mer än om det är firmafest). Via min blogg och via Facebook har jag lärt känna massa folk, några av dem har jag träffat IRL. Jag är inte så bekväm med att träffa nytt folk, eller rättare sagt jag VAR inte bekväm. Märkte nu på min Kreta-resa att ajg inte alls hade problem med det, måste vara för att jag inte skäms så mycket för mig själv längre... Jag vill i alla fall träffa folk, jag känner att jag behöver vänner. Via en Dukan-grupp på Facebook har jag fått kontakt med en tjej. Vi har chattat dagligen på FB i över en månad och vi har träffats ett par gånger. Det känns riktigt bra. Hoppas vi kan ses oftare.
Vet också hur det känns. Är ju en ensamvarg och trivs med att vara ensam rätt mycket, men ibland inte såklart. Dock värderar jag att ha få men bra vänner än en massa bekanta. Och sen har det för min del varit så att samhällets förväntningar av att man ska ha en massa kompisar osv osv stora fester eller träffar har spelat in ganska mycket och gjort att man känt sig pressad. Nu bryr jag mig inte längre. Brukar tänka efter och verkligen känna vad JAG trivs med och kommit underfund med att jag trivs rätt bra med att ha det såhär.
Jag vet precis hur du känner dig, är väldigt ensam jag med och det har att göra med att jag inte tror folk vill umgås med mig utan jag tror att dom skäms över mig om sanningen skall fram. Jätte hemskt!
Tack så mycket för dina fina kommentarer, ha en underbar dag! Massa kramar <3
Jag har också varit där, det är inte kul alls... Det är även svårt att komma ur det skalet också... Jag hittade mina vänner via karaoken och det är jag evigt tacksam över! Via bloggen borde man kunna hitta vänner!! Ska vi starta en kompisgrupp på facebook?:)
Åh <3 jag förstår hur det känns, jag känner likadant jag också. Känns inte alls roligt! Massa kramar
Stor kram till dig!
Läser ditt inlägg och reagerar med ett "men åh, gumman, hör av dig" så tänker jag. Läser sedan alla kommentarer. Alla känner igen sig. Ingen anser sig ha så många vänner. inte heller jag. Varför är det så?
Hur som helst, du är välkommen in i min facebookvärme om du vill. www.facebook.com/fettvardag.
Stor kram
Jag känner precis samma sak ibland. Men då tänker jag ett steg längre: VILL jag verkligen ha fler nära vänner? Då kommer jag oftast fram till att det är rätt skönt att bara ha några som verkligen står mig nära. De man tror har MASSOR med vänner kanske bara är de som har ytliga "vänner". Det är antagligen de som är mest ensamma och kanske mest av allt hade önskat att dom hade åtminstone EN som stod dom närmare.
Får man fråga var du bor? Kram
Precis som så många andra känner jag igen mig. Har aldrig varit typen som haft många vänner och bekanta och de få jag haft har nu försvunnit, mycket pga min sjukdom. Har några förutom familjen som jag umgås med och det räcker. Jag har ingen nytta av att umgås med dom som inte egentligen vill vara min vän.
Kan vara svårt att hitta nya vänner, många gånger svårare än att hitta en partner. För hur gör man för att bli vän i vuxen ålder? När man var liten frågade man: Ska vi leka? Man tänkte väl inte lika mycket då heller. Nu är det mer tvekan man duger och om nån verkligen tycker det är kul att vara vän med en. Lite konstigt att det ska vara så svårt i verkliga livet, när vi alla är vänner på nätet och stöttar varann.
Kram!
Sänder en bamskekram. Vart bor du? Kram
Tror att vi snart kommer bli "grannar"
Här kommer en sida som jag verkligen kan rekommendera, vill man träffa nya kompisar & hittat på olika aktiviteter. Kika in på denna sida.
http://www.citypolarna.se
Om du har några frågor, så fråga mig ;-) Kram
