Tårar på ätstörningsmottagningen
Nu är det jävligt tungt. Jag har varit hos min kontakt på ätstörningsmottagningen och shit va jobbigt det var. Tårarna rann och tillslut kom kulmen och jag bröt ihop. Hon frågade mig om jag är på väg in i väggen och jag sa ”nej för jag tror inte att finns någon vägg”. Sedan vek mig dubbel och snyftade hejdlöst. Jag vet inte riktigt var orden kom ifrån för riktigt så tycker jag ju inte. Jag vet ju att… ja, jag kan knappt ens skriva orden men hur som helst så tänker jag då inte… ja, vad jag nu inte tänker… snurrigt värre. Jag vill iaf inte jobba ihjäl mig och jag hoppas att jag hinner vända på denna skuta.
Men det är inte så enkelt att ha ett väldigt krävande jobb och samtidigt jobba med sig själv. Jag har inte dom bästa förutsättningarna och sen har jag det väldigt tufft på jobbet just nu. Det är inte kaos överlag på kontoret men just på mitt skrivbord är det de! Men förhoppningsvis kommer det att vara ganska stabilt när jag går på julledighet.
Vi pratade om hur jag ser på mig själv och just nu känner jag mig väldigt värdelös. Jag klarar inte av att ”strukturera bort” mina problem, jag klarar inte att träna 4 dagar i veckan (som är mitt mål) och jag klarar inte mina arbetsuppgifter. Nu känns all den beröm som jag fått som en tung börda. Tänk alla som trodde att jag var bra, nu har de fått se sanningen! Nja… riktigt så känner jag inte. Jag har nog ganska god självinsikt. Jag vet att jag är en slarvmaja, men jag vet att jag är bra med klienterna och det framförallt det som jag fått beröm för. Så, visst, jag är misslyckad på vissa sätt, men jag jobbar på det. Och jag har ganska bra koll på mina brister och på mina talanger.
Idag är det fredag och jag hoppas att det inte blir alltför mycket övertid idag.
Tack för att ni finns där ute i bloggvärlden!
Inte är du misslyckad inte! Vissa projekt man tar sig för kan BLI misslyckade men de gör en bara till en bättre människa, det blir som en lärdom. Det tar TID att komma tillbaka, det går absolut inte på en vecka. Fortsätt kämpa nu!
Det där jobbet verkar inte helt kul. Har du funderat på om det är värt det? Du kan ju fortsätta plugga eller vad som helst. Iofs har nästan alla saker sina baksidor, men ibland kanske man behöver ta en paus och fundera.
du är värd att vara lite snäll mot dig själv också :)
Bara för att du just nu har mycket i ditt liv och det känns överväldigande betyder inte det att du är misslyckad. Du är mänsklig. Att inse att man inte orkar allt och klarar allt just nu är en själv insikt som inte alla har. Men det har du. Då har du chansen att sakta ner tåget innan det spårar ur. Du kanske skulle minska dina krav på dig själv. Istället för att se allt du inte kan göra, försök se det du faktiskt gör. Det tänket skaffade jag mig när jag blev sjuk och det mesta i mitt liv helt plötsligt inte var genomför bart längre.
Jag fick ändra sättet jag ser på mig själv men det gick och nu fokuserar jag på det jag klarar och resten, ja det kollar jag om jag skulle kunna göra nästa gång. Men under tiden är jag nöjd:-)
Var rädd om dig. Kram
En stor styrkekram till dig ♥
