Ett stort beslut
Jag har tagit ett stort beslut! Imorn ska jag till mamma och jag har bestämt mig för att ta mod till mig och berätta för henne om min situation. På ett sätt tror jag att hon vet, att hon är ganska medveten men samtidigt tror jag att hon har blundat, både för att det är jobbigt att se och för att jag har varit omöjlig att nå. Att säga något om mat eller vikt har varit som att kliva på den mest brännheta glöden så hon har varit så försiktig som hon bara kunnat! Kanske för att det på ett sätt är enklast men också för att jag tror att hon är livrädd för att såra mig.
Men nu är det dags. Det är ingen idé att mörka för vem tjänar på det?
Tänk så många gånger jag har tänkt på att berätta. Men det har varit så svårt att veta hur och vad man ska säga. För visst vore det så mycket enklare om jag sysslade med någon annan drog. Men nej, jag kan inte kontrollera det som är en fruktansvärt naturlig del av våra liv och något som också till stor del är en förutsättning för att vi ska leva.
Men jag måste nog fila på vad jag ska säga. Kanske ska jag skriva upp några stödord, kanske ska jag skriva ut några inlägg från min blogg…
Jag får se.
Starkt gjort att berätta de för din mamma men så nödvändigt.
Lycka till!
Vad starkt av dig att våga komma ut med det hela! Jag tycker det är modigt gjort och jag hoppas att du kommer känna en lättnad efteråt. Kom bara ihåg att vad hon än säger så är du fantastisk
Starkt gjort av dig! Jag hoppas att det går bra. Trots att det är läskigt att berätta så finns det förhoppningsvis mycket stöd att få.
Jättestarkt, och helt rätt tycker jag. Det är som att erkänna på ännu ett sätt, för sig själv också, om du förstår vad jag menar (vad invecklat det blev!). Lycka till vännen!
sv: aw tack :)
Känner igen din situation HELT OCH HÅLLET.
Men jag lovar att när man väl börjat prata om det - kommer det kännas konstigt i början - men så småningom kommer samtalsämnet kännas mer och mer "normalt" och då blir det lättare att ta tag i när någon annan kan stötta dig.
Jag bor i småland, vart bor du?
Jag önskar dig all lycka till. det kommer att ordna sig <3 Kram
Det kommer gå jätte bra och den kommer kännas så skönt efter det är sagt!
En stor styrkekram till dig!
Vad starkt av dig att berätta! Hoppas det går bra! Kram!
Det kan ju vara så att hon längtat/väntat på dig! Att få vara ett stöd för sitt barn,oavsett vad.Och när du sagt "det" som gjort dig så illa-är det inte lika "farligt" som när det fräter ensamt där inuti.Kanske hon blir sorgsen över att du har varit ensam med det så länge?Men vilken STYRKA du har och vi andra får när du delar med dig här "hos dig" i både lycklighet o det djupa bottenlösa,som vi nog alla andra här känner till?
Kramar o bästaste godaste tankar!
GT
Hoppas det går bra idag!
Hoppas det gick bra att berätta för mamma! Starkt av dej!
Hej! Hur har de gått?
Jag har hållt tummarna för dig! kramar
Vad underbart!