Vänner del 2

Jag insåg att det var väldigt mycket som jag ville skriva om när det gäller vänner så jag delade upp det och tar och fortsätter nu.

Jag har en vän som jag haft sedan gymnasiet och jag har allt lite dåligt samvete när det gäller henne. Förr hörde hon ofta av sig till mig men jag däremot tackade nej, nej och nej eftersom det alltid bara var en massa fest på gång. Men ändå! Det är ju guld värt att hon kämpade så länge och var tapper och ringde. Däremot är det mycket outredda känslor mellan oss men egentligen tror jag inte att det är något som kan redas ut. Vi är olika och tänker olika och måste respektera varandra ändå. Och jag har märkt att hon har utvecklats massor så kanske ska jag glömma gammalt groll och bara se framåt istället... jag får helt enkelt jobba på de.

Men nu till något som gör ont, när jag pluggade så flyttade min bästa kompis till en annan stad och till slut hamnade hon utomlands. Eftersom jag har pluggat och haft fullt upp har jag nog inte tänkt på det så mycket men ibland slår verkligheten till. Utan henne är det tomt, det fattas något. För det är inte lätt att hitta någon som man kan göra en så glad och samtidigt så fruktansvärt arg. Och det är inte så lätt att vara vänner på avstånd, det är inte samma sak och det är inte särskillt lätt.

Men när jag pluggade så träffade jag en tjej och vår vänskap ser allt ut att hålla! Vi klickade inte direkt utan det har vuxit fram och jag har verkligen insett att hon är en jättefin vän som verkligen bryr sig! Med henne är det jag som går runt och tänker på att jag ska höra av mig och sen hinner hon ändå alltid först. Jag har märkt på henne att hon har mycket vänner och hon är duktig på att behålla dom! Det har verkligen fått mig att inse att mycket av mina problem ligger hos mig själv. Jag är dålig på att hålla kontakten med mina vänner! Sen är jag sotis på allt som hon och hennes kille hittar på med sina kompisar! Det är middagar till höger och vänster och det har jämt något på gång. Så vill jag också ha det och kanske borde jag se till att det blir lite mer så! Det borde inte vara så svårt att se till att höra av sig till gamla vänner och att boka in trevliga middagar både till vardags och helg! Man får våga helt enkelt, friskt vågat hälften vunnet. Jag måste helt enkelt se till att det händer lite mer i mitt liv!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0