Drömmar som gör ont

Usch va jobbigt jag har haft det denna morgon. Jag har drömt riktigt jobbiga mardrömmar och den sista nu var värst! Det är svårt att förklara för någon som inte känner mig men jag jobbade/pluggade med vänner från förr och dom typ dumförklarade mig. Jag blev så jäkla arg och besviken så jag reste mig upp, smällde till den ena tjejen (som var min bästa kompis fram till mitten av gymnasiet) med en personakt. Då bestämde jag mig för att jag skulle söka förflyttninng. Jag kände mig så ensam, arg, ledsen, olycklig och övergiven. Jag har aldrig varit mobbad, jag har snarare varit en ganska elak människa. Men jag har blivit sviken en hel del av nära vänner och det gör ont än idag. 

Tjejen som jag slog till med akten i drömmen var min bästa kompis och vi delade vår barndom med varandra. Sedan hände mycket i mitt liv och jag blev en trasig och elak människa vilket gick ut över henne. Hon bröt sedan kontakten med mig och trots att jag försökte återuppta den och be om ursäkt så sa hon att det var försent. Idag är hennes liv en nagel i ögat på mig för jag inbillar mig att hon är jättelycklig, hon bland annat det typ sötaste barn jag sett.

Hur som helst så är dessa känslor återkommande i mina drömmar. Det behöver inte handla om vänner utan det kan vara liknande scenarion fast med min familj och det gör ont. De gör ont i mig när jag vaknar och inser att jag är ganska ensam. Jag har många vänner men få nära vänner och min bästa kompis bor i ett annat land.

Ja, jag vet inte vad jag ville med det här men det var skönt att få ur sig det.

Kommentarer
Postat av: A

Tack för kommentaren på min blogg! Själv så drömde jag om att bli lärare från det att jag var ungefär 12 år...Fattar inte hur jag tänkte egentligen;)



Jobbigt med såna där drömmar som handlar om precis det som sitter allra innerst inne. Har också en del sådana...

2012-05-13 @ 22:17:07
URL: http://annmi.blogg.se/
Postat av: Tinefis

Ditt liv låter skrämmande likt mitt...

Jag hade oxå en barndomsvän som "helt plötsligt" slutade vara emd mig, sa lite elaka saker om min vikt och som jag helt enkelt "förlorade" som vän. Det var hjärtskärande, och jag var en ganska ensam tjej i högstadiet och dessutom hade jag ett yttre som sa "Jag är helt ok, jag är en rolig person och allt är hur bra som helst", men inuti skrek jag och grät gjorde jag varje dag jag kom hem från skolan. Fy, hemska tid... Så jag förstår vad du skriver i ditt inlägg. Förstår helt och fullt. Jobbigt med drömmar från det förflutna som man inte riktigt släppt än.

Min partner har sagt till mig många gånger att det är för att jag inte släppt mitt förflutna, "come to peace with it", som jag har skapat denna yttre vägg (min övervikt) mot det. Min övervikt är ett sätt för mig att vara säker, att gömma mig. Han har säkert rätt. Men hur lätt är det att släppa det förflutna? Det är ju alltid en del av oss. Kanske vi bara måste förlåta andra, och oss själva, och gå vidare. Försöka kan man!

Lycka till. =o)

2012-05-20 @ 07:50:01
URL: http://tinefiskrivnaord.wordpress.com

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0