Vill alla?
För ett tag sen såg jag en tjej som stod och väntade på bussen. Hon var väldigt överviktigt och satt avslappnat på en stenmur. Hon gjorde ingen ansats till att skyla magen utan satt där lugnt och väntade. Jag tänkte i mitt stilla sinne att hade det varit jag hade jag nog tänkt på att fluffa till tröjan lite över magen eller se till att jackan täckte lite. Men man kan ju inte alltid utgå ifrån sig själv. Bara för att jag skäms och mår pyton över min övervikt betyder det ju inte att andra gör det.
Men jag frågar mig gärna, hur mår andra överviktiga? Finns det lyckliga överviktiga människor? Kanske är det så att övervikten inte är det primära i deras liv men det måste ju ändå påverka livet på så många plan!
Så frågan är, drömmer alla överviktiga om att vara mindre? Den här tjejen vill det iaf!
Jag kan inte minnas att jag någonsin varit smal. Jag är ganska lång och har alltid fått höra att jag är stor. När jag ser tillbaka på bilder så var jag egentligen aldrig tjock som barn, bara lång. Övervikten kom i 8-årsåldern.
Men för att svara på ditt inlägg så har jag nog alltid på ett eller annat sätt "bantat" men det har aldrig varit det primära och jag har aldrig betraktat mig som olycklig (bortsett från tonårens lyckliga hormonsvängningar haha). Visst har jag har jag haft en önskan att vara som "alla andra" men det har inte tagit över och gjort mig olycklig.
Bara lite hur jag ser på det :)
Jag drömde alltid om att vara mindre med min fetma. Men nu nästan 30 kilo lättare så mår jag fortfarande skit psykitskt. Bara för att man går ner i vikt betyder inte det att man automatiskt ska börja må bra. Jag har så mycket mer att arbeta med än bara mina extra kilon.
