En matmissbrukares kamp

Idag har varit en riktig skitdag på jobbet. Tänk att det kan växla så fort i den här branschen, ibland är det skitkul och ibland är det skitilla. Idag har jag fått två pikar också som inte värmt mitt hjärta. Det är nämligen så att jag inte är en ”vän av ordning” eller hur man ska säga. Så idag när jag inte hittade min häftapparat beklagar jag mig för min rumskompis och hon säger ”men hur kan du hitta något i den där röran”. Då blir jag lite stött. Jag vet ju att jag har rörigt men jag är ju sån! Men vad tror ni jag gör någon timme senare? Jo jag städar mitt skrivbord ;) Så nu ser det lite bättre ut iaf. Man är väl olika men jag kan iofs förstå att det ser rätt illa ut när jag brer ut papper över hela skrivbordet… men, men huvudsaken är väl att det är ihopplockat när jag går hem.

Men! Nu till det värsta! Jag skulle träffa en väldigt speciell pojke och jag skulle länka över honom till en av våra fältare. Pojken frågar hur gammal fältaren är och jag säger att han är i 30-års åldern. Då säger killen att han är gammal och jag skämtar och säger ”nejmen vadå, det är väl inte gammalt, tycker du jag är gammal?” Det tycker han så jag frågar vad det är som gör att han tycker att jag är gammal BIG MISSTAKE! Då säger ungfan, ”det ser man för att du är mörk under ögonen och har rynkor, du har små ögon också”. Jag vet att jag inte borde men jo, jag tar åt mig! Jag vill inte vara rynkig och jag vill inte vara mörk under ögonen och jag har ju komplex för mina små ögon! Onda barn!

Så kan det gå när man frågar för mycket, note to my self – fråga inget du inte vill veta svaret på!