En matmissbrukares kamp

Igår var jag på innebandyn, det tog ca 30 min innan min fot sa ifrån.

Jag inser att jag nog glömt att skriva om vad som hände med min fot förra veckan så här kommer en uppdatering. Jag tycker inte om att gå utan cyklar helst vart jag än ska men förra måndagen var vi på ett hembesök och regnet stod som spön i backen så jag fick skjuts hem av en kollega. Dagen efter blev jag alltså tvungen att gå till jobbet och vad händer? Jo, jag står nästan på näsan! Just då kände jag ingenting men på kvällen svullnade mig fot upp och det var faktiskt riktigt läskigt! På kvällen ville min kille få mig att inse att jag måste avboka PT-tiden och tillslut gjorde jag det. Redan dagen efter hade svullnaden gått ner rejält men den har fortsatt att vara svullen hela veckan (wow, vilken bra anledning till att slippa träna).

Igår skulle jag därför mjukstarta med lite innebandy och det gick sådär. Jag klarade som sagt 30 min och sen vågade jag inte mer eftersom foten svullnade upp. Jag hade säkert kunnat pressa mig men jag ville inte missa en till PT-tid så jag tog det lugnt.

Det var iaf kul och jag hoppas att jag mår bättre nästa tis så jag kan köra på igen! Det verkar vara ett kul gäng! Däremot bävar jag redan för match, jag vill ju bara träna. Men, men de kanske ändrar sig. Träningen idag ser ju ut så att vi typ värmer upp i 10 min och sen tränar vi match mot ett annat damlag så var är skillnaden egentligen?