En matmissbrukares kamp

Imorse var jag på ätstörningsmottagningen. Det blev ett ganska jobbigt samtal trots att jag inte riktigt visste vad vi skulle prata om när jag gick dit. Jag kände inte att jag hade något speciellt på hjärtat. Väl där så började bland annat prata om vänner. Det är ett område som gör ganska ont. Jag vet att jag har isolerat mig från omvärlden men det är fan inte lätt att ta sig ur! Jag mår inte bra ännu och jag känner jag mig inte helt redo för att kasta mig ut heller. Men det vore trevligt att hitta på lite mer saker iaf. Jag har ju börjat träna med en kollega nu så det känns ju kanon! Vi peppar verkligen varandra och det är kul att han någon att prata med när man harvar fram på maskinerna!

Men tillbaka till samtalet, vi pratade om att jag vill en massa som inte händer. Jag vill att människor ska välja mig, att jag ska vara viktig och betyda något för andra. Jag blir så glad när någon bryr sig om mig och hör av sig. Min klasskompis från studietiden hör ganska ofta av och vi åker till varandra med jämna mellanrum. Det betyder så ofantligt mycket att hon bryr sig om mig! För sanningen är att jag vill inte behöva be om att få finnas, jag vill bli vald! Men jag förstår att jag måste bjuda till lite så att människor kommer ihåg att jag finns!