En matmissbrukares kamp

Så, nu borde livet återgå till det normala. Jag är hemma igen efter en resa till Vemdalen och idag är jag hemma och har unnat mig en kompdag för att ta igen mig lite.

 

Förra helgen var jag på Ålandsresa och jag tänkte börja där.

 

Det var en annorlunda upplevelse... haha. Jag var kanske inte riktigt beredd på hur galna vissa människor kunde vara men jodå. Jag var lite orolig för det här med att umgås med tvåbarnsmorsor som blvit utstläppta på grönbete och mycket riktigt, det var en upplevelse utöver det vanliga. Redan på bussen upp så spårade en av dem ur och skrek, sjöng och levde rövare. Jo, visst jag vet att jag är född med en liiiite för stor pinne i röven men herregud det finns väl gränser!

 

Jag hamnade iaf tillsammans med en annan tjej i ungefär samma kalliber som jag och vi fick själva dela på en hytt. Vi var båda lite chockade men vi hade ju hur kul som helst också!

 

Jag dansade i hur många timmar som helst och det var skitbra musik för en gångs skull. Däremot kände jag mig ganska ful och fet och det var jobbigt. Men! Så händer något konstigt. Ja, eller så var det bara någon som visste vilka knappar man ska trycka på hos tjocka flickor... Det kommer iaf fram en skånepåg och vi dansar och har kul. Han är en riktig gentleman och gör inget olämpligt. Sedan säger han några saker till mig. Han säger bland annat att jag inte ska slå ner blicken. Han säger att jag inte ska skämmas, att jag är vacker, att det är något speciellt med mina ögon. Han säger också att jag inte ska bry mig om vad någon annan tycker för jag har något speciellt. Skumt, skumt, skumt! Men ändå så häftigt. När jag tittade på honom som om han inte var riktigt var klok så berättade han att han har en kärlek hemma i skåne så det handlade inte om det... ja inte vet jag, hans ord har iaf snurrat i mig en hel del. Det är lite roligt när något sådant händer, han kanske sa så till varenda tjej på dansgolvet och bra är väl de i så fall för jag tror, eller nej jag vet att tjejer tycker om att bli bekräftade! Och dom där orden passade nog in på ganska många tjejer som dansade runt på köttmarknaden den kvällen. Och vet ni, jag tål egentligen inte män från skåne, jag tycker det är den värsta dialekt som finns... men... inte nu längre ;)