Idag är det dags för babysim. Vi har inte kunnat gå på flera gånger och jag har en liten klump i magen. Jag tycker inte om att visa upp min kropp och har man ett barn som lever rövare gör det inte saken lättare. Men min lilla skrutt älskar dock att bada så jag gör det för hans skull! När vi väl är där går det oftast väldigt bra men det är just nu, sådär innan som det känns jobbigt. Mina känslor kring detta för mig dock osökt över på dagens tema ;P
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Kring detta finns det mycket att skriva. Sanningen är att min kropp hindrar mig från vissa saker. Framförallt ställer mina tankedemoner till det. Jag vill t.ex. inte att människor från mitt förflutna ska se mig såhär. Jag tror att jag hade haft kontakt med fler personer och umgåtts med dem om jag inte såg ut såhär. Jag har alltid varit modell större men inte såhärs stor! Jag bantade som sagt ner mig för flera år sedan och då fick jag ett uppsving och började umgås med dem igen. Det handlar inte om många personer och de skulle inte bli några nära kontakter men visst skulle vi kunna träffas ibland om jag kände mig mer bekväm.
Man vet ju aldrig hur man ser ut i andra människors ögon. Jag tror inte att jag själv vet hur jag ser ut heller. När jag var som smalast hade jag en otroligt skev bild. Jag kunde inte riktigt få in i mitt huvud hus smal och fin jag faktiskt var. Jag trodde fortfarande att jag var tjock. Detta tror jag tyvärr är otroligt vanligt.
När det gäller mötet med andra så handlar det om hur man ser ut och hur man uppför sig. Rent klädmässigt är det faktiskt ett problem att vara såhär stor.! Jag kan inte hitta kläder på vanliga avdelningen och det mesta sitter illa oavsett. Jag måste alltid sy om byxor för att få dem att fungera och att hitta en behå till mina bröst är nästan omöjligt. Detta påverkar också hur det känns att möta andra människor. I mitt jobb vill jag göra ett bra intryck på alla plan och det är inte alltid det lättaste.
Det man känner inombords speglar också hur man ser ut utanpå. Ibland kan jag nog verkligen se ut som "skit". Men jag tror att jag kan gå rakryggad med en trygghet om jag vill. Något positivt med mig själv rent fysiskt är att jag har en ganska bra hållning. Något postivt med mitt inre är att jag tror att förmedlar trygghet. Jag får mycket uppskattning i mitt jobb och det värmer så otroligt mycket. Jag har även fått mycket beröm sedan jag blev mamma och det värmer ännu mer.
Men, samtidigt som jag är trygg är jag också otroligt orolig. Jag har en mun som går alldeles för fort och jag får ofta "vargtimmen" (som Hanna och Amanda brukar prata om). Jag önskar att jag var mer lugn och tänkte innan jag pratade!
Hur mycket märker då andra av mina tankedemoner? Inte särskilt mycket tror jag. Visst gör det lite ont i magen när några kompisar vill gå ut och äta middag men låter jag de hinda mig? Nej! Egentligen är det nog bara när det gäller vänner från det förflutna som jag undviker saker. Det mesta andra muttrar jag lite över i mitt inre och gör ändå.
