En matmissbrukares kamp

Resultatet denna vecka - 0,3 kg. Det har gått ännu en vecka där jag inte mått något bra. Jag låg hemma raklång i tre dagar förra veckan eftersom jag hade så ont i magen. Jag kollade ju upp att allt var bra med "bebismagen" och ställde sedan en egen diagnos, magkatarr. Det är förmodligen inte sant för symtomen har förändrats under veckan och jag vet inte vad som är fel på mig. Min kille är arg för att jag inte söker hjälp men jag söker fan inte för diffusa magproblem! Sedan är det faktiskt en möjlighet att det helt enkelt bara är graviditeten som gör mig sån här...

 

Men jag vet inte, jag är så grymt svullen om magen och jag är öm. Jag har jättesvårt att vara framåtlutat och jag mår bäst av att ligga eller stå. I fredags mådde jag mycket bättre och jag tänkte att - nu är det över, nu jäklar vänder det! Från och med nu kommer allt att bli bra! Eller INTE!! Magen ballade ur dagen efter och jag fick springa på toaletten i 24 tim. Det var inte superilla men ändå, det var inte normalt. Kanske var det något jag ätit, jag vet inte men återigen blev jag så besviken på min kropp.

 

Nu kämpar jag faktiskt bara för att ta mig igenom varje dag. Idag gick jag tillbaka till jobbet men jag känner ett grymt motstånd. Jag kan inte sätta fingret på det men jag börjar fundera på vad som är psykiskt och vad som är fysiskt i det här! Jag känner ett grymt motstånd till jobbet som jag inte brukar göra! Det känns som att jag inte har någon energi att göra ett bra jobb!

 

Imorgon ska jag iaf träffa en barnmorska för ett första samtal och det känns skönt. Det är en början iaf och jag kan dela med mig av mina känslor. Kanske har jag blivit psykiskt nedbruten av att ha kännt mig fysiskt nedbruten en lång tid. Min kollega berättade för mig att folk har väldigt svårt att förstå när man mår dåligt och är gravid. Man ska ju vara lycklig och tacksam. Jag la till att så var jag mot henne när hon klagade tidigare. O ja, så var det sannerligen. Nu tänker jag annorlunda.... Men det var verkligen inte såhär i min förra graviditet. Då svävade jag på små moln och var lycklig. Nu känns det helt annorlunda! Och ja, jag känner mig grymt otacksam just nu. Något i mig skriker att något är fel!! Frågan är vad och på vilket sätt....