SUCK
Jag fattar inte riktigt varför jag inte bloggar. Jag har så mycket känslor inom mig men ändå blir det inget. Kanske för att jag vill att mina inlägg ska vara intressanta och bra...och det är ju inte alltid så lätt att få till.
Men, men jag har iaf ett stort problem just nu. Jag mår pyton och skulle vilja gråta ögonen ur mig!! Men jag kan inte... jag tror att jag skrivit om det förut men jag kan inte gråta längre. Det är en sån vidrig känsla. Det känns som att gråten är i halsen men det kommer inget. Jag vill bara släppa ut det! Lätta på trycket och gråta ut. Men det går inte.
Jag önskar att ni kunde höra hur stor min suck är just nu. Det är så tråkigt när man mår dåligt. Och varför mår jag dåligt då? Ja, det är allt möjligt, jag vill inte vara fet och ful, jag vill inte att andra ska vara smala och snygga, jag vill äta massor med gott för trösta mig, jag vill inte äta en massa gott för det gör mig ännu fetare och fulare.
Jag gick på stan idag med en smal kompis och det var en plåga, fan, fan FAN!! Men jag höll minen, jag gick där fram och tillbaka med jeans till henne i storlek 25 och 26. Log lite åt henne när hon ojade sig över om de var tajta nog. Hon informerade mig nämligen om att det värsta hon vet är när de blir stora efter ett tag. Själv stod jag där i mina hemmafärgade byxor från cubus i stl 44 som sitter som "kom kyss mig i arslet".
SUCK!!
Men, men jag har iaf ett stort problem just nu. Jag mår pyton och skulle vilja gråta ögonen ur mig!! Men jag kan inte... jag tror att jag skrivit om det förut men jag kan inte gråta längre. Det är en sån vidrig känsla. Det känns som att gråten är i halsen men det kommer inget. Jag vill bara släppa ut det! Lätta på trycket och gråta ut. Men det går inte.
Jag önskar att ni kunde höra hur stor min suck är just nu. Det är så tråkigt när man mår dåligt. Och varför mår jag dåligt då? Ja, det är allt möjligt, jag vill inte vara fet och ful, jag vill inte att andra ska vara smala och snygga, jag vill äta massor med gott för trösta mig, jag vill inte äta en massa gott för det gör mig ännu fetare och fulare.
Jag gick på stan idag med en smal kompis och det var en plåga, fan, fan FAN!! Men jag höll minen, jag gick där fram och tillbaka med jeans till henne i storlek 25 och 26. Log lite åt henne när hon ojade sig över om de var tajta nog. Hon informerade mig nämligen om att det värsta hon vet är när de blir stora efter ett tag. Själv stod jag där i mina hemmafärgade byxor från cubus i stl 44 som sitter som "kom kyss mig i arslet".
SUCK!!
Kommentarer
Postat av: Jenny
Åh vad jag känner igen mig! Har också fått svårt att gråta för att jag behöver, däremot kan det funka till "sorgliga" program. Idag grinade jag som fan till ett adoptionsprogram, det lättar lite även om det inte är den "riktiga" gråten som kommer ut....
Trackback
