En matmissbrukares kamp

Igår var jag på spinning och det var skönt! Men vad som återigen är jobbigt är att jag verkligen kände av mina knän när jag cyklade. Jag blir så jäkla orolig! Jag tänker alla möjliga hemska tankar men jag försöker slå bort dom. Jag tänker att jag ska försöka ta det lugnt och träna det som är skonsamt för knäna. T.ex. ska jag se till att träna mer styrka på överkroppen. Jag måste se till att flera pass i veckan blir styrka överkropp så att jag får skona mina stackars knän.

 

Samtidigt känns det lite orättvist (jag är mycket för det här med orättvisa). Jag är ju inte sååå stor. Ska mina knän braka för att jag väger 100 kg?! Ja, kanske. Livet är inte rättvist, det sa en professor till mig en gång.

 

Jag bjuder på en dagens iaf.

 

 

Nu ska jag försöka lägga i en höge växel när det gäller träning men jag har en liten tanke som gnager i mitt huvud. Det är nämligen så att den förra kontakten som jag hade på ätstörningsmottagningen sa att 80% är mat och 20% träning när det gäller betydelsen kring viktminskning. Under den tiden då jag gick på ätstörningsmottagningen tränade jag ganska mycket men hetsåt även en hel del. Jag vet inte vilken sanning som låg bakom det, kanske ville hon flytta mitt fokus från träning till kost… eller jag vet inte. Däremot gnager det där lite i mig, 20% det är ju inte så mycket. Men stämmer det eller inte?

Hur som helst så har jag iaf bokat in på ett spinningpass ikväll!

Imorse kom jag iväg på morgonpromenad trots att det var ledset väder. Det var faktiskt riktigt skönt!! Jag känner verkligen ett behov av att röra mig just nu så jag ska se till att passa på så länge det varar ;)

 

För övrigt så fick jag ett halvt raseriutbrott imorse när jag insåg att min kille tvättat mina nya fina beiga trosor tillsammans med den mörka tvätten. Egentligen var det inte själva handlingen i sig som utlöste min ilska utan det faktum att han inte kan erkänna att det var fel! Nu är de dassiga och fula i färgen och självklart skulle de ha tvättas tillsammans ljus tvätt! Men nej, det vill han fullkomligt förneka. Jag stormar iaf ut ur lägenheten men sen hinner jag inte cykla särskilt långt innan jag ångrar mig och ringer för att be om ursäkt.

 

Det är viktigt att be om ursäkt… men det var även viktigt att min kille sa att han aldrig ska göra om det misstaget igen :P

Nu känns det som att luften gick ur mig. Tanken var att jag och min kille skulle kolla på ett hus på onsdag och ja, visst hade jag drömmar och förhoppningar inför det här. MEN! Nu ringde jag till mäklaren för att anmäla oss till visningen och vad händer?! Jo hushelvetet är redan sålt!! Jag känner mig verkligen nere och tom just nu.

 

Kanske överdriver jag, för det var inte så att jag var tvungen att huset till vilket pris som helst. Men det känns bara så himla snopet… bara sådär så är alla chanser borta.

 

Ja, och vad vill jag göra då? Vad är min naturliga reaktion? Jo jag vill köpa en ben&jerrys och gå hem och lägga mig i soffan…

 

Suck och pust. Tur att jag är på jobbet, men samtidigt vill jag inget hellre än att bara gå hem!

 

Ja för övrigt stod regnet som spön i backen imorse så nej, det blev ingen jävla morgonpromenad.

 

Jag ber om ursäkt för mitt humör och mitt språkval :/

Nu har jag precis varit hos min kontakt på ätstörningsmottagningen.

 

Innan jag skulle dit kände jag mig lite osäker på vad vi egentligen skulle prata om. Mitt liv är så upp och ner och just nu känner jag att jag är på G. När jag väl var där så uppdaterade jag henne om vad som hänt på senaste tiden.

 

Jag berättade att jag varit på semester och att jag då insett att jag faktiskt har kommit en bit på vägen. Visst det är långt kvar men det är häftigt att känna att jag klarar mig utan godis! Jag har börjat bli mer medveten om mina val och successivt lär jag mig att det finns alternativ. Sen är det mycket känslor som kommer till ytan när jag tar bort mitt ”skydd och min trygghet”. Men jag måste konfrontera dessa känslor, jag måste jobba med dom för att komma vidare.

 

Nu har vi bokat in en tid igen om en månad. Jag skulle nog tolka detta som att vi går mot ett slut på samtalen på ätstörningsmottagningen. Men jag är inte riktigt redo än utan hoppas att vi kan fortsätta med samtal lite mer sällan tills jag känner mig redo att fortsätta på annat sätt.  

 

I lördags surfade jag runt och gick från blogg till blogg och helt plötsligt kände jag att jag var ute på riktigt ljupt vatten! Tjockisbloggar är en sak, men smala tjejer som vill bli anorexiafall, det är en helt annan sak!

Jag smet fort därifrån för om jag får använda mina fördommar så tror jag att det är sådana små trasiga flickor som kan bli riktigt onda och ge elaka kommentarer.

Det känns som att jag borde kunna skriva hur mycket som helst om detta men jag känner mig helt tom....

Vilken av dessa skulle kunna vara era drömmars målbild?

Livet med hund är både underbart och liiite jobbigt. Men va härligt det är att komma ut och röra på sig flera gånger om dagen!! Det är helt underbart. Igår hade vi med oss Otto på massor med äventyr hela dagen och det gick hur bra som helst.

Nu till annat. Imorn ska jag väga mig igen på gymmet. Dum som jag var så lyckades jag inte få någon tid förra veckan utan istället har jag ätit en massa dumt och  Men idag är det en sån där töntig måndag igen när allt för många "börjar sitt nya liv", även jag. Eller ja, ni förstår vad jag menar. Jag ska iaf gå igen några tuffa dagar nu för att rensa ut sockret ur mig kropp. Det kommer bli jäkligt tufft men det måste göras. Jag fick nyss veta att min kontakt på gymmet går på semester nästa vecka och det gör mig lite rädd. Jag vill bara att den här förbanande sommaren ska vara över så alla kan jobba och finnas tillhands :P

Kolla in bilden, varför har jag inte tänkt på det förut?!

Men det är iaf helt underbart att jag har en liten vildhund som ser till att jag kommer ut och får både frisk luft och motion! Jag ber om ursäkt för den första bilden men jag tog den vid ett fönster som speglade väldigt bra men även väldigt smutsigt :/

Jag tror att jag glömde berätta att jag igår vaknade upp genomförkyld. Jag har mått lite sådär sedan jag kom hem från semestern men jag har bara vägrat lyssna på den känslan. Hur som helst så är den nu ytterst närvarnde och jag mår rätt skit. Men då känns det på något sätt bra att jag kommer att få en hund idag som kan se till att jag får ta mig i kragen och gå ut iaf!

Visserligen ska jag inte hoppas på för mycket men kanske kan det bli en bra start, en veckas morgonpromenader kanske kan bli till en vana som håller i sig!

Mörka, eller var ärlig? Mörka eller vara ärlig?

Jag vet inte riktigt vad jag ska skriva för det är ingen idé att komma med dåliga ursäkter. Men jag trodde faktiskt inte att det skulle vara såhär svårt. Jag har tydligen trillat längre ner i sockerträsket på semestern än vad jag trott. Jag trodde verkligen att jag skulle kunna fixa det men så blev det inte.

Visst jag sköter mig på dagarna med sen blir det kväll och helvetet bryter loss... typ. Killen åkte iväg igår kväll och jag förde verkligen en diskussion med mig själv. Jag gick fram till dörren, men vände tillbaka igen. Sen fortsatte diskussionen och tillslut stod jag där i butiken.

Jag ber om ursäkt för detta men va fan... ska jag ljuga då och säga att allt är tipp topp och på G?

Fy bubblan, igår blev det tokknas. Jag blev fullkomligt galen på min kille! Nu kan jag inte riktigt komma på varför och det skrämmer mig faktiskt. Tänk att jag blev så uppretad att jag fick värk i tänderna för att jag bet ihop käkarna så mycket. Jag vet inte när jag somnade men när kyrkklockan slog 12.00 var jag fortfarande klarvaken. Jag gissar att ni nu kan lista ut att när klockan ringde kl 06.00 så var jag inte alls sugen. Jag kom alltså inte iväg till gymmet men jag har lovat mig själv att det blir någon form av aktivitet ikväll istället.

För övrigt är jag jättelycklig för idag blev det klart att jag ska vara hundvakt!!! Jag fullkomligt älskar hundar och nu ska jag alltså få ha en i en hel vecka!!! Snacka om att det kommer att bli promenader då! Det blir ju väldigt svårt att snooza vidare på morgonen och strunta i morgonpromenaden, nej det skulle jag inte ha hjärta att göra. Jag ser alltså fram emot detta på flera sätt!! Jag får mysa och umgås med en hund och jag kommer att få massor med motion!!!

Vet ni vad som också ska bli spännande?! Jo min kille är allergisk (största anledningen till att vi inte redan har hund) och den här rasen anses vara "allergivänlig" så det ska bli jätteintressant och se hur det går!

Imorn är det dags för jobb igen och jag är sååå osugen. Men det blir säkert bra när man väl kommer igång. Sen är det ju bra att jag har något att göra också, att hålla mig sysselsatt är den bästa medicinen mot mitt missbruk.

I övrigt så håller jag på och bearbetar mig själv för att jag ska gå upp tidigt imorn och sticka till gymmet innan jobbet. Ska jag vara ärlig så är det faktiskt så att mina senaste 3 månaders mornar har bestått av big brother. Jo, jag vet, det är lite patetiskt men jag har faktiskt gått upp tidigt varje morgon och krypit upp i soffan och tittat på gårdagens program på datorn. Nu vill jag istället vända detta och se till att träna istället. Men min diciplin är ju som bortblåst så vi får väl se hur det går. Jag diskuterar även det faktum att jag absolut inte vill duscha i någon annans åsyn!! Men som sagt, bearbetning pågår.

Herregud!! Nu är jag hemma igen och jag måste erkänna att jag har haft en ganska stor bloggabstinens. Men jag kände att jag var på semester hos någon annan och jag hade inte min egen dator med mig så jag ville inte krångla. Denna vecka till för mig och min kompis.. ja och våra pojkvänner såklart.

Som vanligt vet jag inte om jag vill vara ärlig men jo, det har gått sådär. Men jag tänker hur som helst iaf inrikta mig på det positiva. Jag var på besök där förra året också och jag kan säga att det var STOR skillnad på mitt beteende då och nu! Jag blir faktiskt jättelycklig när jag tänker på det och jag blev nästan salig när jag insåg det. Vi satt i bilen jag och min kompis efter att vi handlad och plötsligt insåg jag att jag är mycket bekvämare den här gången än förra året. Då hade jag full med godis på mitt rum som jag kunde äta när jag behövde. Nu hade jag inte alls det behovet. Världen gick inte under om jag inte fick godis när jag ville! Det var inte så att jag behövde något gott varje kväll heller. Kvällen blev som det blev och det kändes också okej! Jag är nog ganska hård mot  mig själv men den här resan har fått mig att inse att även om jag inte kommit långt så är jag på väg!!

Bjuder på en kul bild som min kille tog. Han är så urusel med kameran så jag skulle ta den ifrån honom men då fyrade han av en riktig kalasbild, ehh not ;)

Nu är vi framme och hittills har allt gått ganska bra. Jag var på gymmet igår innan vi åkte och jag har gått ner ytterligare ett kg! Jag är orolig för vad vågen ska säga när jag kommer tillbaka men, men jag ska försöka att sköta mig. Men jag måste berätta en sak, igår när jag var på gymmet hör jag mig själv förhandla bort en invägningtid till på tisdag när vi är hemma igen. Det känns verkligen som att det var missbrukaren i mig som talade och det är INTE bra! Men jag ska se till att boka in en tid så fort jag kommer hem.

Oj, oj vilken dålig dag detta är! Jag har varit på utflykt med kören och möjligheterna att äta bra har varit sådär... visst jag hade kunnat vara förutseende och haft med mig eget mellanmål men tyvärr glömdes det bort. Så nu sitter jag här hemma och är hungrig och sugen som ett DJUR!! Jag stod emot godiset i en butik som vi var i men nu ska jag till en kompis och titta på BB-finalen och JA, jag kommer stanna och köpa godis. Men jag ska försöka att vara lugn och handla med måtta, jag ska ju faktiskt väga mig imorn!! Usch det ger mig lite ångest men det kanske är bra för då köper jag nog inte lika mycket godis.

Så här kan en hetsätningskväll se ut för mig men jag lovar att så kommer det inte bli ikväll!

På måndag drar vi! Då blir det en veckas semester! Men jag måste erkänna att jag blir lite rädd, rädd för att inte kunna kontrollera det jag äter i den utsträckning som jag vill. Men jo visst, jag vet att det är töntigt. Men jag tycker att det är svårt nog i vanliga fall och sen är det än värre när jag åker bort. Det handlar både om att jag hindras att äta så nyttigt jag vill men även att jag hindras från att äta så onyttigt jag vill. Ska jag vara ärlig så brukar jag ha med mig godis i väskan eller så när jag ska någonstans så att jag vet att jag har min trygghet att gå till om jag behöver.

Men nu har jag denna utmaning framför mig och det ska bli intressant och se hur det går. Jag hoppas verkligen att jag inte spårar ur totalt! Det som är bra är iaf att jag ska till gymmet och väga in mig på måndag innan vi åker. Då kommer jag alltså få det svart på vitt om jag ballar ur totalt!!!

Här är bilder från när jag var på gymmet sist, om jag försöker att ha dom på näthinnan så borde det vara motivation nog för att jag ska sköta mig!!!!

  

Hittade ett utkast till ett inlägg som jag aldrig publicerade i veckan. Så jag gör det nu istället för jag tycker att det är en del tänkvärt i inlägget

Skrivet onsdag 29 maj

Shit va less jag blir när det går dåligt! Jobbet är ett enda stort orosmoment just nu och jag vill sååååå gärna äta godis för att lugna ner mig! Ytterligare en kväll ska jag sitta kvar på jobbet och jag vill ju ha en chokladkaka bredvid mig!! Det är verkligen intressant hur man är funtad alltså!

För övrigt kan jag berätta att en kille som jag skulle placera rymde igår. Pojken har ett missbruk och jag kan verkligen förstå varför det blev som det blev. Skulle någon säga till mig att nu ska vi omhänderta dig (vilket betyder att jag inte kommer få tillgång till min kärlek- godiset) då skulle jag också sticka och trycka i min så mycket godis som jag hann tills någon hittade mig!... Eller nja... det vore förmodligen något väldigt bra för mig så jag kanske skulle ta chansen... men ändå. Är man inte redo så tar nog de flesta till flykten!