Vem tror jag att jag lurar?
tror man alltid kommer får leva med det, om man har ett missbruk... de viktiga är väl att du är medveten om det och gör något åt det. Du tar ju tag i det igen, superstarkt tycker jag.. Kram... va inte ledesen över det... bara accepter och gå vidare
Det viktiga är att du tog tag i det direkt och varit till gymmet! Jag kan lätt ha inställningen "det är redan förstört" och låta hela veckan skit bara för det! Många kramar
Att falla är mänskligt och nåt som vi alla gör. Starkt av dig att ta dig tillbaka på banan så fort och att du vet varför det blev som det blev.
Framsteget här är att inse vad du gör och inse det icke friska i beteendet. Det är det du ska fokusera på, inte något annat. Stor kram!
Tyvärr så är det så här når man lever med ett matmissbruk. Men du är INTE misslyckad. Se på det på ett annat sätt istället. Du vet ju varför du gjorde det och då blir det lättare nästa gång du känner på det sättet.Jag är lika stolt och impad av dig trots det här som du ser som ett misslyckande. Det kan vara jättesvårt att överhuvudtaget vilja inse varför man äter och faller, men att våga försöka ta reda på varför och sen lyckas med det. Det är stort. Du är superduktig!!
Nu har du ju ytterligare ett verktyg i din resväska som du kan ha nytta av på resten av din resa:) Kram
Du KOMMER att klara fler!!!!! Men jag känner så väl igen ditt beteende.... tyvärr.... Svullo bara hoppar på en och man kan bara inte stå emot, fast man borde/kan.
Sänder massvis med kramar till dig<3 tycker du ska vara stolt över dig själv, men jag känner igen mig i de. Är själv i en svacka just nu :S
Du måste tänka om, istället för att fokusera på den dagen då du tillfälligt förlorade kampen så måste du tänka att du faktiskt inte åt nått på två veckor. Tänk på allt du hade kunnat äta de 14 dagar som du VALDE att inte äta nått sött. När du tänker tillbaka på dessa så inser du kanske hur bra du mått varje kväll du gått och lagt dig och vetat att du kämpat för dig och din kropp! Jag har precis inlett två sockerfria veckor( inspirerad av dig) och jag har valt just två veckor för att jag ska ha ett realistiskt mål att sträva efter. När de två veckorna har gått får jag välja att smaka på det söta eller kämpa en vecka till. Vet inte om det kommer fungera men för första gången känner jag att jag har nått hållbart pågång! Kämpa på!!! Kramar
Jag känner igen mig så mycket i det du berättar. Jag är precis sådär! Vi får kämpa tillsammans!