En matmissbrukares kamp

Imorgon ska jag till en kompis och vi ska ut o äta. Lite nervöst och jag är orolig för vågen som just nu är på min sida. Men jag ska försöka att inte balla ur utan hitta tillbaka till banan fort! 

Idag har jag varit ledig och jag har haft fullt upp hemma. Jag har insett hur mycket tid jag har när inte all "egen tid" går åt till att trycka i mig sötsaker. Tänk om min PT hade sett hur jag har levt under vissa perioder , hon skulle bli förfärad! Det hade också varit intressant att veta vilka pengar jag la på sötsaker. Jag tror fan inte att det är så mycket mindre än vad jag lägger på min PT varje vecka (1 pt-tim ca 500 kr).  

Vi pratade mycket och jag sa att det kändes för strikt i helgen så nu tänker jag välja mer själv. Det var iaf härligt att lufta tankar och känslor och hon känns så engagerad! Just nu är hon en stor del i förändringen av mitt liv men jag är så orolig för att "återfalla"! Jag kan hålla mig samman en kortare tid men kommer jag att orka? Kommer jag att vara ärlig? Det kan bara tiden utvisa men juat nu ska jag vara stolt över mig själv för det går så bra!! 

Shit vilken fartfylld dag jag har haft! Det började med yoga 06.30 och sen hände det massor på jobbet så jag har inte haft en lugn stund! Maten blev absolut inte på sina planerade tider men jag mådde bra ändå och det har varit en kul och spännande dag!

 

Vågen visade -0,6 kg imorse så enligt min våg har jag gått ner 1.2 kg sedan jag började för två veckor sedan men vi får väl se vad vågen säger på gymmet imorgon.

 

Jag känner mig också liiite mindre svullen i kroppen rent generellt men jag önskar såklart att vågen skulle vara lite mer generös.

 

Men det ska bli kul att träffa min tränare imorgon och prata lite. Jag ska säga att jag inte är sugen på att vara så strikt i kosten som hon tycker! Jag var jäkligt bitter på både henne och mig själv i helgen men nu känner jag mig laddad med ny energi!

 

En sak som jag verkligen insåg idag är att jag är grymt stel i kroppen på morgonen! Jag klarar absolut inte av att göra samma saker på yogan som jag skulle klara på kvällen!!!

 

 

Idag har jag varit så arg så ni kan inte förstå!!!  Jag känner att jag snabbt blir på dåligt humör under morgonen och jag säger till min kille att jag mår dåligt över min situation, att vi ska på kalas idag och att jag måste hålla mig undan fikat. Visst det låter banalt men det är påfrestande för mig. Jag tycker även att det är jobbigt att han tycker att vi ska köpa med oss något och ha lite picknick på vägen till kalaset.

 

Jag känner att allt blir för mycket för min hjärna och jag vill helst bara stanna hemma. Men icke, han tycker att jag ska följa med. Efter mycket om och men bestämmer vi oss för att åka och köpa mat på Max på vägen eftersom tiden rinner iväg. Det känns okej eftersom jag vet att det finns bra alternativ där. När vi väl kommer till Max är det sååå lång kö och det kommer bara bil efter bil som åker in före oss i drive inkön. Min kille surar ur och åker därifrån! Jag utbrister - vad ska vi nu äta och han kör vidare och svär något. Sedan åker han till Burger King och jag säger att det är inte okej det han gjorde, Det går inte snabbare och jag vet inte vad som finns att äta där! Jag var ju nöjd med vårt upplägg eftersom vi gjort upp det! Jag kände mig sviken! Väl där finns inga "nyttiga" alternativ synliga i menyn så vi måste fråga och jag skäms som ett djur. Feta jag undrar om det finns några andra alternativ. Jag är arg som ett jävla bi och min kille får beställa åt mig. Sedan kommer han med maten och har med pommes istället för morotsbitar som jag bad om! Han säger att han inte orkade bry sig!! Alltså!! Noll jävla förståelse! Jag lider!! Hela mitt missbruksjag hatar livet just nu och han tar med sig pommes som att det vore helt okej! Jag var fortsatt så jävla arg och tittade inte ens på honom eller mina pommes. Efteråt sa jag till honom att det var elakt att ge mig pommes och då flippade han. Det var tydligen droppen att jag sa så.

 

Vi bråkade som fan efter det men hamnade tillslut på kalaset och bråket var tvunget att lägga sig. Väl där lyckades jag stå emot mina favoriter som jag visste skulle finnas där, hembakta chockladbiskvier och nu är jag hemma och ska göra lite fruktsallad.

 

Den här dagen har varit så full av ångest och jag hade ALDRIG stått emot om jag inte hade haft min tränare på axeln! Det är den bittra sanningen! Just nu känns det som väl investerade pengar för att bryta mitt osunda ätbeteende!

 

Nu är det helg och det är tufft. Jag var hos min morbor idag och de dukade fram ett stort fikafat. Jag tackade nej och det var ingen som ifrågasatte det så det var skönt. Men jag skulle verkligen vilja äta något gott nu!!

 

Igår skrev jag på instagram att jag kände mig lite orolig inför helgen eftersom jag skulle ut och äta med min mamma igår och imorgon är det kalas. Ni ser nedan vad min tränare skrev och jag känner mig lite bitter!!

 

 

Är jag dum som blir sur över det här? Jag tänker säga till henne på tisdag att det här inte var min plan. Kanske bad jag om att hon skulle styra mig eftersom jag skrev som jag gjorde i fredags men jag är inte så stark som hon tycker att jag ska vara och framförallt vill jag inte vara så stark!

Nu har första veckan gått och det har gått bättre och lättare än jag trott men vad tror ni att vågen säger? +-0 kg! Tillåt mig att bli besviken! Jag fattar inte men jag får väl hoppas att det är något "kvinnligt " som spelar in. Att jag är "fel" tid i månaden eller något sådant. Men jag har skött mig SKITBRA och min tränare är nöjd med mig.

 

Min våg sa visserligen - 0.6 kg så jag kanske ska fokusera på det 😉. Men det är ju helt sjukt att jag skött mig sämre förr och fått bättre resultat! 

 

Här har ni veckan i bilder och nej, jag åt inte bullarna som skymtar i bild. Jag visade bara vad jag lyckades stå emot! 

 

 

Dag nr 4 i mitt "nya liv" och livet känns jävligt surt. Dagen har varit fylld med bråk och jag har knappt fått något gjort! Jag känner mig rätt misslyckad på alla sätt och jag känner mig fetare än någonsin! Jag har haft lite koll på vågen och det brukar gå fort för mig när jag går över till ett nyttigt liv men nu har 4 dagar bara gett -0.4 kg på min våg. När jag har sett mig själv i spegeln när jag gått förbi den idag har jag verkligen tyckt att jag ser fetare ut än någonsin! Speciellt i ansiktet!!

 

Oj, fy vilket tråkigt inlägg det här blev! Jag tror iaf att lite av min bitterhet ligger i att jag egentligen skulle ha gått på bio idag och jag hade planerad att jag fick köpa en påse bilar. Jag tror att jag såg fram emot det så mycket att när det inte blev något kom nog min ångest ut på alla möjliga sätt.

 

För övrigt har dom här fyra dagarna gått otroligt bra! Det känns inte särskilt svårt att hålla mig borta från godsaker och jag ser fram emot att träffa min tränare på tisdag för att prata om hur veckan har gått men jag är även nyfiken på att se vad hennes våg säger!

 

Här kommer några screenchots!

Bildnr 1 Lunch igår

Bildnr 2 fika igår

Bildnr 3 Middag ikväll

 

Andra dagen och jag sitter här med halsbränna och ett jävla humör. Jag blir jävligt sur när jag inte får socker och av någon anledning så får jag halsbränna när jag lever nyttigt eller är hungrig. Konstigt säger mina smala kompisar men jag har en överviktig kompis som har samma problem! Någon som känner igen sig?

 

Men det är ingen fara för jag mår bra och jag måste säga att kommentarerna från min PT på mitt instagramkonto verkligen hjälper! Hon är så peppande och jag blir så glad och stolt! Jag hoppas innerligt att det här ska ta mig på vägen mot ett friskare och hälsosammare liv!

 

Denna dag har verkligen varit kanon, jag har fått till lite vardags motion ca. 3*30 min promenad och jag har ätit bra.

 

Här kommer ett par screenshots från gårdagen.

 

 

Det var lite nervöst och träffa henne men hon var väldigt fokuserad på framtiden och hade inga frågor om "hur det blev såhär" eller liknande.

 

Jag vägde in mig och jag tror att hennes våg är lite snäll, eller så är min dum för 103 kg visade vågen kl 17.00 med kläder på ;)

 

Jag gjorde även något typ av kroppsammansättningstest men jag vetitusan hur mycket man kan lita på sånt. Det var en maskin som gjorde någon mätning i på min bisepsmuskel och det skulle beräkna min fettprocent m.m. Är det någon som har någon erfarenhet av detta? Jag har mätt mig med samma maskin förut men jag har aldrig gjort någon "eftermätning" så jag har aldrig sett något resultat. Jag ser nu i efterhand att det verkar lite konstigt med en fettprocent på 37,8 % och en vattenmängd på 48,4%.... Jag får fråga henne om detta nästa vecka.

 

Efter vår träff gick jag på spinning! Det var jättehärligt och jag kände mig stark! Det blir perfekt nu att fortsätta att gå på spinningen efter att vi träffats varje tisdag!

 

För övrig så har nog de som lagt till mig på instagram sett att jag tagit bort er... sorry men jag behöver göra detta på egen hand. Min PT följer mig där men jag kommer att dela med mig av det som händer på instagram här på bloggen.

 

Här kommer iaf min mätning av kroppen

 

På tisdag sätter vi igång. Tisdagar 17.00 har vi nu en stående tid för invägning och lite pepptalk. Min PT kommer att följa mitt instagramkonto varje dag och kommentera det som behövs, positivt eller negativt.

 

Jag känner mig nervös. Det känns som en stor grej. Det sjuka är att det verkligen slits inom mig. Något i mig, säger - varför gör du det här, du vill ju inte ens! En annan röst som hörs säger - kom igen, ta hand om dig själv du behöver vara frisk och sund för dig själv och för ditt barn. En tredje röst säger, - fy fan va snygg du skulle vara om du gick ner 30 kg och byggde lite muskler.

 

Jag känner mig på ett sätt mentalt redo, jag har funderat mycket på mat och jag har testat att fota mitt "matliv". Jag vet vad jag kan och bör äta. Det som dock är väääldigt viktigt är att jag fotar ALLT! Jag är en sjuk människa och det kommer min PT förmodligen att få se! Men jag förstår ju hur det ser ut i hennes ögon, jag förstår att det är helt bissart. Varför stoppar jag i mig sådan skit, låt bara bli! Varför är det så svårt? Tankens kraft är verkligen helt sjuk. Och ja, kanske ligger det lite fysiskt behov bakom det hela också.

 

Men som sagt, tisdag. En stor dag. Jag är allt lite rädd.

Nu är det nämligen bokat och klart. På tisdag sätter jag igång med min PT. Fy fan va läskigt det känns! Jag är rent utsagt rädd! Och vad kommer hända under dagarna innan jag sätter igång med henne ? Jo jag kommer inte kunna hålla mig borta från godsaker. Men jag ska INTE balla ur helt. Dagen idag har gått okej men jag har inte orkat fota.

Sen har jag funderat på det här med mitt instagram. Jag tror att jag kommer att göra det privat bara för mig och henne men att jag kan dela med mig av vad som skrivs här. Men jag vet inte, jag har inte bestämt mig.  Jag känner bara en sån stor inre press av att alla bilder måste vara fina om det ska vara ett offentligt konto och det är ju inte så lätt när man måste ta typ 5 bilder/dag. 

Första veckan med mitt nya "instagramliv" har passerat och jag har gått ner 1,1 kg! Det tänker jag allt vara glad för med tanke på att det varit påsk och allmänt godisfrossande. Men tänk om jag hade skött mig helt och hållet, vad hade jag gått ner då?

Jag har fått mejl från min PT igen med prisförslag och jag får betala för ett PT tillfälle/vecka. Då kollar hon av min Instagram någon gång varje dag och vi ser till att ha en bokad tid för vägning och pepp varje vecka max 30 min.

 

Det tycker jag låter helt okej. Men jag får allt lite oro i kroppen av tanken. Jag känner att vi behöver träffas för att sätta igång för allt jag bara tänker på är att frossa så mycket som möjligt innan jag sätter igång med henne. Usch va de här på ett sätt är jobbigt. Jag gör det av fri vilja ändå skriker något i mig NEEEEEEJ!

 

Jag kan redan nu erkänna att jag vill köpa en Ben&Jerrys på vägen hem från jobbet. Min kille ska åka iväg och köpa några fälgar ikväll men han kommer vara hemma till 8 igen. Jag lägger min lilla skatt 19,30 och han vägrar somna nu för tiden så jag kan redan nu föreställa mig den "pressen" som jag kommer att känna. Tanken på att jag vill att han ska somna så att jag får gå ner och äta glass innan min kille kommer hem. Fy fan men detta är sanningen, det är vad som snurrar i mitt huvud just nu.

 

Kampen rullar vidare

Det känns som att jag haft en riktigt bra dag! Jag sitter nu med ett päron och lite salta pinnar och det ger mig liite ångest. Det känns som att jag "slösar" kalorier på salta pinnar som egentligen inte är min grej. Men å ena sidan tror jag att det kan vara bra att äta något som är lite gott för att livet inte ska bli urtråkigt. Jag är ju van att "moffa" godsaker på kvällarna så då får jag väl vänja om till nyttigare alternativ och sedan kanske vänja av mig med det också.

 

Skitsamma om det. Nu till det fysiska problemet. Jag vet inte hur jag ska förklara men jag skriver det straight out. Jag tror att jag har en försvagad slidvägg bakåt vilket gör att något buktar innåt. Jag har hela tiden tyckt att något varit konstigt efter förlossningen men nu måste de ha förvärrats för jag känner ett fysiskt tryck ibland. Jag kan fysiskt känna att något finns där som inte funnits förut.Jag väntar på en tid hos gyn men det tar ju sin lilla tid. På grund av detta känner jag mig inte helt taggad på träning. Det gjorde jag väl inte heller men nu är jag orolig eftersom det förvärrats och därför vill jag inte anstränga mig för mycket. 

 

Jag ber om ursäkt för detaljer men kanske har någon varit med om något liknande?

 

Efter den här trevliga informationen så bjuder jag på (o)smakliga matbilder från dagen.

 

Hua, nu har jag flera saker att skriva om.

 

För det första tycker jag att det går ganska bra med instagramandet!

 

Andra grejen var att min PT ringde. Jag fick en klump i magen när jag såg hennes namn men det var bara att svara. Hon känner sig pepp på min idé och skulle fila vidare på hur de ska se ut och ge ett kostnadsförslag. När jag pratar med henne får jag typ kalla fötter. Jag har ju misslyckats så många gånger framför henne också! Hon frågade vad som motiverar mig till att gå ner i vikt och jag kan inte ens svara på det! Visst har jag mål men uppenbarlingen kan ingenting motivera mig nog för att jag ska sluta "missbruka".

 

Något smart som hon frågade om var om mitt instagramkonto bara skulle vara för henne och mig. Det var ju inte min tanke men när hon frågade så insåg jag att det skulle nog inte vara så dumt! Då skulle det kunna bli riktigt personligt och jag skulle kunna släppa pressen på att korten ska vara fina och så. Men nu har jag ju bett er att följa mig och redan nu har 8 personer lagt till mig! Hmm, jag får tänka på det. Vi sätter inte igång ännu men jag tränar in min nya vana att lägga upp bilder. Jag inser redan nu att precis allt inte har kommit med. Igår kastade jag i mig ett päron i farten för middagen blev så sen. Idag åt jag några kex på eftermiddagen som jag inte heller tog kort på. Det för mig osökt vidare till något min PT sa i telefonen. Hon sa att hon gillar idén med instagram men hon påminde om att den bygger på att jag är HELT ärlig... Och det är ju så sant! Och vem unviker sanningen till och med på sin anonyma blogg? Jo jag. Om jag äter något onyttigt så MÅSTE jag lägga upp det iaf!! Så är det ju! Om det än är tre kanelbullar eller ett paket med ben&jerrys glass.

 

Egentligen borde jag skriva om en annan sak som jag insett. Det finns ett fysiskt fel på mig och det blir bara värre. Jag har fått tid om drygt två veckor för att kolla upp det men jag vet inte om jag kan vänta så länge!?

 

Jag skriver mer om det intima problemet imorgon.