Hur klär ni er?
Jag ska börja med att säga att det tyvärr inte blev någon träning idag. Jag funderade igår och kom fram till att jag skulle försöka men sedan var min lilla skatt så orolig inatt att det var svårt för någon att få ro så nej. Vi tog alla chansen att sova tillsammans idag och det var samtidigt som passet. Det var iaf jättemysigt att sussa tillsammans hela lilla familjen. Men nog om det.
Idag blev jag hembjuden till en kompis för lite fika. Jag tänkte att jag inte orkade klä upp mig och tog på mig lite myskläder. Men mysbyxorna satt som skit och varenda cellulit syndes så dom tajta byxorna som går långt över naveln åkte på. Jag brukar sy om byxor för att de ska fungera för mig. Jag har nämligen väldigt stora lår och typ ingen rumpa så inga byxor stannar kvar på min kropp! Men köper jag höga byxor som passar låren kan jag sy in dom upptill så de stannar kvar. Det är inte bekvämt någonstans men jag känner mig ganska fin när byxorna håller in magen och höfterna. Helst går jag i leggings och någon längre tunnika eller klänning men jag är så trött på den stilen! Jag vill också vara fin i byxor! Nu undrar jag hur ni klär er? Alltså ni som också har för många kilon för att kläderna ska sitta riktigt bra? Hur klär ni er helst? Vad fungerar för er? Och var hittar ni bra kläder?
Våga träna?
Jobbstarten har tagit all min energi men till nästa vecka hoppas jag att jag ska vara lite mer på banan. Tyvärr känner jag en liten förkylning i kroppen men jag hoppas att det inte utvecklas till något värre. När det gäller motion och träning så kommer jag att få lite motion till och från jobbet i form av cykling ca 15 min enkel resa. På tisdagar ska jag sticka direkt för att träna efter jobbet och jag borde även lyckas få till träning efter jobbet på onsdagar. Det vore väl kanon om jag kunde få lite rutin på det hela.
En kompis hörde av sig och undrade om jag ville gå på ett pass imorgon förmiddag. Jag har varit riktigt nyfiken på det förut men just nu känner jag mig så otaggad. Jag är ju gärna lite "allt eller inget-tänk" och eftersom jag inte skött mig särskilt bra är jag inte så sugen på träning heller. Men vi får se, jag har inte bestämt mig. Passet heter Bodycombat. Beskrivningen på passet är:
Till inspirerande musik och med effektiva tekniker från karate, taekwondo,
kung fu, kickboxning, muay thai och tai chi utmanar du din fantasimotståndare.
Vem är du? Laura Croft eller Bruce Lee? Klassen är upplagt som ett intervallträningsklass.
Jag är lite feg när det gäller pass som jag inte känner till så jag behöver ha lite god energi i kroppen för att vilja och våga gå.
Men vi får se hur det blir.
Mitt mål när det gäller träning är att komma till gymmet 3 gånger/vecka.
Tisdag: Bodybalancepass
Onsdag: Mitt eget styrketräningspass
Lördag: Kanske Bodycombatpasset ;)
Det är fullt realistiskt!!!
detta är den råa och vidriga sanningen
Förlåt för frånvaron! Sanningen är att jag börjat jobba och det har tagit allt mitt fokus!
Med det här blogginlägget ska inte handla om det. Det här är min blogg som jag använder för att skriva av mig tankar och känslor. Ändå känner jag en plikt gentemot er som läser den att jag ska lyckas! Vem vill läsa en blogg där någon misslyckas gång på gång? Anledningen till att jag skriver detta just nu är för att jag precis tryck i mig en halv sats med kladdkakssmet.
Idag är jag ledig och jag och knodden har varit på babysim. När jag kommer hem har det nästan varit "tradition" att jag äter något onyttig medans min lilla skatt sover gott efter simmet. Jag har försökt att se till att det inte ska finnas något onyttigt hemma men jag hittar tydligen nya möjligheter. Jag har sett till att det inte finns något strösocker eftersom det är grunden i allt bakmässigt. För några veckor insåg jag dock att det gick att göra godsaker på florsocker också så den åkte ut. Några dagar senare kände jag suget igen och provade att blanda något på rårörsocker. Det blev inge vidare så det fick stå kvar i skåpet så länge. Nu provade jag pärlsocker som jag först körde med stavmixern så det blev typ florsocker.... FY FAN VA SJUK I HUVUDET JAG ÄR!
Och ja, jag borde skicka ut ALLT socker men jag hade inte en tanke på att jag skulle vara såhär "kreativ"!
Det knepiga är att under tiden som jag mumsar i mig det jag gjort så blir jag typ peppad. Jag känner att imorgon ska jag till gymmet, den här helgen ska jag jobbar gärnet! Det är verkligen underligt. Jag ska nog skriva ett inlägg där jag beskriver lite mer om mina konstiga tankar.
Jag förstår att människor skakar på huvudet och tycker att jag är en patetisk människa. Jag förstår det! Jag har ju massor med bra saker hemma så varför kan jag inte komma hem och "moffa" frukt, riskakor, smoothie eller vad fan som helst?! Det viktiga är ju att jag undviker sockret!
Veckans resultat
Idag ställde jag mig på vågen och.... eftersom jag skulle ta kort så provade jag att väga mig på lite olika platser i hemmet och ja. Det visar sig att jag inte har en helt pålitlig våg för den visade väldigt olika resultat! Jag kanske borde köpa en ny våg. Hur som helst så tänker jag såklart hålla mig till det lägsta resultatet.
Detta ger alltså.
Förra veckan: 102.8 kg
Denna vecka: 102,6 kg
Jag har även "gömt" vågen så att det ska vara lite jobbigt att få fram den och väga mig varje dag. Nu ska jag verkligen försöka att bara väga mig en gång i veckan. Det känns allt lite nervöst men samtidigt ska det bli lite spännande. Frågan är hur det känns nästa måndag. För grejen är att om jag inte "sköter mig" så förstår jag att det inte går bra på vågen. Men om jag sköter mig är jag helt sjukligt missnöjd om det inte syns på vågen. Om jag då inte vägt mig under veckan är risken att jag bygger upp en bild av att jag gått ner massor. Herregud, jag är som ett litet barn!
Vi får se hur det går.
Våg
Här har jag ganska dålig dag idag. Brunch hos en vän, tacomys och nu lite godis.
Detta får mig att tänka på morgondagen då tanken är att jag ska ställa mig på vågen. Jag vet att resulatet kommer att göra mig ledsen. Jag pratade med min mamma för ett tag sedan och hon har "varit nyttig" sedan hon fick rådet från hennes läkare att gå ner lite i vikt. Hon har verkligen ingen större övervikt men enligt det fantastiska verktyget BMI är hon överviktigt. Jag däremot är typ sjukligt fet. Ja, ja nog om det. Hon sa iaf att hon förändrat sin kost och struntat i vågen. Av någon anledning behövde hon veta sin vikt... jag kommer inte ihåg varför. Hur som helst så ställde hon sig på en våg och insåg att hon gått ner 5 kg. Det är ju kanon!
Tänk om man kunde strunta i vågen och bara tänka att man ska äta en sund kost för sin hälsas skull! Vad tänker ni kring detta ständigt heta ämne?
En tjockis problem
Såhär har jag byxorna i bilen på väg till ett par vänner. Väl där märker jag att dom spruckit lite i sömmen på insidan av låret. Fan va härligt . Samtidigt måste man vara smidig och jaga ett barn och byta blöjor på golvet. De sprack allt mer vartefter dagen gick. Livet är härligt ibland.
Kalas
Bra dag fram tills jag åkte på kalas ikväll. Dock ingen katastrof men tårta och några kakor åkte ner så nu har jag lite ångest. Men jag ska försöka att inte tänka på det. Jag hade planerat att äta lite och det känns inte som att jag "ballade ur". Men helgen är inte slut än. Det kommer att komma fler utmaningar. Hua...
Ännu en bra dag!
Ännu en bra dag! Jag har varit hos en mammakompis och haft det trevligt. Jag köpte med mig lite sushi och guuuud så gott det var! Vi gick en rejäl promenad ute på isiga och leriga skogsvägar så lite motion har jag alltså också fått till.
Nu till den där jävla vågen. Jag hade ju lovat att ställa ut den i förrådet! Nu funderar jag över vad jag ska ha för argument men sanningen är ju att det inte finns några bra argument! Men jag ska ändå vara ärlig med vad som rör sig i mitt huvud.
- jag har den som kontrollmedel för att se att jag inte spårar ur (upp) viktmässigt.
- jag mår bra av att se att det går nedåt. De första dagarna av nyttighet brukar jag tappa ganska mycket och då blir jag extra peppad.
Kan det vara en okej deal att jag gör ett nytt försök att ställa undan vågen nu på måndag?
Bra dag!
Jippie! En dag med mycket väl godkänt! Det betyder alltså att jag skött mig utmärkt ;)
Igårkväll var jag på Bodybalance och det brukar ju vara helt underbart men igår gjorde det ont i ryggen och jag kände mig inte alls lika smidig som jag brukar göra. Bättre lycka nästa gång.
Idag har jag alltså skött maten och inte ätit något "dumt". Jag har till och med fått till en promenad till min syster (2*20 min) .
Man mår ju så bra av sådana här dagar, varför ska det då vara så svårt att få till dem? Kan någon svara på det?
Har jag en kanin på axeln? Haha!
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Nu får jag skämmas lite eftersom jag inte skrivit på två dagar! Sannigen är att jag varit på äventyr i helgen så de inlägg som publicerats hade jag faktiskt skrivit i förhand ;) Dagarna som gått efteråt har jag inte känt mig någe vidare och jag har inte varit motiverad nog att skriva. Men nu är jag här!
Nu över till det sista temat!
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Jag skriver som sagt en anonym blogg och jag vet inte om jag tänkt så mycket på huruvida någon skulle känna igen mig. För kanske ett och ett halvt år sedan hände dock något som fick mitt hjärta att stanna en sekund. Jag sitter på jobbet och får ett mejl. Ett mejl där en ganska nybliven kollega ger sig tilkänna. Vi arbetade på samma avdelning men inte i samma arbetsgrupp. Hon var ny i min stad och hade följt min blogg ett tag. Plötsligt hamnar hon alltså på samma jobb som jag och antagligen började bitarna falla på plats när hon kände igen mig, mina kläder och platser jag tagit kort på. Hon skrev i mejlet att hon tänkt länge och väl på om hon skulle ge sig tillkänna eller inte men hon hade kommit fram till att hon ville vara ärlig. Hon skrev även att jag fick göra som jag ville om jag ville prata med henne om det eller låtsas som ingenting. Hon skrev att hon kände igen sig i min blogg och att hon själv även skrev en blogg som jag varit inne på och kommenterat. Jag gjorde ingen direkt koppling men hon lämnade en länk till sin blogg och då kände jag igen henne.
Hon skrev detta mejl i slutet av en arbetsdag och sedan försvann hon iväg på semester så jag fick tid att tänka över det hela. Jag var verkligen chockad och skrev ut mejlet och tog med det hem. Jag tänkte fram och tillbaka men insåg att jag inte var särskilt upprörd. Visst är min blogg otroligt personlig och jag lägger upp bilder på mig själv i underkläder. Men det kändes inte så farligt. Hon hade ju också beskrivit att hon var i en liknande situation och det gjorde nog också att det kändes bättre.
När hon kom tillbaka från semestern hade jag fullt upp på jobbet och det tog ett tag innan jag gick in till henne och berättade att allt kändes okej. Hon hade varit lite orolig men jag sa att det absolut inte var någon fara! Det var dock lite småelakt av mig att inte säga något så fort hon kom tillbaka! Men tiden bara gick och där satt vi i samma lunchrum och hon kanske trodde att jag var vansinnig! Haha, men slutet gott allting gott.
Inte långt efteråt gick jag på mammaledighet och snart ska jag tillbaka. Nu är ju frågan om hon hittat tillbaka hit igen? Det vore lite skönt att veta om det var så.
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Det var självklart en otrolig upplevelse att bli mamma. Det går inte riktigt att beskriva. Men samtidigt handlar denna blogg inte om att vara mamma utan om att leva med min problemtik och vara mamma. Till en början var jag iaf inte alls intresserad av godsaker. Jag hade med mig godis till BB, jag planerade att äta Plopp när jag låg på förlossningen. Passande va? ;) Men så blev det inte, jag var absolut inte sugen och det hela gick lite fortare än väntat.
När jag kom hem så handlade det bara om att få i sig näring. Som jag skrev tidigare så gick jag ner alla 10 gravidkilon på fyra dagar och efter det rullade det av några kilon till. Jag var hög på hur lätt det gick! Hur som helst hade jag fokus på annat än att äta godsaker och det tog lång tid innan jag öppnade den där ploppåsen. Med tiden kom tyvärr behovet tillbaka. Kanske berodde det också på att jag var i en helt ny sist och kände mig lite maktlös. Jag har faktiskt ingen bild av när jag började men en tydlig bild är att jag köper godis efter påsk. Min närbutik reade nämligen ut några påskägg med godis och varje gång jag var där köpte jag ett påskägg. Jag tror att jag köpte upp alla dom hade, en i taget. Jag vet att jag smugglade undan papper både här och där. Min kille hittade massor med godispapper när han skulle tömma blöjhinken... pinsamt och sorgligt.
Just då tror jag inte att jag börjat med att försöka säga till mig själv att jag inte borde äta med tanke på min bebis. Problemet blev att jag upptäckte att jag typ kunde äta hur mycket som helst utan att det gav resultat på vågen! Jag åt så mycket skit men inget hände, ibland gick jag till och med ner! Ammningen måste alltså ha gett en jäkla skjuts åt förbränningen. Så förstå om jag då skött mig! Jag hade förmodligen kunnat gå ner massor i vikt. Jag blir så ledsen när jag tänker på det. Jag märkte vecka efter vecka att mitt dåliga leverne inte gav någon negativ effekt på vågen och varför skulle jag då sluta?... så gick tankarna. Förstå att då var min bebis enda matkälla jag! Och jag satt och tryckte i mig socker! Fy fan!
Jag blir så ledsen, hur kunde jag göra så mot honom.
Tiden med amning tog slut och det var då jag insåg att snålskjutsen var över. Tillbaka till verkligheten. Det går inte att gå tillbaka i tiden och göra annorlunda. Jag kan bara hoppas att allt socker inte gav några negativa effekter som överfördes till det mest värdefulla jag har.
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig tillkänna
Dag 9 - Anonym blogg
Varför väljer jag att blogga anonymt. Jo såklart för att att kunna öppna mig hur mycket som helst utan att behöva tänka på konsekvenserna. Men sanningen är att om man kommer in på min blogg och vet vem jag är kommer man att känna igen mig på mina bilder. Jag menar det går ju att känna igen en människa på mer än ansiktet. Mer om det kommer jag faktiskt att skriva om i en läsare ger sig tillkänna. Väldigt spännande!
Hur som helst så vill jag kunna skriva fritt. Det är inte många i min närhet som vet vilka demoner jag brottas med! Jag skäms också med tanke på det jobb jag har. På min avdelning (sociatjänsten-barn och ungdom) finns det en tendens till att tycka att personliga saker ska man vara klar med när man arbetar på en sådan arbetsplats. I min arbetsgrupp ska man ha "skin på näsan" och rak rygg... typ.
Genom att skriva av mig och surfa runt och läsa hos andra i samma sits kan jag få kraft att kämpa. Det är helande att skriva av sig och rent praktiskt tar det tid som jag skulle kunna använda till att äta godsaker!
Det känns skönt att vara tillbaka!
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Idag är det dags för babysim. Vi har inte kunnat gå på flera gånger och jag har en liten klump i magen. Jag tycker inte om att visa upp min kropp och har man ett barn som lever rövare gör det inte saken lättare. Men min lilla skrutt älskar dock att bada så jag gör det för hans skull! När vi väl är där går det oftast väldigt bra men det är just nu, sådär innan som det känns jobbigt. Mina känslor kring detta för mig dock osökt över på dagens tema ;P
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Kring detta finns det mycket att skriva. Sanningen är att min kropp hindrar mig från vissa saker. Framförallt ställer mina tankedemoner till det. Jag vill t.ex. inte att människor från mitt förflutna ska se mig såhär. Jag tror att jag hade haft kontakt med fler personer och umgåtts med dem om jag inte såg ut såhär. Jag har alltid varit modell större men inte såhärs stor! Jag bantade som sagt ner mig för flera år sedan och då fick jag ett uppsving och började umgås med dem igen. Det handlar inte om många personer och de skulle inte bli några nära kontakter men visst skulle vi kunna träffas ibland om jag kände mig mer bekväm.
Man vet ju aldrig hur man ser ut i andra människors ögon. Jag tror inte att jag själv vet hur jag ser ut heller. När jag var som smalast hade jag en otroligt skev bild. Jag kunde inte riktigt få in i mitt huvud hus smal och fin jag faktiskt var. Jag trodde fortfarande att jag var tjock. Detta tror jag tyvärr är otroligt vanligt.
När det gäller mötet med andra så handlar det om hur man ser ut och hur man uppför sig. Rent klädmässigt är det faktiskt ett problem att vara såhär stor.! Jag kan inte hitta kläder på vanliga avdelningen och det mesta sitter illa oavsett. Jag måste alltid sy om byxor för att få dem att fungera och att hitta en behå till mina bröst är nästan omöjligt. Detta påverkar också hur det känns att möta andra människor. I mitt jobb vill jag göra ett bra intryck på alla plan och det är inte alltid det lättaste.
Det man känner inombords speglar också hur man ser ut utanpå. Ibland kan jag nog verkligen se ut som "skit". Men jag tror att jag kan gå rakryggad med en trygghet om jag vill. Något positivt med mig själv rent fysiskt är att jag har en ganska bra hållning. Något postivt med mitt inre är att jag tror att förmedlar trygghet. Jag får mycket uppskattning i mitt jobb och det värmer så otroligt mycket. Jag har även fått mycket beröm sedan jag blev mamma och det värmer ännu mer.
Men, samtidigt som jag är trygg är jag också otroligt orolig. Jag har en mun som går alldeles för fort och jag får ofta "vargtimmen" (som Hanna och Amanda brukar prata om). Jag önskar att jag var mer lugn och tänkte innan jag pratade!
Hur mycket märker då andra av mina tankedemoner? Inte särskilt mycket tror jag. Visst gör det lite ont i magen när några kompisar vill gå ut och äta middag men låter jag de hinda mig? Nej! Egentligen är det nog bara när det gäller vänner från det förflutna som jag undviker saker. Det mesta andra muttrar jag lite över i mitt inre och gör ändå.
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Än så länge har dagen gått bra. Vågen visade ett minus -300 g imorse så jag är lite nöjd. Men jo, jag vet, jag borde inte väga mig varje dag. Jag funderar på att ställa ut vågen i förrådet och bara ta in den till måndagmorgon. Då kommer jag ju inte veta om dom eventuella upp och nedgångarna som skett under veckan. Ska vi säga att jag gör det från och med nästa vecka. Alltså från och med måndag ; )
Jag måste även säga att jag har en helt underbar kompis som peppar mig nu. Hon skickar pepp-sms varje morgon. Idag skickade hon dock inget pepp-sms utan en order. Såhär skrev hon. Detta är inte ett pepp sms, utan en order för dig att klara dig utan godis, jag vet att du kan, du vet att du kan. Ser fram emot fredag! Lycka till! Kram
Nu till dagens tema.
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Ja herregud, nu står jag här med en ny liten varelse som jag ska ta hand om på bästa sätt. Hur gör man då när man inte lever som man vill lära ut? Inte lätt. Jag säger till mig själv att det kommer att ta ett tag innan han är stor nog för att förstå och ta efter mina dåliga vanor. Men tiden går hur fort som helst så jag kan inte vänta. Jag måste hitta nya vägar att leva ett sunt liv, varje måltid är en möjlighet att göra ett klokt val!
Det sorgliga är att det har varit tungt som nybliven mamma. Jag har dock det som ett annat tema, vilket kanske blev lite konstigt men, men det kommer dag 10.
Nu ska jag göra en hemsk liknelse men den är ändå viktig tycker jag. Nu när jag försökt att sköta med den senaste tiden så har jag sagt till mig själv. - Gör det för din son skull, gör kloka val för att bli en stark och sund mamma. Ät inte godis av kärlek till din son! Och vad gör jag? Jag köper godis ändå. Just då väljer jag att inte tänka på dom tankarna eller så säger jag, - jag kan sluta imorgon istället. Fy fan så vidrigt! Jag jobbar ibland med mammor som inte får behålla sina barn på grund av sitt missbruk av div. droger. Vi ger dem chanser att bevisa att de är drogfria men de klarar det inte. De kommer alltså att förlora vårdnaden om sina barn men klarar det ändå inte! Nu kommer liknelsen som egentligen inte är rättvis men jag tänker göra den ändå för på ett sätt, om än bara till en 100/del så förstår jag dem. Jag kan stå i en butik med min son i vagnen framför mig och ändå stoppa chockladkakor och godispåsar i korgen. Jag ser in i hans blå ögon och tänker en dag till gör ingenting. Det är sorgligt.
Men just nu går det bra. Jag måste fokusera på det. Jag tar en dag i daget, en måltid i taget. Jag ska bli en frisk och sund mamma.
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Tänk att jag känner att jag egentligen inte vill vara ärlig mot er! Jag vill skriva att allt går bra men icke. Idag föll jag dit som fan! Men, det är över nu. Jag sitter och väntar på att min kille ska komma hem så jag kan sticka iväg på Bodybalance. Jag är stark och kan ta mig vidare.
Nu till dagens tema.
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Detta är ett intressant ämne. Rent fysiskt mår jag nog ganska bra trots min övervikt. Jag har inga direkta krämpor förutom att jag får ont i mina knän när jag tar i för mycket. Något fysiskt som inte är så bra är min hud. Det kanske låter konstigt men det känns som att jag har väldigt dålig hudkvalité. Kanske beror det på allt jojoande i vikt och på grund av dålig kosthållning. Jag är väldigt slapp i huden och skulle jag gå ner typ 30 kg i vikt skulle huden förmodligen hänga rejält! Jag har även lår som inte är av denna värld! Rejäla celluliter och små "blodbristningar". Låren tror jag iofs skulle vara rejäla oavsett för det har jag genetiskt.
När det gäller psykisk hälsa måste jag säga att jag kommit otroligt långt. Jag har varit en väldigt trasig människa och idag har jag "lagat" mig själv. Jag är trygg i min själv och jag tror att jag vuxit ännu mer sedan jag fick barn! Jag har verkligen jobbat med mig själv, framförallt på egen hand genom min utbildning till socionom och genom att hela tiden vara öppen för intryck och andra möjligheter. Jag har läst många självhjälpsböcker och en bok som stannat kvar hos mig är "Att välja glädje" av Kay Pollak. Jag vet att det är lite kontroversiellt att prata om självhjälpsböcker och om glädje rent generellt men för mig betyder det mycket att ha en positiv syn på livet! Jag vill välja att se det positiva i livet!
Självklart har jag mina orosmoment, jag funderar över om jag är en bra dotter, en bra kompis och så vidare. Jag vet att kampen mot mitt osunda leverne ät ständigt pågående. Det är inget som försvinner i en hast och oj vilken väg jag fortfarande har att vandra. Nu har jag en liten skrutt som jag vill förmedla ett sunt intyck till, på alla plan! Men jag tror att jag har verktygen inom mig. Man utvecklas varje dag och det är viktigt att ta in världen med allt vad den har att erbjuda.
Jag är påväg mot ett friskare liv, både fysiskt och psykiskt.
Dag 5 - Kosthållning
Hej, denna dag har inte gått bra. Imorse var det dags för invägning och vikten i fredags var som bortblåst. Har ni någon teori kring följande.
Vikt måndag 2/2 103.8 kg
Vikt fredag 6/2 101.6 kg
Vikt måndag 9/2 102.7 kg
I fredags när jag såg att jag gått ner blev jag så jäkla peppad så jag började äta ännu bättre. Det enda jag gjort under hela helgen var att jag åt mycket Kinamat i lördags. Annars har jag skött mig mycket bättre än under vardagarna.
Jag vet att det är fel av mig att bli nedslagen men det blev jag. Så när jag packade upp skötväskan och insåg att svärmor lagt en påse bullar där igår så åkte det ner en och annan bulle. Min mamma kom förbi med lite lakrits också och jag borde ha bett henne att ta med sig det härifrån men nej jag smaskade i mig några under dagen istället. Det är ingen katastrof, jag vet, på banan bara men jag känner mig rätt låg. Kanske är min syn på vad som är bra mat fel. Kanske ströp jag matintaget så att kroppen fick lite spunk och inte alls kände sig sugen på att bränna fett., Ja, vet vem.
Nu till dagens tema.
Dag 5 - Kosthållning
Jag har inte följt någon speciell diet på väldigt länge. Jag vet egentligen aldrig om jag hängivit mig till någon speciell diet en längre tid.
Jag vill tänka och äta med "sunt förnuft". Jag klarar inte att vara för hård och strikt mot mig själv då tappar jag livslusten. Jag har haft kontakt med både kostrådgivare på gym och dietister på sjukhusi omgångar så jag känner mig ganska kunnig inom kost. Jag vet att man behöver äta ganska mycket (dock bra saker) för att gå ner i vikt. Kroppen behöver bränsle för att bränna fett.
Jag försöker att äta ca var tredje timme och det fungerar bra för mig. Jag är väldigt känslig för blocksockerfall och äter jag inte regelbundet har jag väldigt lätt att falla dit på godsaker.Jag vet inte om det är intressant exakt vad jag äter men jag kanske lägger upp lite matbillder då och då.
Såhär har denna dag sett ut.
Frukost: vanlig fil, lite havregryn, solrosfrön, krossade linfrön, chiafrön och en skivad banan. 2 kokta ägg och en stor kopp te.
Lunch: sallad med kyckling, bönor, morot, rödlök, soltorkade tomater, vinägrett och creme de balsamico.
Mellanmål: Ett päron och några bullar
Middag: Fiskgratäng (potatis och torsk)
Löpande under dagen, lite lakristpastiller.
Inte en optimal dag men så såg den ut, i ärlighetens namn.
Dag 4 - PT och träning
Jag har insett att jag behöver lägga till några dagar så här kommer en uppdaterad planering.
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Dag 4 - PT och träning
Sedan ganska lång tid tillbaka tränar jag med en PT. Innan jag blev med barn investerade jag i MÅNGA PT-timmar. Jag har inte velat erkänna för andra hur många men för er kan jag skriva att det mellan 40-45 st. Nu när jag skriver detta inser jag att det inte är helt sant. Under en period för flera år sedan gick jag också hos PT och kostrådgivare. Ja herregud vilken röra.
Okej vi provar igen. För många år sedan gick jag en viktminskningskurs och efter det fortsatte jag med lite PT och kostrådgivning. Då gick jag ner ca 23 kg med hjälp av pulverpåsar. Vikten började ganska snart leta sig på igen tillsammans med ett ännu sjukare ätbeteende. Så som sagt, nu står jag här.
Tillbaka till någelunda nutid. I början tränade jag 1 gång/vecka men sedan har jag fasat ut det mer och mer för att inte göra slut på mina PT-timmar. På ett sätt har det varit bra men på många sätt har det vairt lite som att kasta pengarna i sjön. Man betalar ganska mycket pengar för sådana tider och när man inte direkt kommer någonstans blir det lite av ett antiklimax. Det är också svårt när man träffar någon som inte riktigt vet vad det innebär att ha den problematik som jag har. Till en början försökte hon att peppa och nu har hon kanske lite gett upp hoppet och tar det för vad det är. I början provade vi med att jag skulle väga mig framför henne, jag kombinerade henne, samtal med ätstörningsmottagningen och träffar med en hälsocoach för att få mig på banan. Det är sjukt så mycket konstigt jag gjort i mina dagar. Men sådan är jag, jag söker hjälpen utifrån och har öppnat min plånbok för mycket konstigt i mina dagar.
Hur som helst så känner jag känner mig redo att avsluta PT-timmarna. Min plånbok säger nej och jag vet ju att jag klarar mig på egen hand. Vi har träffats ca 1 gång/månad sedan jag fick barn och det har varit skönt att få hälp att komma tillbaka till träningen med hjälp av henne. Känner jag i framtiden att jag skulle behöva extra stöd skulle jag inte tveka att köpa fler timmar men kanske skulle jag prova någon annan då? Jag är inte den trogna typen när jag det gäller sådant här ;) Bra eller dåligt? Flyktbeteende? Vem vet.
Gårdagskvällen
Igår var vi på middag och det serverades en buffé av mat från Kina. Det var så mycket gott och jag provade allt. Jag åt absolut mycket och efteråt kände jag så dåligt samvete. Jag hade skött mig bra under dagen eftersom jag visste att jag skulle äta god middag på kvällen men ändå kännde jag mig dum. Jag blev orolig också för att jag skulle fortsätta att frossa men med facit hand blev det inte så. Vi kom hem skapligt, jag åt inget med och idag har jag ätit som jag borde.
Jag känner att gårdagens insikt om att jag gått ner så mycket i vikt har triggat igång mig lite. Jag börjar gå in i mitt "svartvita tänk" och så ska det inte vara! Fokus på att undvika godis. Men jag har så lätt för att springa iväg i tankarna och tänka att jag ska rasa i vikt NU! Men jag har så mycket vikt att bli av med så det kommer ta lång tid! Jag måste tänka långsiktigt! Lättare sagt än gjort. Imorgon ska jag publicera lite info om hur jag ligger till viktmässigt.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dagen är inte slut ännu men än så länge har det gått bra. Jag har t.om. fått komma iväg och träna! Tack för det! Sedan måste jag berätta det mest sjuka! Denna vecka har jag bara undvikit att äta godis och andra godsaker. Däremot har jag ätit mat, stora portioner till och från samt inte någon speciellt nyttig mat. Men! Sedan i måndags har jag gått ner 2.2 kg! Ursäkta men vad händer?! Jag förstår ingenting, jag har väl aldrig fått såhär bra resultat och då har jag som sagt knappt gjort någonting!
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
För den som läst min blogg förut så kanske ni kommer ihåg att jag haft kontakt med ätstörningsmottagningen två gånger under mitt liv. Båda gångerna för hetsätning och överätning. Jag tycker det är helt fantastiskt att det finns hjälp att få men första gången fick jag ingen vidare bra samtalskontakt och kanske var jag själv inte heller mogen.
Den senaste gången blev en långvarig kontakt och jag måste tacka min vän T för att jag kom till Ätstörningsmottagningen igen. Det var hon som kontaktade den av oro för mig och de kontaktade i sin tur mig och sedan var jag igång i samtal igen. Men min nya samtalskontakt gick vi igenom allt mellan himmel och jord. Hon pressade mig aldrig med "nu är det snart dags att sluta". Det var däremot en oro som fanns hos mig. Jag tänkte att jag får 8 samtal och sen ska jag vara friskt men icke. Hon lugnade mig och vi fortsatte och fortsatte. Tills slut kom jag faktiskt till en punkt när jag kände mig lite klar. Det var visserligen under graviditeten när jag kände mig stark att stå emot all form av "missbruk" men ändå, jag kände att det var dags att sluta. Jag var orolig för att det inte skulle ha skett någon förändring men när vi gick igenom och klassade mina nuvarande problem visade de sig att jag sänkt min uppskattning av mina problem rejält på deras skala. Det visade sig även att mitt främsta mål när jag började kontakten var att sluta med hetsätningarna och där och då var det verkligen något jag slutat med! Det gjorde mig varm i hela kroppen. Jag hade kommit någonstans! Idag är jag fortfarande väldigt stolt över att jag inte har den form av hetsätning som jag hade då. Jag kunde ta mig till fyra butiker på en dag för att få tag i allt gott jag ville ha och sen satt jag bara och tröck i mig så mycket jag kunde i soffan. Idag kan jag absolut köpa godis och äta men inte på samma sätt! Sanningen är väl att jag fått ett litet barn som gör att jag inte kan uppföra mig som förr. Jag kan inte bara sticka iväg och få tag i det jag "behöver". Istället har det övergått till att jag kan köpa godis och småäta under dagen. Och visst nej, det är inte bra men det är en förändring och framförallt en förbättring från mitt tidigare beteende.
Jag har fått hjälp med att ändra mitt tankesätt. Hur svårt det än är så är livet inte svart eller vitt. Jag vet det även fast jag återfaller i tankar om den där magiska måndagen då mitt liv en gång för alla ska förändras. I små små steg har jag förändrat mig och kan göra kloka val. Varje måltid är en ny chans att göra ett gott val. Visst faller jag tillbaka i att ha totala svulldagar men världen går inte under för det! Den kvinnan som jag träffade då finns med mig på min axel och viskar saker i mitt öra och jag är så glad att gjort detta!
Jag känner att den här texten är väldigt färgad av att det just nu går bra för mig. Men skulle allt vara tillräckligt bra skulle jag inte ha behovet av att sätta igång och skriva igen. Men jag låter den här texten vara positiv. Mörka dagar kommer att komma och då kan jag dela med mig av det.
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Ännu en bra dag. Jag har varit och träffat en mammakompis och vi tog en promenad i det fina vädret! 1 tim och 30 minuters promenad känns riktigt bra, både för kropp och själ!
Nu till dagens tema (varning för lång text)
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Herregud var ska jag börja. När jag fick reda på att jag var gravid fylldes jag med en sådan beskyddarinstinkt för mitt lilla knytte där inne att jag direkt förändrade min kost. Jag inte godis på hur många veckor som helst. Jag tappade räkningen. Jag gick också ner i vikt till en början och jag kände faktiskt avsmak för vissa godsaker som t.ex. tårtor och liknande. Det var lite svårt med vissa matlukter bitvis också men jag bara tackade och tog emot för det gjorde att jag kunde hålla mig borta från att frossa. Jag sa till mig själv att jag inte i min vildaste fantasi kunde förstå hur jag skulle kunna förmå mig själv att äta onyttig. Jag såg framför mig att när jag stoppade godis i min mun var det som att jag stoppade godis i en liten nyfödd bebismun.
Månaderna gick och jag var sugen på riktig mat, speciellt kött och potatis. Det var min "craving". Jag mådde otroligt bra och kände mig så tillfreds. Jag mådde verkligen bra både fysiskt och psykiskt av att vara gravid. På det mer ytliga planet så var jag orolig för hur jag skulle se ut men min mage var så fin och "liten". Många blev förvånade över att jag var så långt gången och jag kommer ihåg hur en kollega sa "ska du ha barn om en månad?! Men du ser ju så liten ut". Jag har väl aldrig fått höra att jag skulle vara liten! Jag och ordet liten hör liksom inte ihop. Alla fina ord som jag fick höra om min graviditet betydde otroligt mycket. Sedan kan jag absolut tycka att det är hemskt att helt plötsligt har man rätt att bedöma någons kropp rakt ut men jag fick höra många fina ord och det tänker jag vara glad för.
Några mörka moln fanns det dock på gravidhimmlen. Bland annat när jag skulle teckna gravidförsäkring. Jag hade tidigare försökt att ordna en vanlig personförsäkring på IF men eftersom jag var överviktig (läs svår fetma) blev jag nekad den. När jag blev gravid tänkte jag att det kanske skulle gå ändå men då ringer de t.om. upp mig och frågar varför jag ansöker om det när jag blivit nekad personfösäkringen pga. min vikt. Usch vad jag mådde dåligt då! Sedan tog jag mod till mig och ringde Länsförsäkringar och där fick jag en försäkring direkt, utan att behöv uppge min vikt! Nästa tråkiga grej var när jag var på utltraljud. Då kunde sköterskan inte se allt hon behövde på barnet och nu kommer jag inte ihåg ordagrant vad hon sa men hon innebörden var iaf att eftersom jag hade så mycket hull på magen var det svårt att se barnet. Det gjorde ont i mig. Det kanske inte låter så farligt nu men formuleringen då och känslan som uppstod var obehaglig! Men vi fick en tid ett par veckor senare och då var det en annan urgullig sköterska som kunde se att allt såg bra ut. Jag hade iaf en barnmorska som inte var bekymrad över min vikt och det kändes skönt. Något som jag verkligen ångrar i graviditeten är att jag inte tog mer kort! Jag har bara fula kort som jag själv tagit i spegeln och det gör mig så ledsen.
Mot slutet vände vikten och började gå uppåt, inte mycket men lite i taget. Min diciplin började lägga sig och trots att jag nu hade en mage med sparkar i började bilden av godiset i bebismunnen sakta att blekna. Jag skulle inte säga att jag gick loss totalt men jag åt godsaker, det gjorde jag! Jag gick upp mycket i vikt genom att jag samlade vatten och händer och fötter svullnade rejält. Men jag mådde bra ändå och jag kunde träna in i det sista. Dagarna före beräknat förlossningdatum var jag på gymmet.
När det var dags för förlossningen blev jag tvungen att väga mig när jag kom dit och jag ville verkligen inte veta! Men hur som helst så såg jag att jag nu vägde 117 kg. Vid början av graviditeten vägde jag 107 kg. Själva förlossningen gick bra, om än lite stressande då barnet bitvis hade dåliga hjärtljud. Efter förlossningen förlorade jag mycket blod så det tog ett tag innan jag återhämtade mig. Jag ska dock erkänna att jag ganska snart efter förlossningen vad sugen på att ställa mig på en våg. Jag sneglade omkring mig på BB för att se om jag kunde se någon men icke. Däremot kunde jag se i spegeln hur mitt ansikte "kom tillbaka" och mina fötter blev sig lika igen. 4 dagar efter förlossningen var jag hemma och ställde jag mig på vågen som då visade 107 kg igen! Då blev jag glad! Jag inser nu att jag borde skriva om tiden efter förlossningen så jag lägger in en ny dag med det som tema!
Graviditeten resulterade i något som jag inte kan beskriva i ord, min älskade lilla skatt! Men det tror jag ni förstår och det är inte vad den här bloggen handlar om, därför är min sammanfattning fokuserad på andra saker.
Detta var alltså en sammanfattning av min gravidiet. Ställ gärna nåon fråga om det är något ni undrar över.
Jag i ca vecka 35
Jag i ca vecka 39
Jag i vecka 41, fyra dagar innan förlossning. Det syns verkligen att jag gick upp i vikt på slutet!
Dag 1 Varför började jag blogga igen?
Ännu en dag har gått bra! Idag stod jag även inför en stor utmaning eftersom jag åkte och handlade. För någon som kan go loss på godsaker i butiken så är det en utmaning men det gick jättebra! Inga dumeheter kom med ut ur butiken.
Nu tänkte jag börja med min lista över ämnen att ta upp.
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Jag har länge tänkt på att sätta igång och blogga igen men jag har inte kännt mig motiverad nog. I söndags pratade jag med en kompis och berättade för henne att jag var helt förlorad i godisträsket sedan jul. Jag bara inte kunde förmå mig att ta mig ur det. Då utmanade hon mig och sa jag skulle hålla mig ifrån godiset till vi ska ses (om ca 2 v), Generöst nog skulle jag faktiskt få äta något gott nu i helgen om jag ville men inte annars! Jag blev pepp direkt och hakade på. Så nu, 4 dagar senare är jag på god väg. När jag stod inför denna utmaning så kände jag att det är ett perfekt läge att sätta igång och blogga igen. Jag behöver skriva av mig och jag behöver få input och inspiration från andra. För mig är det viktigt att få ta del av andras historier, både solsken och sorg.
Jag har självklart varit i världens största bebisbubbla men jag börjar ta mig utifrån den och inser att jag behöver göra annat. Det är ju även för mitt barns skull som jag vill ändra mig och bli en friskare, piggare och mer sund mamma.
Jag tänker nog att bloggande och mitt försök att "ta tag i mig själv" går hand i hand. Visst har det väl kommit 487 000 magiska nystarter sedan jag slutade blogga men kanske är detta något annorlunda. Jag har tänkt på orden "om du gör samma sak som du alltid har gjort får du samma resultat som du alltid har fått". Det är så sant och ja, jag gör saker annorlunda nu! Min kompis utmaning var att jag ska hålla mig från godiset. Jag får äta mat, mackor eller vad det nu är men det första steget är godiset. Det känns förbannat bra! Jag vill ju gärna börja mitt "nya liv" och utesluta allt onyttigt men jag faller ju pladask direkt och misslyckandet gör så ont. Nu har jag ett fokus till och börja med och ska jobba mig framåt. Vi får se hur det går men jag känner mig hoppfull.
Min kropp svarar bra!
Ännu en dag har paserat och den har gått bra. Imorse ställde jag mig på vågen och min kropp svarar så bra på att jag sköter mig! Jag har inte börjat med någon strikt kost men att bara sluta äta godis varje dag gör min kropp glad direkt!
Jag har tänkt att jag behöver uppdatera er om vad som hänt i mitt liv så jag tänker följa en liten lista med ämnen som jag gjort. Kom gärna med tips om saker om det är något ni vill veta!
Listan ser ut som följer:
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Kommer jag på några fler teman ska jag lägga in dom. Men som sagt, kom gärna med förslag.
Jag och min nya kärlek!
Bodybalance
Idag skriver jag med mer lite mer glädje i kroppen. Jag har pecis kommit hem från ett bodybalancepass och jag känner mig laddad med så mycket god energi! Jag älskar ju bodybalance och ja, jag tänker säga det. Jag är bra på det! Trots min storlek har jag en bra kroppskontroll och tack vare att jag tränat en hel del bodybalance tidigare så är jag trygg i det jag gör.
Jag har så mycket att skriva om men det får komma en bit i taget.
Om ni hittar hit så lämna gärna en kommentar så jag kan hitta till er!
Om någon undrar över de vita strecken på mina bilder så är det på grund av att jag fotar i en spegeldörr som är delad ;)
Hej igen
Det var ett tag sedan sist. Tänk om jag kunde glida in här och skriva att allt är bra nu. Det är det inte, det är därför jag skriver igen.
Det har hänt så mycket sedan sist och jag vet absolut inte var jag ska börja. Men vi hoppar över det just nu. Vi går rakt på den vidriga sanningen.
Detta är min kropp just nu. Hela härliga 103.8 kg.
Upp till kamp igen. Nu ska jag ut och leta efter er andra som kämpar där ute och ta in så mycket inspiration och intryck som möjligt.
Men en liten sammanfattning och info kan väl vara på sin plats.
Sedan sist har jag fått barn! Helt fantastikt och obeskrivligt! Under graviditeten skärpte jag till mig och gick till en början ned i vikt. Jag gick totalt upp 10 kg (107-117) under graviditeten men det mesta var vatten och fyra dagar efter förlossningen vägde jag 107 kg igen. När jag slutade skriva senast gick jag fortfarande hos min kontakt på ätstörningsmottagningen och hos min PT. Jag har avslutat min kontakt på ätstörningsmottagningen men jag har fortfarande några PT-timmar kvar. Jag ska nog utveckla allt möjligt framöver men det får räcka nu.
Jag hoppas att vi hörs och ses där ute!
