Nu får jag skämmas lite eftersom jag inte skrivit på två dagar! Sannigen är att jag varit på äventyr i helgen så de inlägg som publicerats hade jag faktiskt skrivit i förhand ;) Dagarna som gått efteråt har jag inte känt mig någe vidare och jag har inte varit motiverad nog att skriva. Men nu är jag här!
Nu över till det sista temat!
Dag 1 - Varför började jag blogga igen?
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Dag 3 - Ätstörningsmottagningen
Dag 4 - PT och träning
Dag 5 - Kosthållning
Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa
Dag 7 - Mamma och "missbruk"
Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra
Dag 9 - Anonym blogg
Dag 10 Tiden som nybliven mamma
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Dag 11 En läsare ger sig till känna
Jag skriver som sagt en anonym blogg och jag vet inte om jag tänkt så mycket på huruvida någon skulle känna igen mig. För kanske ett och ett halvt år sedan hände dock något som fick mitt hjärta att stanna en sekund. Jag sitter på jobbet och får ett mejl. Ett mejl där en ganska nybliven kollega ger sig tilkänna. Vi arbetade på samma avdelning men inte i samma arbetsgrupp. Hon var ny i min stad och hade följt min blogg ett tag. Plötsligt hamnar hon alltså på samma jobb som jag och antagligen började bitarna falla på plats när hon kände igen mig, mina kläder och platser jag tagit kort på. Hon skrev i mejlet att hon tänkt länge och väl på om hon skulle ge sig tillkänna eller inte men hon hade kommit fram till att hon ville vara ärlig. Hon skrev även att jag fick göra som jag ville om jag ville prata med henne om det eller låtsas som ingenting. Hon skrev att hon kände igen sig i min blogg och att hon själv även skrev en blogg som jag varit inne på och kommenterat. Jag gjorde ingen direkt koppling men hon lämnade en länk till sin blogg och då kände jag igen henne.
Hon skrev detta mejl i slutet av en arbetsdag och sedan försvann hon iväg på semester så jag fick tid att tänka över det hela. Jag var verkligen chockad och skrev ut mejlet och tog med det hem. Jag tänkte fram och tillbaka men insåg att jag inte var särskilt upprörd. Visst är min blogg otroligt personlig och jag lägger upp bilder på mig själv i underkläder. Men det kändes inte så farligt. Hon hade ju också beskrivit att hon var i en liknande situation och det gjorde nog också att det kändes bättre.
När hon kom tillbaka från semestern hade jag fullt upp på jobbet och det tog ett tag innan jag gick in till henne och berättade att allt kändes okej. Hon hade varit lite orolig men jag sa att det absolut inte var någon fara! Det var dock lite småelakt av mig att inte säga något så fort hon kom tillbaka! Men tiden bara gick och där satt vi i samma lunchrum och hon kanske trodde att jag var vansinnig! Haha, men slutet gott allting gott.
Inte långt efteråt gick jag på mammaledighet och snart ska jag tillbaka. Nu är ju frågan om hon hittat tillbaka hit igen? Det vore lite skönt att veta om det var så.
