En matmissbrukares kamp

Jag har inte fått något svar på mitt mejl ännu och oron börjar krypa sig på. Jag ångrar nästan lite att jag skickade mejlet.

 

Men nu har jag iaf satt igång med mitt instagramkonto och ni får jättegärna följa mig! Det blir dock många uppdateringar per dag eftersom jag fotar allt jag äter och kommer väl fota någon träningsbild och så också. Det kommer ta lite tid att få in rutinen men det är ganska kul och jag känner mig taggad!

 

Följ mig gärna på jln.84 !! Där får ni även se det skrämmande resultatet på vågen....

 

Hej igen. Det är måndag och jag har ställt mig på vågen men jag vågar inte ens skriva ut vad resultatet blev. Däremot tänker jag dela med mig av ett mejl som jag skrivit.

 

Hej!

 

Hoppas allt är bra med dig, det var ett tag sedan vi hördes.

 

Nu är det en ganska desperat Joline som skriver till dig för jag har ”tappat det” rejält! Jag vet inte riktigt vad som har hänt men jag har helt fallit ur och kan inte ta mig upp på banan igen.

 

Nu har jag en tanke som jag inte vet om den är genomförbar men jag vill ändå höra med dig. Jag är väldigt duktig på att tänka ”jag tar det imorgon” men den där morgondagen kommer aldrig! Jag skäms för att jag hela tiden letar lösningar utanför mig själv men det känns inte som att jag har något val.

 

Enligt min egen uppfattning behöver jag press på mig och jag behöver någon som hjälper mig att ”kontrollera” mig. Det är svårt att be någon i min närhet om hjälp. Jag har tänkt och tänkt men det känns inte rätt. Jag behöver någon utomstående där jag faktiskt känner lite prestige och stolthet i att fixa det!

 

Nu har jag alltså ett förslag på upplägg och jag undrar om det är något som du, eller någon annan på gymmet kan göra. Det här är förmodligen någonting utanför era ramar så var inte rädd för att säga nej om det inte skulle fungera.

 

För ett tag sedan hörde jag som hastigast om några personer som skulle gå ner i vikt på tv4s program Malou efter 10. De hade hjälp av en dietist och det sättet som han följde deras kost var via instagram. Jag tyckte det lät som en jättesmart idé!

 

Min plan är därför följande:

 

-          Jag lägger upp mina måltider via instagram -alla måltider. Personen som följer mig behöver inte följa varje måltid slaviskt men ändå titta in då och då och gärna komma med någon kommentar. Jag kommer inte följa någon strikt diet utan mitt fokus är att äta ”normalt”. Jag känner inte att jag i dagsläget behöver något stöd i kosthållningen utan det kanske kan blir en senare fråga i så fall.  

 

-          Jag lägger upp någon bild när jag tränar för att markera vilken motion jag får till.

 

-          Jag skulle vilja träffa personen ca 1 gång/vecka för att väga mig. Det behöver inte vara något långt samtal i samband med det men kanske bara en snabb återkoppling. Det viktiga är att jag verkligen väger mig framför någon.

 

Detta är mina inledande tankar. Är detta något stöd man kan köpa från er? Om det är möjligt för dig eller någon annan på gymmet att hjälpa mig så känner jag att det är viktigt att detta verkligen följs. Jag behöver någon som eldar lite i baken på mig och det FÅR INTE rinna ut i sanden.

 

Jag förstår att detta är lite av en underlig förfrågan men jag ställer den iaf!

 

Med vänlig hälsning Joline

Hej och hå va det är fullt upp! Just nu slås min kropp mot en förkylning och jag vill FAN inte att det ska bli något värre än vad det nu är! Jag är lite så att jag tror på tankens kraft och jag förnekar in i det sista att jag är sjuk. Jag inbillar mig att det inte blir värre än vad man gör det. Men vad vet jag.

 

Jag ber om ursäkt för att jag är dålig på att blogga. Men det är verkligen så att jag inte har lust att blogga när det inte går bra. Jag vill vara en peppande blogg med inslag av min bittra verklighet och just nu känns det mest bara bittert och det vill jag inte!!

 

Nu till något annat. Vilket katastrof det blivit med min träning sedan jag börjat jobba! Herregud, det trodde jag inte! Visst, jag cyklar till och från jobbet men det räcker ju inte, det är bara 15 min*2. Det blev visst mer svårt än jag trodde att prioritera träningen när jag började jobba. Det har också blivit en hel del goa luncher på stan sedan man fått friheten att äta själv.

 

Nu till något annat igen! För några dagar sedan skrev jag ett långt inlägg med tankar om hur jag ska gå vidare med mitt liv, förslag och idéer för framtiden. Men jag hittar det inte någonstans! Det är inte publicerat och inte kvar som utkast. Jag måste helt enkelt ha stängt ner datorn utan att ha sparat det alls. Så tråkigt för jag hade jobbat på det en bra stund.

 

Hoppas ni har en bra helg nu.

Finns det något att säga om detta? Nej inte direkt. Det blir lite mer känsloladdat när jag nu laddar upp min vikt här och visar för er. Är jag inne i en dålig period annars så brukar jag bara förneka faktum och inte ställa mig på vågen men nu har jag faktiskt fortsatt att ställa mig där och fota skiten trots urdåliga veckor...

 

Ja, som sagt, det finns inga ord.

 

Veckans resultat

 

Jag får ingen lust till att blogga när det går dåligt för mig men tusen tack för era fina kommentarer på förra inägget! Det värmer verkligen! Och får mig att få lite extra dåligt samvete också ;) Haha, men det gör inget!

 

Nu måste jag skriva om något jag hörde på Biggest looser sverige. Sara från förra året var där som gästtränare och då  frågade hon Robert om vad som låg bakom hans övervikt. Han kunde inter riktigt svara på det och då sa hon att hennes övervikt var ett symtom på ett annat problem.

 

Det var verkligen en intressant tanke. Jag tror att jag har tänkt den förr och vi har säkert pratat om de när jag gick i terapi på Ätstörningsmottagningen men ändå känns frågan så främmande. Varför är jag tjock? Varför äter jag som jag gör? Vad är mitt beteende symtom på?

 

Detta är verkligen inte någon lätt fråga. Har ni tänkt på det? Anledningen till att ni (som är överviktiga) ätit er till en övervikt?

 

Just nu är jag djupt i skiten igen. Jag hade en tanke om att prata med min mamma och min kille ikväll. Jag tänkte säga som det är och be dom att hjälpa mig men jag är inte redo just nu.

 

Det var verkligen inte tanken att det här skulle bli en klagoblogg där ingenting går bra men lite blir det just nu.

 

Nu kanske ni undrar vad "djupt i skiten igen" betyder. Jag skulle säga att det betyder att jag överäter 1-2 måltider per dag och att jag äter något sött varje dag, t.ex. godis eller glass.

 

Veckans resultat

 

Men imorgon måste jag se den bittra sanningen!

Imorgon är det dags att ställa sig på vågen och jag vet att det kommer att vara illa! Jag ska inte sätta igång med ursäkter för jag är nog drottningen av påhittiga ursäkter till att inte orka ta tag i mig själv.

 

Jag fick en kommentar för någon dag sedan av Therese . Hon skrev  att hon nu mera har kontroll över sitt ätande och att hon dokumenterar för att se om överskrider det.

 

Jag vet att det går bäst för mig när jag planerar och dokumenterar. Framförallt planerar! Då minskar risken för att jag äter dumheter. Jag har en liten dröm om att det ska bli lättare att planera nu när jag börjat jobba, men hallå? Vem lurar jag? Jag hade väl ganska tydliga rutiner här hemma under mammaledigheten också!

 

Ja, ja nog om det. Är det några av er där ute som använder er av några bra appar för att följa upp vikt eller kost? Det känns ju nämligen som ett väldigt modernt sät att planera och dokumentera ;)

Tack för alla kommentarer i mitt tidigare inlägg. Det var intressant att höra att flera av hade lite samma "tänk" som jag!! Något som jag funderade över var dock vilka begrepp jag använder mig av.

 

Jag vet inte hur pålästa ni är därute eller hur mycket ni bryr om olika benämingar men jag använder mig endel av begreppet hetsätning. Förut har jag nog använt det i sin rätta benämning, alltså att man intar stora mängder mat eller annat ätbart på kort tid. Jag har nog aldrig riktigt hetsätit mat utan det är godiset som är min svaga punkt. Jag kan överäta mat, absolut men inte på samma sätt som jag kan/kunde gå loss på godis. Tidigare kunde jag åka till tre olika butiker bara för att få tag i allt godis jag ville ha. Anledningen till att jag gick till flera butiker var också för att jag skämdes för att jag handlade så mycket godis. Idag har man ju lite kommit ifrån det problemet på grund av shop express och liknande tjänster.

 

Hur som helst så gör jag inte så längre. Det händer mycket sällan att jag går loss så hårt. Tack för det!!

 

Frågan är vad man ska kalla det jag numera sysslar med. T.ex. trycker i mig en halv sats med kladdkaksmet ibland. Det är ju inte normalt men det är kanske inte hetsätning heller.

 

T.ex. man mår dåligt, känner att livet är värdelöst, man köper godis för att döva smärtan. Det känns bättre en liten stund och sedan kommer ångesten tillbaka som en boomerang.

 

För mig är det nämligen inte riktigt så. Anledningen till att jag äter kan vara precis vad som helst och ingenting. Men det är inte riktigt det jag vill reda i nu. Jag undrar som sagt vad som händer när ni hetsäter och efteråt? När jag gick hos min kontakt på ätstörningsmottagningen sa hon ungefär "efter att man hetsätit får man ännu mer ångest". Men så är det inte för mig! När jag äter känner jag mig pigg och motiverad! I samma sekund som jag trycker munnen full av godis tänker jag på hur jag ska till gymmet imorgon. Jag tänker att från och med nu kommer jag att vara stark, jag kommer att fixa det här. Helt vrickat, både tankesättet att något magiskt från och med nu ska göra att jag klarar av att stå emot godsakerna och kommer att ta mig till gymmet. Men det känns även underligt att jag inte får ångest. Jag mår inte dåligt över att jag tryckt i min massor med godis en kväll. Det är som glömt och förlåtet för från och med nu är jag starkare! Vilket aldrig är sant för dagen efter står jag på affären med nya godispåsar i handen och sedan samma visa igen, jag trycker i min nya godispåsar och är övertygad om att jag är lika stark och motiverad igen!

 

Snälla, berätta hur det är för er?

 

Har det här blivit ännu ett stört mönster. Mår jag bra av känslan att motivation och styrka? Är godiset och dessa känslor ett sätt att döva den egentliga ångesten?

 

Vill bara säga att det löste sig bra med jobbet. Jag pratade med chefen och hon ställde upp på bästa sätt! Så skönt!

 

Jag känner mig lite extra blödig och för att forsätta på det temat så har jag faktiskt fått mens! Den har inte blivit regelbunden sedan jag fick barn så det kom lite som en överaskning. Jag tycker inte riktigt att jag sett några tecken på att den varit på gång men idag har jag känt mig så emotionell och ja, blödig!

 

Nu kommer jag att vara hemma resten av veckan och det känns lite sådär men samtidigt... det är okej. Jag får spendera lite tid med min skatt och ta nya tag med jobbet nästa vecka. Vi måste få detta att fungera på något sätt. Det är som sagt en helt ny värld när vi är två personer som båda tycker att vi har såååå viktiga jobb. Eller nej, det har vi inte. Vårt viktigaste jobb är vår lilla skatt! Vi får helt enkelt lära oss med tiden hur detta ska gå ihop.

Fy fan va arg jag är just nu! Jag har ju som sagt börjat jobba och då blir det en massa sjukdom här hemma!! Det här har varit min oro hela tiden inför jobbstarten för hur fan får man jobbet att fungera om ens barn blir sjukt?!

 

Fan, fan, fan! Jag skulle ha gått till jobbet idag men då blir min kille sjuk och ja, då blir jag ju tvungen att stanna hemma! Jag behöver verkligen vara på jobbet eftersom jag har en viktigt ärende som jag måste ringa och kolla läget med och iaf kunna förklara varför inget händer!! Jag vet inte, är det mig det är fel på? I förra veckan satt jag på ett möte och säger till en familj att vi ser jätteallvarligt på det här och att vi ska träffas direkt i nästa vecka! Idag är det onsdag och jag har fortfarande inte kontaktat familjen! Jag har ärendet med en kollega som också har barn och hon är också borta idag. Jag var själv sjuk i måndags, igår var vi på utbildning och idag måste jag vara hemma med mitt barn. Jag ringde en kollega men hon ville inte bli inblandad... tack för den. Nu har jag försökt att nå min chef men jag sitter här och har ont i magen för att det känns som att jag är till besvär. Jag har alltid tagit mycket stort ansvar för mitt jobb och nu mår jag så dåligt över att det blir såhär! Jag måste få tag på chefen men hon är inte helt lätt att resonera med heller men är det inte rimligt att någon iaf kontaktar familjen för att berätta varför ingen hör av sig?! (För er som undrar så jobbar jag inom socialtjänsten).

 

Imorse ställde jag mig på vågen och ja, det blev ett litet plus. Men jag kan leva med det. Jag har inte skött mig särskilt bra så det känns helt rimligt. Jag gillar iaf det här med att gömma vågen så det ska jag fortsätta med.

 

Veckans resultat

 

Tack för gårdagens kommentarer! Jag känner att det här med kläder för överviktiga personer är något att återkomma till! Jag har nämligen väääldigt stora problem med både det ena och det andra.

 

Men nu till oron för morgondagen... dags att ställa sig på vågen. Det har inte varit någon katastrofvecka men eftersom jag började jobba så blev det några härliga luncher på stan och även lite delikateser som åkte med hem. Träningen har också lyst med sin frånvaro så jag hoppas bara att det inte gått alltför illa!

 

Det är kanske bäst redan nu att jag skriver hur det känns eftersom resultatet imorgon annars kommer att spegla mina tankar. Nu känns det iaf bra. Det har varit befriande att inte ställa sig på vågen varje morgon. Men kanske har det låtit mig själv "gotta mig" lite extra, jag vet inte. Kontrollfunktionen i att väga mig varje morgon för att se att jag inte har gått upp är väl inte så lyssande egentligen. Vikten kan ju pendla men några 100 g hit upp eller ner beroende på allt möjligt så det är dumt att hänga upp sig på vågen. Men vem är inte viktfixerad?

 

Snart är det måndagmorgon, lite spännande är det allt.