I andras ögon
Jag har alltid varit en sån som brytt mig om vad andra tänker och tycker om mig. Skammen har alltid varit min trogna följeslagare. Än idag kan jag skämmas för saker som jag gjort för längesen. Kanske har detta betydelse när det gäller min förmåga att förlåta mig själv. Jag har nämligen skuldkänslor jämt, både för saker jag gjort och saker jag inte gjort.
Men skuld och skam är knepiga begrepp. Jag har svårt att skilja dem åt men något i mitt bakhuvud säger att skuld är något man bär på grund av sina handlingar och skam är något man själv tar på sig. Sen kanske det inte riktigt är sanningen men jag tror att jag bär skuld på grund av de felaktiga beslut och de handlingar som jag gjort mot mig själv och andra. Jag tror egentligen inte att jag känner mer skuld än vad jag förtjänar, men samtidigt är det svårt att veta. Jag tror däremot att jag skulle behöva förlåta mig själv. Jag skulle behöva öppna alla de dörrar som jag så våldsamt tryckt igen, jag kan nämligen riktigt känna hur skulden och skammen sipprar ut genom springorna och jag borde ta tag i det! Problemet är bara att samtidigt som jag mår så dåligt över saker som jag gjort i mitt liv kan jag inte lova att jag inte skulle göra om det!
Helt ärligt är jag en skamlös och skuldfylld människa! Men jag är också en otroligt medveten och reflekterande människa! Visst kan jag försöka gömma mig under täcket och hoppas att allt ska gå över men det fungerar inte så för mig. Allt jag gör och har gjort finns med mig och det pyr hela tiden under ytan. Det känns som att skammen ständigt knackar mig på axeln och jag kan riktig känna hur andra tittar på mig och ser vilken vidrig människa jag är!
Jag har gjort så många fel i mitt liv och jag kan inte lova att jag någonsin kommer att sluta göra fel. Men jag önskar att jag ska göra så gott jag kan, att jag ska göra så goda val som möjligt utifrån de förutsättningar jag har.
Jag hoppas att jag öppnar en dörr genom att skriva av mig lite på det här sättet. Jag hoppas att det ska tillåta mig själv att komma lite närmare mitt inre och allt jag bär på. För jag ska inte bära på mer skuld och skam än vad jag förtjänar. Jag måste både förlåta mig själv och hitta förmågan att skaka av mig onödiga och elaka tankar. Jag vill varken vara egoistisk eller dum, jag vill varken vara det mot mig själv eller mot andra.
Men man är inte mer än människa. Man kanske inte ska tänka så men man kommer alltid göra fel ibland och det är mänskligt. Inte så att man ska tappa det där med att känna skuld för något, för då tror jag också att man kan tappa ödmjukheten. Men precis som man accepterar andras misstag ibland måste man även vara ödmjuk mot sig själv och sina egna misstag, annars skapar man bara en negativ tillvaro och missnöjdhet (fint ord) med sig själv.
Oj vad jag känner igen mig.
Skickar en kram
Jag tror att du är nåt viktigt på spåren. Att våga förlåta sig själv och acceptera den man är, med alla fel och brister, är svårt men viktigt. Kram
Hej, vilken härlig blogg! ska jag absolut fortsätta läsa :)
Att inse allt detta gör ju att du kommit en LÅNG bit på väg. Jag vet inte om det är typsikt för oss med ett matmissbruk eller om det är vanligt överlag, men jag kan känna igen mig i mycket av det du skriver.
Tex kunde jag förut ha väldigt dåligt samvete om jag blev tvungen att avboka nåt jag planerat, även om det var för att jag var för sjuk för att kunna genomföra det. Jag kunde gå omkring länge och känna och tänka att. jag borde gjort det ändå, det var dålig stil av mig osv, osv. Så oavsett om det jag gjorde var fel eller inte , kunde jag har superdåligt samvete. Men nu sen jag börjat jobba med mig själv och träna på att säga nej och prioritera i livet, mår jag mycket bättre.
det enda man kan göra åt det förflutna är att se om det man mår dåligt över, är nåt som man gjort fel och i så fall försöka låta bli att göra om det, annars är det till att försöka förlåta sig själv. Lättare sagt än gjort, men det går.
Finns här om jag kan göra nåt för dig.
Kram
Jag önskar att jag hade ett magiskt ord i bakfickan, som kunde lösa alla dina negativa känslor och få dig att må bra. Eller kanske bara att jag kunde peka en bit bort och du skulle kunna se att det finns en lösning och ett sätt att komma förbi det du känner. Rhonda Byrne skriver i sin bok kreaften att man kan försöka lämna det negativa förflutna bakom sig, för man är ändå inte samma person nu som man var då. Det är steget dit som är det svåra.
Jag har inget magiskt ord -tyvärr. Men jag rekommenderar dig starkt att läsa boken "Kraften" som är bok nummer två i The secret (men man behöver absolut inte ha läst hemligheten innan man läser kraften, för kraften är bara en utveckling av hemligheten) Kram
Ibland bör man ha dåligt samvete och skuldkänslor för det man gör mot andra, det man gör mot sigsjälv kan ingen annan än du styra. Men att vara orättvis och osympatisk med vänner eller familj är definitivt något man kanske inte ska ha så lätt för att förlåta sigsjälv med?!
