Vilket minne!

Det blev ingen uppdatering igår men här är jag nu! Jag känner mig faktiskt riktigt bra i kropen och lite småmolande muskler påminner mig bara om det jag gjorde i lördags! Jag kan gå runt och bli lite smålycklig ibland när jag tänker på vad jag gjort! Det är nog inte många som trott det om mig men nu är jag riktigt glad att ingen någonsin kan ta ifrån mig att jag åkt tjejvasan 2011!

Det tog som sagt sin lilla tid (2 tim och 42 min) men vi stressade inte. Vi var verkligen inte tillräckligt förberedda så det var bäst att spara på sina krafter och ta igen sig ordentligt vid blåbärssoppan. Spåren var väldigt sönderkörda och det var massor med folk. Men jag är så jäkla stolt att jag tog mig fram och klarade alla nedförsbackar! Och vilka nedförsbackar sen! Vi som trodde tjejvasan var platt, hua säger jag bara! Folk gick på snedden och vissa tog till och med av sig skidorna men jag klarade det!! Jag ramlade dock två gånger när jag åkte på platten. Vallningen var inte optimal så det högg till en hel del och två gånger mötte jag snön pga det. Men nu har jag min medalj och mina minnen! Jag hoppas verkligen att vi anmäler oss och kör nästa år igen för jag vill verkligen förbättra min tid! Under 4 tim nästa gång va ; )



Jag klarade det!!

Jag har överlevt... men mycket mer än så är det inte... haha. Jodå, men jag känner att jag lever vill jag lova. Det har varit en riktigt upplevelse idag men jag ska skriva lite mer om det imorn och lägga upp någon bild också. Jag är iaf superstolt och nöjd! Tänk att jag gjorde det! Jag har kavat fram på skidor i 4 tim och 42 min!!
Tack för allt uppmuntran genom era fina kommentarer!!

Nu är det dags!!

Idag är det dag!!! Jag kan inte fatta att om några timmar står jag i spåren med 8000 andra och ska kava mig fram i 3 mil! Önskar ni mig lycka till? Jag hoppas det! Jag hoppas verkligen att jag tar mig runt! Jag tänker inte ge upp i första taget, det är dags att bevisa för mig själv och för alla andra att JAG KAN!!

Kämparglöd

Det är faktiskt lite skönt att dom här 30 bekännelserna är över. Det var visserligen kul att skriva av sig lite men samtidigt kände man en liten press på sig...

Ja, ja hur som helst så närmar sig tjejvasan med stormsteg! På lördag vid den här tiden står jag vid starten... shit... Jag vill verkligen komma runt... om det så ska kosta mycket smärta och tandagnisslan.... Men jag vet att jag är en kämpe! Däremot känns det inte alls bra att jag redan 08.30 ska sitta på ett tåg hem från Mora på söndagen... men det blev ändrade planer så jag måste åka hem istället för tillbaka till skolan... och vet ni varför? Jo för jag ska på arbetsintervju!! Spännande!!!

Här har ni iaf ett bevis på min kämparglöd ;) Stavgångat tills hälarna gick sönder!

  

  

Dag 30: Min framtid

Tänk va man kan drömma om sin framtid! Jag hoppas verkligen att jag får ordning på mig själv. Det är klart att jag kan drömma om att bli riktigt smal men nej, just nu skulle jag bli riktigt lycklig om jag vägde under 85 kg!

Men några riktlinjer för framtiden är att jag vill vara mer sund, jag vill ha ett jobb jag trivs med, bo på landet eller ha en sommarstuga på landet där jag kan ha grönsaksland, fruktträd och bärbuskar. Hmmm, sen var det de här med barn och kärlek... jag är inte helt hundra när det gäller det så jag vet inte vad jag drömmer om när det gäller det. Jag kan däremot skriva att jag älskar djur så det skulle jag verkligen vilja ha runt mig i framtiden!!

Haha, ja det var väl lite generella framtidsdrömmar de. Men visst så är det viktframtiden som denna blogg handlar om o... GUD GIV MIG STYRKA ATT KLARA DENNA JÄVLA ÖVERVIKT!!


Dag 29: Det här är jag stolt över

Igår blev det ingen uppdatering men idag ska jag skriva om vad jag är stolt över!

Hmm, just nu är jag inte sådär fasligt stolt eftersom det inte går så bra med ätandet och tränandet. Men jag är iaf stolt över att jag ska åka Tjejvasan på lördag...AHHHH!! PÅ LÖRDAG!! Jag vet det är helt sjukt, vem vet hur det kommer gå... men, men jag är som sagt stolt att jag ska göra det!

Sen är jag stolt över min skapande förmåga, senast igår gjorde jag ett begravningsarrangemang åt en vän och jag blev riktigt nöjd och stolt! Här nere ser ni skapelsen! Men sanningen är att det  faktiskt får räcka på stolthestskalan idag...


Dag 28: Ätstörningar

Ja detta är väl ett kärt ämne med många varianter... Hur som helst så har jag läst så otroligt mycket om ätstörningar. Både av rent intresse men sen blev jag tipsad om t.ex. boken Matillåtet när jag gick på anorexi och bulimienheten. För övrigt så kan jag inte släppa att det känns jäkligt konstigt att gå dit när jag varken led av det ena eller det andra! Men jag lider väl av någon typ av hetsätningsstörning och fan va den jagar mig! Jag skäms så mycket, det är så pinsamt att man bara inte kan sluta. Det är hemskt också att jag fått hjälp men jag vet inte om det blivit så mycket bättre... Sen ska jag väl inte bara beskylla den kvinnan jag träffade. Självklart ligger massor hos mig, jag la helt enkelt inte ner tillräckligt mycket tid och energi. Men visst har jag lärt mig mycket, det tror jag.

Jag kan ärligt säga att jag ibland drömmar om att ha ett kompensationsbeteende. Tänk om jag iaf gjorde något för att motverka min viktuppgång. Tänk om jag inte bara inte satt hemma och svullade och klappade mig på magen... jag vet inte men på något vis så känns anorexi och bulimi mer som en sjukdom.... jag känner mig bara slö, slapp och likgiltig.

Allt det som jag gjort mot mig själv, min kropp och mitt huvud har gjort att jag förlorat en realistisk bild av mig själv och min situation. Jag var fin ett tag men jag tror inte att jag förstod hur jag såg ut. Jag gick ner så väldigt fort men såg ändå den där feta tjejen i spegeln. Nu vet jag inte vad jag ser i spegeln, det känns som att jag gått på diet i hur många år som helst, men det har jag inte. Det snurrar ständigt ångesttankar i min kropp och jag känner mig ständigt misslyckad. Men hur ska jag gå vidare? Det funderar jag jämt på, kanske borde jag skaffa en pt... en pt som har kunskap om hetsätningsstörning? Eller ska jag gå på terapi, kbt vore väl inte fel. Eller, hypnos kanske, det har jag alltid varit nyfiken på. Ja ni kan ju själva läsa.... det är bara ett litet urplock av alla mina tankar.

Nu har jag lättat på mina tankar och känslor och det känns rätt bra faktiskt... livet fortsätter....

Är det såhär jag ser ut?



Dag 27: Ett recept

Haha, ja det här med recept har aldrig varit min grej! Helt ärligt följer jag nästan aldrig recept så det är svårt för mig att rekomendera något ;)

Men jag älskar att baka bröd och det här brukar jag följa någelunda!


Ett bröd med honung och äpple som inte behöver någon jästid.

Färdigt på: 1 tim 40 min


Ingredienser

2 2 dl havregryn
5 5 dl siktat dinkelvetemjöl
1 1 dl linfrön
1 1 dl russin
1 1 dl grovt hackade hasselnötter
2 2 tsk bikarbonat
1 1 nypa havssalt
4 4 dl naturell yoghurt
3 3 msk honung
1 1 st äpple
2 2 msk blandade frön till topping
10 10 st örtblad till dekoration

 

Gör så här

1. Sätt ugnen på 175 grader.

2. Blanda alla torra ingredienser i en bunke utom fröna som ska strös på brödet.

3. Rör sedan ner yoghurt och honung.

4. Riv i äpplena.

5. Lägg ett bakplåtspapper i en brödform och häll ner smeten.

6. Strö på fröna och lägg på några örtblad.

7. Grädda brödet på nedersta valsen i cirka 80 minuter. Kontrollera brödet med ett träspett - är det torrt så är brödet klart.

 


Dag 26: Bloggar jag läser

Jag läser väldigt många bloggar faktiskt men jag surfar runt en hel del och hittar nya hela tiden... och överger andra. För ska jag vara ärlig är det rätt trist att följa bloggar där man inte får någon typ att respons ibland. Såna läser jag ett tag och sen överger jag dom ;)

Hur som helst så följer jag som sagt många bloggar men här är iaf några av dom! Allihopa handlar väl om vikt och sånt på ett eller annat sätt. Jag läser i princip bara såna bloggar faktiskt. Hoppas ni klickar er runt bland dom!!

http://tvatusenelva.webblogg.se/

http://jannicaaenneby.blogg.se/

http://josdil.blogg.se/

http://viktigdagbok.blogg.se/

http://enstorblog.blogspot.com/

http://minizillen.blogg.se/

http://bmi36.wordpress.com/

http://itsallabouttakingcontrol.webblogg.se/

http://kattasfett.se/

http://silverscreen.blogg.se/

http://citronsocker.blogg.se/

http://www.elinkvist.se/

http://mellanhoppochfortvivlan.blogspot.com/

http://thereturnofamelie.blogspot.com/

http://thereturnofamelie.blogspot.com/

http://atatranakampa.shapemeup.se/
http://enlattarevag.blogspot.com/


Dag 25: Belöningar

Det här är ett jobbigt tema. Jag har belönat mig så jäkla mycket med godsaker! För visst finns det alltid något man kan belöna sig för eller på grund av!

Jag vill försöka belöna mig med bra saker, speciellt om jag lyckas gå ner i vikt... problemet är att det inte riktigt funkar för mig. Om jag säger till mig själv "gå ner 5 kg och sen får du åka och hälsa på din vän som bor långt bort" men sanningen är att vill jag åka så gör jag ju ändå! Det funkar inte riktigt! O det spelar ingen roll vilken belöning jag ska få, jag kan ju alltid unna mig det ändå, oavsett om jag lyckats med det jag borde eller inte... suck...

En vinst för mig!

Igår blev det ingen uppdatering igår för lite spontant tog jag och en kompis Herztfreerider och åkte hemåt! Det har vi aldrig gjort förut och det var lite spännande faktiskt. Visserligen så var inte planeringen optimal och vi var lite för tidsoptimistiska så det blev lite kaos och kris. Men, men nu är vi båda hemma och jag väntar med spänning på om det kommer komma fortkörningsböter eller andra avgifter... vi råkade nämligen få ett rejällt stenskott så det känns ju sådär... men det återstår att se....

Jag är iaf otroligt stolt att jag körde hela vägen, ca 70 mil och jag körde till Arlanda och lämnade min kompis och åkte fel i Stockholm. Läskigt värre... eller nej det var det inte! Jag är så stolt över att jag var så lugn och sansad. Det var rejällt halt här och där men jag fixade det! En stor vinst för mig själv faktiskt!


Dag 24: Rädslor

Åhh! Jag är rädd för så himla mycket! Man kan egentligen säga att jag är lite smått rädd mest hela tiden!

Men när det gäller min kropp så är jag riktigt rädd för att åldras. Det är hemskt att tänka att från 21 års ålder så bryts kroppen bara ner. Förstå att mina bästa dagar redan har varit och vad gjorde jag då?! Kände mig osäker och otrygg i mig själv! Nu när jag är såhär pass överviktig är inte mitt ansikte vackert alls! Det är bara runt och... fult. Jag är rädd för att jag inte kommer att bli av med allt fett i ansiktet och jag är speciellt rädd för min dubbelhaka!! Usch va jag inte vill ha kvar den! Sen är jag rädd för att min mage aldrig ska bli någelunda platt. Mina armar är ju superstora nu och tänk om dom aldrig blir någelunda fasta heller, tänk om det alltid kommer att hänga och flänga en massa fett på underarmarna?! Och när det gäller hela kroppen så är jag så jävla rädd för att kanske skaffa barn! Jag är drottningen av bristningar och jag vill inte förstöra min kropp ännu mer! Det är ju redan kaos som det är!!

Ja, det var ett litet kapitel i boken om mina rädslor.

Dag 23: Det här är jag bra på

Ja då var det dags att vara lite självgod ;)

Nejmen helt ärligt så tror jag det är bra att tala/skriva gott om sig själv för att påminna en om att man faktiskt är bra på saker och ting!

Så... vad är jag bra på? Jo jag tycker att jag är ganska bra på mycket. Jag har lätt för att lära mig nya saker och brukar faktiskt vara en naturbegåvning på det mesta! Som när jag lärde mig sticka igen (har inte gjort det sen typ mellanstadiet) och det gick jättebra! Mamma var mäkta imponerad och jag var riktigt stolt. Sen har vi det här med skidåkningen (det har jag inte heller gjort sen mellanstadiet), det funkar riktigt bra. Visst i början trillade jag en hel del men jag var tapper och nu är jag själv överraskad över min balans och teknik! 

Det är iofs mycket som jag gör hellre än bra... men det handlar ju inte det här inlägget om ;) Så därför fortsätter jag med min egoboosting. Jag är bra på spinning, med det menar jag att jag har bra teknik och jag har faktiskt fått endel beröm för det av tränare! Sen har jag en jäkla vilja när det gäller spinning. Andra sitter och hoppar i sadlarna och trampar lätt men jag är en riktig kämpe, folk som fuskar får mig bara att kämpa hårdare!

Sen så hoppas jag att jag är bra på att ta hand om andra. Jag är kanske inte så bra på att prata alla gånger. Men jag vill iaf att man ska känna sig välkommen när man kommer till mig. Jag vill vara trygg och varm.

Jag avslutar med en bild på ett par benvärmare som jag stickade till en tjej som jobbar på närbutiken där jag bor. Hon tyckte så mycket om mina så jag bestämde mig för överraska henne och sticka ett par till henne. Jag kämpade på som tusan och lagom till självaste julafton var dom klara! Hon blev superglad! Jag var orolig för att dom var för rosa men hon sa att hon älskar mycket färg och just rosa så det blev riktigt lyckat!


Ett plus... inte kul!

Igår var ingen bra dag... jag gick till viktväktarna och fick ett plus på vågen... det suger! Visst jag har inte skött mig men... jag brukar alltid ha en väldig tur och komma undan med ett minus iaf... men nu var det visst slut på den turen. Jag måste helt enkelt börja skärpa mig. Jag får försöka hitta någon glöd där inne som pyr. Jag har iaf bett en av mina sambos att tjata på mig så att jag väger och mäter min mat, samt att jag skriver in den på viktväktarnas hemsida. Den andra av mina sambos vill också kämpa med sin vikt så vi ska peppa varandra att planera och äta bättre. Sen ska vi träna så gott vi kan. Sen vill vi alla tre komma igång med promenader... men de blir så fort det går att gå vettigt på gatorna.... så det är ju ett tag till dess ; ) Jag ska se till att gå till gymmet mer regelbundet... vad tror ni... kommer jag att fixa detta?



Vecka 15. 91,4 kg +0,6 kg Total viktminskning – 4,2 kg
Vecka 14. Ingen vägning
Vecka 13. 90,8 kg -0,5 kg Total viktminskning – 4,8 kg
Vecka 12. 91,3 kg +2,3 kg Total viktminskning – 4,3 kg
Vecka 11. Ingen vägning
Vecka 10. Ingen vägning
Vecka 9. Ingen vägning
Vecka 8. 89,9 kg -2,5 kg Total viktminskning – 6,6 kg
Vecka 7. Ingen vägning
Vecka 6. 89,9 kg -0,4 kg Total viktminskning – 4,1 kg
Vecka 5. 89,9 kg -1,0 kg Total viktminskning – 3,7 kg
Vecka 4. 89,9 kg -0,2 kg Total viktminskning – 2,7 kg
Vecka 3. 89,9 kg +0,3 kg Total viktminskning – 2,5 kg
Vecka 2. 92,8 kg -1,0 kg Total viktminskning – 2,8 kg
Vecka 1. 93,8 kg -1,8 kg Total viktminskning – 1,8 kg

Startvikt 95,6 kg


Ska jag få tillbaka?

På självaste Alla hjärtansdag fick jag ett besked jag trodde att jag aldrig skulle få! Min mamma ska separera med sin kille som hon haft i typ 12 år! Jag blev verkligen helt chokad. Men vartefter chocken har lagt sig så infinner sig ett lugn och en frid... det känns väldigt konstigt faktiskt men grejen är att jag aldrig kommit överens med hennes kille och det har varit ett jättestort problem. Men jag har aldrig kunnat föreställa mig att de skulle kunna ta slut mellan dom. Men nu kan jag faktiskt börja tänka på att jag kan få tillbaka min mamma... det är en konstig känsla som jag knappt vågar tro på...


Dag 22: Vad jag saknar

Jag saknar motivation, självdiciplin och ett jädraanamma!... Typ

Dag 21: Drömmar

Idag känner jag mig rätt låg så det känns inte alls som att jag har lust att skriva om mina drömmar. Frågan är om det är dagsformen eller nåt men jag känner faktiskt inte ens att jag riktigt vet vad mina drömmar är. Jag skriver iofs lite smådrömmar mest hela tiden, jag vill ju bli spinninginstruktör, vill klara tjejvasan, vill kunna ha tajta kläder m.m. Sen så drömmer jag verkligen om att bli normalviktig! Det kan jag ju säga!  

När det gäller stora livsdrömmar så vet jag inte riktigt. Jag har väl kanske inte världens högsta krav. Jag drömmer iaf om en stor trädgård, frukträd, grönsaksland, bärbuskar och grönt gräs.... Men visst är det hemskt att det är i princip så långt som jag kan se min dröm just nu...

Fy, idag är verkligen inte min dag...


Paranoid

Somnade om imorse... det är aldrig en bra idé. Nu har jag drömt en massa mardrömmar och livet känns ännu tyngre än vad det redan gjorde.

Jag har nämligen en smått paranoid känsla i kroppen. Jag har en känsla av att människor inte tycker om mig. Jag har en känsla av att jag är en jobbigt prick som folk bara står ut med... det är inte alls kul att känna så... Men jag vet att jag har mina brister och det är dom jag är rädd för att människor irriterar sig smått till döds på. Jag försöker att tänka på dom men... det går inte alltid, eller rättare sagt, det är inte så lätt. Jag vill erkänna att jag medveten om denna brist för några vänner för att höra hur illa dom tycker att det är... men jag vågar inte riktigt. Man vill ju lixom inte höra att man är outhärdligt jobbig.

Hur som helst så är min främsta dåliga egenskap att jag pratar för mycket, jag är en besserwisser och har en förkärlek för att prata om mig själv och mina erfarenheter. Usch, jag skäms bara jag skriver om det. Men jag vet inte hur jag ska komma ifrån det? Idag ska jag ut och äta brunch med några vänner. Ska jag kanske köra nolltolerans och bestämma att jag INTE får relatera till mig själv och mina erfarenheter. Usch, igår hade jag verkligen känslan av att folk himlade med ögonen bakom ryggen på mig... jag känner mig helt paranoid!

Dag 20: Kläder

När jag temat kläder tänker jag på hur jag skulle vilja klä mig och hur jag klätt mig när jag var mindre rund än nu... Jag klär mig nog ganska illa som det är idag, men kläder är lixom inte kul och jag köper sällan nya kläder för jag tänkte "såhär ska jag ändå inte se ut så det är onödigt att kasta ut pengar på kläder som snart kommer vara för stora" Men man ska nog vara ganska glad att man sett ut så här under modet som har varit. För vilken tjockis gillar inte att mysa fram i mjuka leggings och stora tunikor?

Men jag kan säga att jag längtar tills den dagen jag känner mig trygg i en tajt tröja igen. Visst har jag lite tajta grejer nu också men jag känner mig bara obekväm. Jag bär svart från topp till tå men i garderoben hänger massor med häftiga vintagekläningar... tänk om jag kan ha på mig dom någon dag...

Hur som helst så tänkte jag bjuda på lite bilder med exempel på vad jag haft på mig förr men tyvärr har jag inte så mycket kort på min nya dator så jag bjuder på lite smått o gott av mig i varierande storlek...

Nr. 1. Detta är många år sen och riktigt många kilon sen.
Nr 2. En utekväll för ett par år sen när jag lagt på mig några kilon och kände mig halvt obekväm...skulle inte tacka nej till den kroppen idag dock...
Nr 3. Här bjuder jag till och med på ett litet leende. Jag kände mig väldigt fin den kvällen. Det var också några år sen och det är så jag vill känna mig och se ut. Jag vill vara kurvig och känna mig trygg i tajta kläder!
 



Dag 19: Lycka

Jag skulle ju kunna vara jävligt tråkig och skriva att godis gör mig lycklig... men det ska jag INTE! Jag ska istället prata om helt andra personliga lyckokänslor i mitt liv.

För det första kan jag känna lycka för väldigt lite. Att vakna upp ute på landet på min sambos familjs gård är lycka. Att ligga och lyssna på naturen ljud och höra en liten katt eller en STOR hund tassa upp för trappen får mig att le.

När jag och min sambo åker på roadtrip tillsammans är också lyckostunder för mig. Jag känner mig så trygg vid hans sida och vi har timmar framför oss tillsammans, bara vi två.

Jag älskar också att bara ge mig hän åt saker och glömma bort allt annat. Med en ljudbok i öronen så är jag gärna i trädgården en hel dag, bakar bröd, ljuter ljus, plockar bär, gör sylt eller stickar. Ja det är faktiskt sanningen. Jag skäms lite när jag skriver sånt men va fan, det är ju min verklighet, det är vad jag gillar!

Idag kände jag en annan typ av lycka också. Jag hade nog glömt det litegrann men jag släpade iväg mig på ett spinningpass och shit va underbart det var! Vissa stunder under passet så... ja, jag kan inte beskriva det men då känner jag lycka. Men varför glömmer jag det? Varför struntar jag hellre att gå på passet när jag borde komma ihåg vilken underbar känsla det ger i kroppen!!

Ja, ja det var några lyckorus i mitt liv :)



Dag 18: Hur jag hanterar motgångar

Oj, oj ja tyvärr blir väl ett svar på denna fråga att... jag äter... jag sväljer ner mina känslor med godis och glass. Jag känner fan ett behov av att äta i alla situationer men det är värst när det är så mycket omkring så jag bara vill fly in i mitt frosseri och glömma allt annat för en stund.

Men om jag tänkte på andra sätt jag har för att hantera motgångar så kan jag säga att jag är jäkligt konflikträdd. Jag kan framstå som en riktig hårding men nej, nej det är jag inte. Jag smiter gärna fortare än kvickt och blir mest paff om jag blir "påhoppad" och hittar sällan något att säga tillbaka.

Sen är jag tyvärr väldigt bra på att sätta mig själv i en offerposition. Det är inte en fin egenskap men jag vet inte varför det är så. I tuffa situationer så har ovanan att sätta på mig offekoftan och tycka synd om mig själv.

Men jag är iaf medveten om alla dessa dåliga beteenden som jag har... offerkoftan och att svälja ner mina känslor känns som det som är viktigast för mig att lära mig att hantera. Men som sagt, ett stort steg är iaf att jag är medveten om dom och att jag erkänner dom för mig själv.

En liten uppdatering

Det blir mest såna här temadagar nu för tiden men tänkte informera lite om vad som händer för övrigt i mitt liv. Jag skulle kunna säga att jag haft "två vita dagar" (=dagar utan godis) men det är inte riktigt sant för jag har ätit läkerol och idag tog jag en liiiiiten bit daim av en kompis. Men det är så jag är....

För övrigt så hade jag bestämt mig för att ha en svullkväll i måndags eftersom jag planerade att skärpa till mig på tisdagen... (nej jag vet jag är inte frisk) jag måste hur som helst ha världens största mage för jag fick i mig middag, 2 dubbeldaim, 2 marabou choklad med lakrits, lösviktsgodis, en påse familieguf och en förpackning med ben&jerrys. Det är riktigt jävla pinsamt att skriva om det men vad ska jag göra? Det är sanningen!

Men nu skriver jag om någor roligare. Det blev 5 kilometer i skidspåret idag så jag är glad och nöjd. Det är så kul att märka att man verkligen har utvecklats! I början ramlade jag hela tiden men nu har jag verkligen jobbat upp min balans och det sporrar mig verkligen, skidor är kul!!!


Dag 17: Mina förebilder

Vilka svåra teman det är ibland! Är det kanske elakt av mig att jag inte kan komma på några förebilder. Iaf inte när det gäller vikt, kost och träning. ALLA omkring mig är väl som överviktiga är mest. De går upp och ner i vikt i takt solen... typ.

Jag har däremot en tjej som jag beundrar. Hon är så underviktig så ni kan inte tänka er men hon gillar det inte. Hon är som mig fast tvärtom. Hon har varit hos läkare för att ta reda på varför hon inte kan gå upp i vikt men... ja hon är bara sån konstaterar dom. Hon är iaf ett så skönt orginal. Hon är sig själv och skäms inte. Hon har en klädstil som ingen annan och är bara så naturlig... tänk om hon visste att jag känner såhär... det borde hon kanske få veta.

Hmm men tänk om jag kunde komma på någon inom kost. vikt och träning också... jag vill inte ta någon kändis för vad vet jag om dom? Nej det får helt enkelt bli min underviktiga lilla S.

Dag 16: Min metod

Efter att ha provat många olika metoder och dieter så har jag lixom tagit slut på all vilja och kämparglöd. Nu vet jag att jag måste sköta mig själv men jag har inte ork att lägga i en högre växel. Jag försöker istället att tänka "normalt", jag ser mig omkring och ser hur andra lever och försöker härma dom. Jag är med medlem hos viktväktarna och går dit och väger mig ibland. Visst borde jag väga mig varje vecka men jag är som sagt inte för hård mot mig själv. Det här tar tid, jag kommer inte gå ner i vikt i någon dundertakt och det är okej. Jag äter allt men försöker tänka på mängden, inget är förbjudet i mitt liv!

Men visst leker jag i mitt huvud med stora mål hela tiden men jag tar död på dom rätt fort. Det är lixom ingen idé att säga, jag ska träna fem dagar i veckan, jag ska inte äta godis på en månad, jag ska ha gått ner 5 kg på fem veckor. Nej, det får ta den tid det tar PUNKT SLUT


Dag 15: Mina mål

Det blev ingen uppdatering igår så det blir 2 st idag!

Ja... mina mål... mitt viktmål är att att väga under 75 kg. Men... för att jag ska bli normalviktig måste jag väga max 68 kg och det känns som... typ omöjligt. När jag svalt mig som bäst så var jag kanske nere på 68 kg en gång och det vara bara under någon dag.

Men det handlar ju inte bara om vikt utan jag vill förändra mitt liv. Jag tänker mycket på framtiden och barn och så. Jag vill inte ha ett såhär sjuktligt beteende om/när jag får barn. Jag vill vara ett gott föredömme! Jag vill helt enkelt bara vara lite normal... jag vill kunna äta godis till filmen en lördagskväll och jag vill kunna ta en bulle på stan när jag fikar med kompisarna men det ska stanna där och inte spåra ur.

Min dröm är väl inte så överdriven... jag vill bara finna ett mer normalt jag...  

 


Dag 14: 10 saker du inte visste om mig

Hmm de här var en svår en... jag berättar ju rätt mycket av mina mörka hemligheter här så... men jag tar lite smaskigheter från mitt liv ;)

1. Jag har varit halvt förföljd av en äldre man, otrevlig historia kan jag säga!
2. Jag sörjer forfarande att jag lämnade bort min kanin när jag var 17 år och vi flyttade.
3. Om nätterna kan de hända att jag fortfarande drömmar drömmar om min första kärlek!
4. Min pappa har importerat en ny fru med tillhörande barn från Kina
5. När jag var ung snattade jag MASSOR!
6. Jag har brytit kontakten med min pappa
7. Jag körde av vägen och voltade med min bil dagarna innan julafton en gång men vågade inte vara hemma från jobbet för min chef hade poängterat hur viktigt det vara att alla jobbade!
8. Jag har haft sex med en man som är 18 år äldre än mig!!
9. I högstadier var det DiLevas röst i hörlurarna som fick mig att gå till skolan
10. När jag började gymnasiet var jag övertygad om att jag snart skulle sluta för att ingen skulle tycka om mig, så blev det inte : )

Dag 13. Sjukdomar kopplade med övervikten

Hmm egentligen har jag väl inte så mycket att skriva om på denna punkt. Men visst är det jobbigt att vara överviktig. Det är tungt att gå och man skaver sönder byxor på löpande band! Men jag har haft tur som inte har fått några större problem. Sen har jag ju "bara" 23 kg övervikt enligt BMI så skulle jag lägga på mig lite till skulle säkert knäna säga en hel del om saken! Men ett problem har jag haft! Värmeeksem (eller hur det stavas) mellan låren! Inte skönt alls!!

Mina lår är inte mina vänner, jag har massor med celluliter o de lixom böljar ut från höften, om ni förstår vad jag menar. Det syns inte så bra på bilden för jag har handen i vägen.
 



  


Dag 12: Människor som har stjälpt

Det här är en knepig grej för den som har själpt mig mest är ju faktiskt JAG!! Det är ju jag som låter mig falla i svåra situationer och egentligen så borde det ju inte spela så stor roll vad andra gör. Men visst finns det människor omkring en som stjälper litegrann. Alla andra som älskar godsaker och tycker att "det gör väl inte så mycket om vi äter lite godis idag" och ja ni vet. Det är många som inte har något problem att dra med en ner i "djupet". Men jag kan faktiskt erkänna en annan sak... ibland utnyttjar jag andra för att få en ursäkt att äta! Jag kan bjuda hem vänner bara för att få bjuda på fika!!

Men min kille är faktiskt den stösta boven av alla! Han är helt hopplös! Och sen älskar han att ge min godsaker och tror att det är den bästa kärleksförklaringen. Och visst ibland är det underbar och en lite chokladbit är allt man behöver men oftast är det inte det!! Jag hoppas att jag någon gång kan få honom att förstå så att vi BÅDA TVÅ kan förändra oss och bli mer hälsosamma!

Med en dag i taget och en liiiitet steg i rätt rikning jobbar jag för en förändring.

Tjejvasan info

Jag fick en förfrågan om att skriva lite mer om Tjejvasan så det är klart jag gör de! Det var min kompis som tyckte att det vore en kul idé typ förra vintern. Tyvärr var det bara jag som hakade på men jag köpte skidor och hela kittet och satte igång och började köra. Men... jag har inte varit på topp på länge så jag har aldrig varit så otränad som jag är nu och vad ska jag göra då! Jo då är det lagom dags för denna tjejvasa! Men, men det är som det är. Min kompis håller ju i princip på och bangar också så det hjälper ju inte direkt till för att man ska bli mer taggad. Men lite taggad är jag iaf och i veckan hade jag faktiskt sån tur att jag fick följa med ett par andra kompisar ut och åka. Dom åkte visserligen rejällt mycket fortare än mig. Men va tusan, jag fick några kilometer till i kroppen! Egentligen borde vi ha legat i hårdträning nu dom senaste veckorna men som sagt... så är inte fallet. Det får bära eller brista. Det är iaf en utmaning och det ska bli riktigt spännande!






Dag 11: Människor som har hjälpt

Det här är egentligen en svår fråga. Jag är lite bitter av mig så jag tycker nog inte att jag har så många som har hjälpt mig, snarare själpt. Jag har träffat riktigt härliga tränare och kostrådgivare så dom har varit ett stöd men de har ändå haft väldigt höga krav på mig och haft lite andra mål än vad som har kännts realistiska för mig. Ja.. frågan är om det är jag som inte förstår vilken hjälp som finns omkring mig eller om det faktiskt inte har funnit så mycket stöd? Men en sak som jag försöker påminna mig om är att BE OM HJÄLP! Hur ska någon veta att du vill ha stöd och hjälp om du inte säger något?!

Dag 10: Mina försök till viktnedgång

Igår blev det tyvärr inget inlägg så idag kommer två bekännelser! Jag börjar med "mina försök till viktnedång". Jag har väl egentligen redan skrivit om mina försök så jag känner faktiskt inte att jag behöver förtydliga så mycket. Däremot så kan jag säga att de senaste åren har jag haft en ständig ångest hängades över mig för det känns som att jag "bantar" hela tiden. Det gör jag visserligen inte men det känns ändå som att jag plågar mig själv och jag får så dåligt samvete när jag inte sköter mig. Det är en riktigt ond cirkel.


Dag 9: Motion i framtiden

Jag har faktiskt många drömmar om motion i framtiden. Jag vill fjällvandra, klättra, och bli spinninginstruktör! Redan nu ska jag åka tjejvasan och jag skulle vilja göra sådana saker i framtiden. Jag vill utmana mig själv! Tjejklassikern vore ju något t.ex.

Men jag hoppas iaf att träning är något ganska rotat hos mig nu så att jag fotsätter med det. Jag måste inte träna varje dag eller så men vill att det ska vara en naturlig del i mitt liv att röra på mig. Jag kan ärligt säga att jag är orolig för att få barn och bo på landet (som är en dröm i framtiden)... då vet jag inte hur naturligt det kommer bli att gå på gym. Men förhoppningsvis hittar man andra sätt att röra på sig då.

RSS 2.0