Här får ni läsa om min kamp mot övervikt, hetsätning, överätning och ja, mot mitt "missbruk" helt enkelt. Jag har genom åren haft hjälp av både ätstörningsmottagning, viktminskningskurser, dietister, kosttrådgivare och PT. Jag har kommit en bra bit på vägen men kampen är ständigt pågående!
Just nu tar jag hjälp av min PT som följer min kost via instagram!
MI, godisinköp, teater, jobbigt möte och avtackningsmiddag med vin!
I dag har vi haft MI-utbildning. Alltså utbildning i motiverande samtal. Det var kul och rätt så fnissigt, vilka härliga människor jag har omkring mig!
När det gäller ätandet så har det gått kanon i två dagar!!! Idag köpte jag dock lite godis på lunchen, sånt där lyxgodis, typ 10 godisar och en klubba för 40 kr. Det är klart att det inte var så smart men, men det var bättre de än att jag köpte typ ett halvt kilo lösviktsgodis.
Teatern igår var kul, jag kände mig dock ganska off på vägen dit pågrund av jobbet men väl där kunde jag släppa loss och köra på. Fan va utvecklande det är med teater, man får verkligen träna hjärnan! Man tränar initiativförmåga, koncentrationsförmåga, sammarbetsförmåga och man tränas i att bli mer trygg i sig själv och våga mer!
Nu ska jag snart ha ett riktigt jobbigt samtal med en familj... det kan bli riktigt blodigt men någonstans känner mig rätt avtrubbad. Jag är på familjens sida men har insett att vi inte kan göra något åt situationen så nu måste vi istället göra det bästa av det hela tillsammans, annars riskerar det att bli ännu sämre!!
Efter det ska jag på avtackningsmiddag för några kollegor, jag har redan en liten flaska vin som väntar på mig i väskan och jag kan inte låta bli att känna att det ska bli så skönt att ta ett glas när det läskiga mötet är över! Missbrukartankar? Nja... lite kanske.
Kaos och kris på jobbet, just nu vill jag inte vara ungdomshandläggare inom socialtjänsten... Det är en lång och krokig historia men jag känner mig helt maktlös och besviken och så vill jag inte jobba, jag vill ju hjälpa familjer!
Jag vill jobba med människor men utan all jävla dokumentation och byråkrati!
För övrigt kämpar jag på mot suget, både igår och idag har varit tuffa dagar på grund av jobbet. Jag vill bara ta min "drog" och få slappna av! Snart ska jag dock iväg till teatern och jag hoppas att det kan få mig på bättre humör.
Den här delades på facebook av en vän till mig.... är den kul tycker ni? Det tycker inte jag... jag tar typ illa upp... vi ska gå ut och äta lunch snart och nu tänker jag att hon tycker att jag är tjock, dum och äcklig.
När det är helg blir jag riktigt dålig på att blogga. Men nu är det måndag igen!
I lördags var vi i Norrköping för en hotellövernattning. Där skulle vi träffa min kompis och hennes man, ja dom är gifta och det är så fint! Hur som helst så är hon gravid och de ska få barnet i april. Vi bor inte i samma stad så vi träffas inte så ofta men det var så kul att se henne! Inte bara för att hon är gravid men det var ju såklart extra kul att träffa henne därför. Hon såg ut precis som vanligt men med en gravidmage, haha. Hon har mått och mår jättebra så hon verkar i princip vara gjord för att vara gravid! Det är ju helt underbart, det är ju så man vill att det ska vara! Jag undrar hur många timmar som gick åt till att bara prata graviditet, förlossning och barn i allmänhet. Men det var skitkul! Jag pratar om dessa ämnen otroligt mycket men det är väl för att det är så många omkring mig som får barn just nu.
Det var iaf riktigt trevligt att träffa dom! De är så otroligt goa och varma!
Jag har fått några frågor om hur det går för mig så det är kanske dags för en sådan uppdatering.
Rent viktmässigt så går det uppåt hela tiden! Jag börjar bli lite förskräckt för jag tycker inte riktigt att jag förtjänar det… men kanske har jag blivit blind för hur jag lever. Jag väger mig ungefär varje vecka och det är som sagt ingen upplyftande tidpunkt på veckan. Nu har jag levt ganska bra i några dagar och jag hoppas att det kan fortsätta. Förr eller senare tycker jag att de framsteg som jag ändå gör psykiskt borde visa sig fysiskt.
Igår hade jag fullt upp, först var det kör och sedan innebandy.
Idag är jag helt slut men jag vet inte om det beror på gårdagens bravader eller att jag sova dåligt inatt, kanske både och. Eller inget av det, ibland är man bara extra trött.
På teatern så var det iaf kul, vi har ju lärt känna varandra lite bättre så det var lite mer bekvämt. Vi gjorde olika övningar och det är kul att få utmana sina sinnen! Vi skulle låtsas att vi gav paket till varann och den som fick paketet skulle själv hitta på vad det är i och sen fick man till uppgift att agera på olika sätt, t.ex. bli besviken men försöka dölja det. Eller bli uppenbart förvånad och glad. Jag vet att det låter sååå töntigt och ja det är töntigt men det är skitkul! Jag längtar redan till nästa tisdag, jag ville inte att de där två timmarna skulle ta slut!
Jag slutade dock lite tidigare från teatern för att hinna med min innebandy. Det var också kul, de andra laget hade inte lika många bra spelare där så jag gick chansen att ta lite bollar från dom. Jag vill verkligen bli bättre men det är en svår sport! Jag kämpar på iaf och det är kul. Däremot kan jag få lite paranoida tankar och tänka att dom skrattar bakom ryggen åt mig för att jag är så dålig men jag ska försöka slå bort dom tankarna!
Ikväll hade jag hoppats på en lugn kväll framför teven men jag har ju lovat att vi ska "rita" lite på kök på IKEAS hemsida....jag undrar om jag kan dra mig ur det...
Då var det en ny vecka och jag började veckan med ett besök på ätstörningsmottagningen. Jag kände mig ganska oförberedd när jag gick dit men väl där blev det ett givande samtal.
Jag berättade att jag faktiskt vid flera tillfällen har valt att inte äta. Min favorittanke är ju ”imorgon är en ny dag” men nu har jag istället sagt, ”många bäckar små”. Varje gång jag låter bli att överäta eller hetsäta leder faktiskt till något bra, både fysiskt och psykiskt.
Vi pratade även om min syn på mig själv. Jag vet att jag inte skrivit om det här ännu men under min resa i Vemdalen så hann jag uppleva en hel del. Vi var där i tre nätter och varje kväll fick jag arbeta med mig själv. Första kvällen kände jag mig så ful och jag ville nästan bara åka hem. Jag stod och tittade ner i golvet när vi var på ute och jag kände mig så obekväm och felplacerad. Dagen efter så valde jag min finaste outfit, målade mig omsorgsfullt och… drack lite extra vin. Jag bestämde mig för att ha en kul kväll och ta min plats. Kvällen blev roligare och jag vågade titta upp och dansa och prata med folk. Sista kvällen blev även den bra. Jag insåg att jag klarade mig själv och var inte som ett plåster på mina vänner. Jag är inte bekväm med min storlek men jag är ganska bekväm med den jag är. Jag är fin på mitt sätt.
Sedan pratade vi om mina krav på mig själv. Jag känner ju att jag är dålig nästan hela tiden. Jag vet att jag har viktiga saker att göra på jobbet men när jag väl sätter mig vid skrivbordet börjar jag att tänka på att äta. Istället för att ta tag i det som behöver göras så äter jag, eller fantiserar om att äta. Det är min snuttefilt. Jag vill rymma från allt som är jobbigt och ett favoritsätt att ”rymma” är genom att äta. Det är en riktigt jävla hård nöt att knäcka.
I slutet sammanfattade hon vårt samtal och kom fram till tre punkter som jag ska tänka på.
- ”Många bäckar små”.
- Min syn på mig själv.
- Hur ska jag hantera mina känslor och krav utan att äta.
Nu är jag hemma igen efter en kväll med kören. Det var en riktigt härlig kväll och nu sitter jag här laddad med god energi. Mina hjärnspöken har snurrat i mitt huvud under dagen och dom har viskat att jag ska köpa godis på vägen hem. Efter kören hade jag dock inget sug alls så det blev raka vägen hem. Väl hemma blandade jag mig en nyttig smoothie!
Jag skulle träffa min PT imornbitti men hon blev tvungen att ta ett spinningpass på morgonen. Hon messade mig och undrade om jag kan tänka mig att på på spinningpasset istället och ja... det hade jag nog inte velat idag på dagen men ikväll så mår jag toppen och ja visst har jag anmält mig till spinningpasset. Haha.
Upp och ner, ner och upp men vadå. Just nu är jag glad, just nu mår jag bra.
Är det inte underligt hur man kan sväva mellan hopp och förtvivlan. Mitt liv är rätt bra just nu men det är så tråkigt när vågor av elände kommer över mig till och från. Igår eftermiddag kände jag en sån jäkla ångest. Jag kände att jag kunde börja gråta när som helst men jag kunde liksom inte sätta fingret på varför. Jag blir lite rädd för mig själv när det gäller mina känslokast men samtidigt försöker jag intala mig att det säkert är ganska naturligt. Jag menar säg den lycka som varar för evigt, eller, efter regn kommer solsken. Haha, fast det är ju inte begrepp man talar om när det gäller från timme till timme kanske. Ja, ja. Jag överlever nog.
Finns det någon annan där ute som känner igen sig i ambivalensen?
Hur kul var det igår?! JÄTTEKUL! Jag var så nervös när jag gick dit och jag tänkte, va fan har jag gett mig in på, tänk om det bara är en massa muppar där... sen tänkte jag, fast då passar jag kanske in bra ;)
Vi var iaf 11 st, 3 män och 8 kvinnor. Vi var fem tjejer som var typ under 30 och fyra som var typ 50 +. En gubbe på typ 100!! En kille på 20 och en på 40. Det var ju ganska obekvämt till en början men ganska snart lossnade det och det känns som att vi kommer få en riktigt kul vår ihop! Det var så roligt och se alla olika personligheterna. Tre st var egentligen ganska obekväma och jag tänker att det är väl för dem som det här passar som bäst! De var sådana som stod och drog i kläderna, tittade ner och inte visste vad de skulle säga. Tänk va de får möjlighet att utvecklas och tänk va modigt att dem att anmäla sig!
Jag tror att en teaterkurs kan vara bra för de flesta faktiskt och för min egen del tänker jag att det kan vara bra på massor med sätt, t.ex. för att jag ska våga mer, för att jag ska lära mig att närkontakt med andra inte är läskigt och för att lära mig att vara mer spontan. Jag har lite svårt för kroppskontakt med andra människor men redan igår fick vi agera "degklump" och konstnär så där är redan ett steg taget. Egentligen är det ju lite småpinsamt att vuxna människor leker på det där sättet men samtidigt var det så jäkla kul och jag kan inte vänta tills nästa tisdag!
Men nu kanske ni undrar, innebandyn då? Jo, jag vet, jag har själv tänkt på de. Men jag har beslutat mig för att gå på teatern varje vecka och innebandyn varannan. Teatern är nämligen 18-20 och innebandyn 20-21. Då får jag helt enkelt smita lite tidigare varannan tisdag.
Jag är så pirrig och så stolt! Nu är jag på G!! Jag har tagit mod till mig och anmält mig till en teaterkurs! Idag ringde jag och anmälde mig och idag börjar den!!
Det ska bli så himla spännande. Kanske känns allt bara fel men då har jag iaf vågat prova.
Jag spelade mycket teater när jag var liten men sedan blev jag tonåring och allt blev pinsamt och jag la ner det hela.
Men ikväll är det dags, fan va stolt jag är över mig själv som vågar prova! Jag har vågat mycket på sistone ;)
Så, nu borde livet återgå till det normala. Jag är hemma igen efter en resa till Vemdalen och idag är jag hemma och har unnat mig en kompdag för att ta igen mig lite.
Förra helgen var jag på Ålandsresa och jag tänkte börja där.
Det var en annorlunda upplevelse... haha. Jag var kanske inte riktigt beredd på hur galna vissa människor kunde vara men jodå. Jag var lite orolig för det här med att umgås med tvåbarnsmorsor som blvit utstläppta på grönbete och mycket riktigt, det var en upplevelse utöver det vanliga. Redan på bussen upp så spårade en av dem ur och skrek, sjöng och levde rövare. Jo, visst jag vet att jag är född med en liiiite för stor pinne i röven men herregud det finns väl gränser!
Jag hamnade iaf tillsammans med en annan tjej i ungefär samma kalliber som jag och vi fick själva dela på en hytt. Vi var båda lite chockade men vi hade ju hur kul som helst också!
Jag dansade i hur många timmar som helst och det var skitbra musik för en gångs skull. Däremot kände jag mig ganska ful och fet och det var jobbigt. Men! Så händer något konstigt. Ja, eller så var det bara någon som visste vilka knappar man ska trycka på hos tjocka flickor... Det kommer iaf fram en skånepåg och vi dansar och har kul. Han är en riktig gentleman och gör inget olämpligt. Sedan säger han några saker till mig. Han säger bland annat att jag inte ska slå ner blicken. Han säger att jag inte ska skämmas, att jag är vacker, att det är något speciellt med mina ögon. Han säger också att jag inte ska bry mig om vad någon annan tycker för jag har något speciellt. Skumt, skumt, skumt! Men ändå så häftigt. När jag tittade på honom som om han inte var riktigt var klok så berättade han att han har en kärlek hemma i skåne så det handlade inte om det... ja inte vet jag, hans ord har iaf snurrat i mig en hel del. Det är lite roligt när något sådant händer, han kanske sa så till varenda tjej på dansgolvet och bra är väl de i så fall för jag tror, eller nej jag vet att tjejer tycker om att bli bekräftade! Och dom där orden passade nog in på ganska många tjejer som dansade runt på köttmarknaden den kvällen. Och vet ni, jag tål egentligen inte män från skåne, jag tycker det är den värsta dialekt som finns... men... inte nu längre ;)
Dags att jag ger en uppdatering om min sambos moster som gått ner 27 kg!
Jag har uppenbarligen inte träffat henne på väldigt länge för shit det var helt otroligt va hon har gått ner i vikt!
27 kg, det är ju helt otroligt, och så klart kan jag ju inte låta bli att ställa frågan, ”vad har du gjort”? Hon svarar, ”jag äter var tredje timme”. Självklart tänker hon på vad hon äter men hon har inte nämnvärt ökat motionen och jag blir så fascinerad! Men samtidigt är det väl så ”enkelt” Om jag tittar på vad jag stoppar i mig så är det ju inte konstigt att jag ser ut som jag gör. Visst jag äter rätt bra på dagarna men när kvällen kommer så åker både det ena och det andra ner.
Men det var bara så roligt att se henne! Hon hade på sig jeans och ett par snygga stövlar och hon såg så liten ut. Jag tycker att det blir lite så när större personer går i ner i vikt, helt plötsligt ser de så små ut.
Men jag och min PT pratade om en intressant sak som hör till ämnet. Hon sa att hon träffat en tjej som hon såg hade gått ner ganska mycket i vikt och så frågade min PT sig själv, vad ska jag säga till henne? ”vad fin du har blivit” Som om hon vore ful innan! Och shit va intressant det är egentligen! För vad säger man till någon som gått ner i vikt utan att kränka hur de såg ut förut? Kanske är det så mycket skam för dem som går upp i vikt igen på grund av alla positiva kommentarer de fick när de gick ner i vikt!
Min svärmoster sa att hon tycker att det är svårt att ta emot alla komplimanger och det kan det säkert vara. Men andra människor har nog svårt att inte bli imponerade! För det är ju en sådan bedrift! Sen betyder det ju inte att man behöver se ut som ett anorexiafall för att vara vacker för de flesta människor ser väl lite piggare och fräschare ut med några mindre överviktskilon!
Jag kan inte förstå att det är så fullt upp i mitt liv att jag inte ens hinner blogga?
Livet är iaf rätt okej, var på Ålandskryssning i fredags, herregud säger jag bara!! Haha, men jag får väl lov att återkomma om det. Jag känner att det är mycket som jag borde återkomma med just nu faktiskt!
Men jag hoppas att jag tar mig tid att skriva snart igen.
