En matmissbrukares kamp

Två dagar har gått utan att jag fotat varenda måltid. Det har känns väldigt underligt. Jag har varit så van att tänka på att jag lägger upp maten lite snyggt och att jag kanske fotar ett ägg som spruckit från andra sidan så att det inte syns.

 

Första dagen gick över all förväntan! Jag hade en bra känsla i kroppen och när jag jobbade över på kvällen klarade jag mig utan att smita iväg till "kiosken" och köpa choklad. Jag blev förvånad över mig själv faktiskt och inte ens kunde jag skryta för min PT om det!

 

Den här dagen har det varit lite värre. Allt gick bra fram till middagen. Då tog jag en skål med chili och skulle hem till min syster som fått sitt nya hus. På vägen fick vi order om att köpa vaniljsås för hon hade bakat en paj. Jag kände bara NEJ jag vill inte. Min kille fick gå in i butiken och han köpte såklart en baugette för det skulle man tydligen ha till chili, men inte nog med det! Han kommer ut med en chockladbit och säger - "den här ska vi dela på för jag har så lågt blodsocker". Jag älskar ju chocklad så en del i mig blir jättelycklig men en annan så besviken. Dessa kalorier är det som sätter stopp för min viktminskning! På kvällen blev det en bit paj, en större bit än det borde ha blivit. Jag känner mig besviken på mig själv för jag vill ju sköta mig bra nu! Imorgon har jag nämligen planerat att jag få äta något litet gott på kvällen för jag och skrutten är själv hemma hela helgen och jag ska sitta i soffan och titta på något riktigt tjejigt! Då hade det ju känts bra i magen om jag visste att jag skött mig fram tills dess!

 

Men, men dagen går inte att ta tillbaka. Det är en droppe i havet, det gäller att göra kloka och genomtänkta val varje dag så upp på hästen igen bara!

 

Så här har en dag kunnat se ut på mitt instagramkonto.