Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.

Ännu en bra dag. Jag har varit och träffat en mammakompis och vi tog en promenad i det fina vädret! 1 tim och 30 minuters promenad känns riktigt bra, både för kropp och själ!
 
Nu till dagens tema (varning för lång text)
 
Dag 2 - Graviditet med allt vad det inneburit för mig.
Herregud var ska jag börja. När jag fick reda på att jag var gravid fylldes jag med en sådan beskyddarinstinkt för mitt lilla knytte där inne att jag direkt förändrade min kost. Jag inte godis på hur många veckor som helst. Jag tappade räkningen. Jag gick också ner i vikt till en början och jag kände faktiskt avsmak för vissa godsaker som t.ex. tårtor och liknande. Det var lite svårt med vissa matlukter bitvis också men jag bara tackade och tog emot för det gjorde att jag kunde hålla mig borta från att frossa. Jag sa till mig själv att jag inte i min vildaste fantasi kunde förstå hur jag skulle kunna förmå mig själv att äta onyttig. Jag såg framför mig att när jag stoppade godis i min mun var det som att jag stoppade godis i en liten nyfödd bebismun.
 
Månaderna gick och jag var sugen på riktig mat, speciellt kött och potatis. Det var min "craving". Jag mådde otroligt bra och kände mig så tillfreds. Jag mådde verkligen bra både fysiskt och psykiskt av att vara gravid. På det mer ytliga planet så var jag orolig för hur jag skulle se ut men min mage var så fin och "liten". Många blev förvånade över att jag var så långt gången och jag kommer ihåg hur en kollega sa "ska du ha barn om en månad?! Men du ser ju så liten ut". Jag har väl aldrig fått höra att jag skulle vara liten! Jag och ordet liten hör liksom inte ihop. Alla fina ord som jag fick höra om min graviditet betydde otroligt mycket. Sedan kan jag absolut tycka att det är hemskt att helt plötsligt har man rätt att bedöma någons kropp rakt ut men jag fick höra många fina ord och det tänker jag vara glad för.
 
Några mörka moln fanns det dock på gravidhimmlen. Bland annat när jag skulle teckna gravidförsäkring. Jag hade tidigare försökt att ordna en vanlig personförsäkring på IF men eftersom jag var överviktig (läs svår fetma) blev jag nekad den. När jag blev gravid tänkte jag att det kanske skulle gå ändå men då ringer de t.om. upp mig och frågar varför jag ansöker om det när jag blivit nekad personfösäkringen pga. min vikt. Usch vad jag mådde dåligt då! Sedan tog jag mod till mig och ringde Länsförsäkringar och där fick jag en försäkring direkt, utan att behöv uppge min vikt! Nästa tråkiga grej var när jag var på utltraljud. Då kunde sköterskan inte se allt hon behövde på barnet och nu kommer jag inte ihåg ordagrant vad hon sa men hon innebörden var iaf att eftersom jag hade så mycket hull på magen var det svårt att se barnet. Det gjorde ont i mig. Det kanske inte låter så farligt nu men formuleringen då och känslan som uppstod var obehaglig! Men vi fick en tid ett par veckor senare och då var det en annan urgullig sköterska som kunde se att allt såg bra ut. Jag hade iaf en barnmorska som inte var bekymrad över min vikt och det kändes skönt. Något som jag verkligen ångrar i graviditeten är att jag inte tog mer kort! Jag har bara fula kort som jag själv tagit i spegeln och det gör mig så ledsen.
 
Mot slutet vände vikten och började gå uppåt, inte mycket men lite i taget. Min diciplin började lägga sig och trots att jag nu hade en mage med sparkar i började bilden av godiset i bebismunnen sakta att blekna. Jag skulle inte säga att jag gick loss totalt men jag åt godsaker, det gjorde jag! Jag gick upp mycket i vikt genom att jag samlade vatten och händer och fötter svullnade rejält. Men jag mådde bra ändå och jag kunde träna in i det sista. Dagarna före beräknat förlossningdatum var jag på gymmet.
 
När det var dags för förlossningen blev jag tvungen att väga mig när jag kom dit och jag ville verkligen inte veta! Men hur som helst så såg jag att jag nu vägde 117 kg. Vid början av graviditeten vägde jag 107 kg.  Själva förlossningen gick bra, om än lite stressande då barnet bitvis hade dåliga hjärtljud. Efter förlossningen förlorade jag mycket blod så det tog ett tag innan jag återhämtade mig. Jag ska dock erkänna att jag ganska snart efter förlossningen vad sugen på att ställa mig på en våg. Jag sneglade omkring mig på BB för att se om jag kunde se någon men icke. Däremot kunde jag se i spegeln hur mitt ansikte "kom tillbaka" och mina fötter blev sig lika igen. 4 dagar efter förlossningen var jag hemma och ställde jag mig på vågen som då visade 107 kg igen! Då blev jag glad! Jag inser nu att jag borde skriva om tiden efter förlossningen så jag lägger in en ny dag med det som tema!
 
Graviditeten resulterade i något som jag inte kan beskriva i ord, min älskade lilla skatt! Men det tror jag ni förstår och det är inte vad den här bloggen handlar om, därför är min sammanfattning fokuserad på andra saker.
 
Detta var alltså en sammanfattning av min gravidiet. Ställ gärna nåon fråga om det är något ni undrar över.  
 
 
Jag i ca vecka 35
 

Jag i ca vecka 39
 
 
Jag i vecka 41, fyra dagar innan förlossning. Det syns verkligen att jag gick upp i vikt på slutet!

RSS 2.0