En matmissbrukares kamp

Nu tycker jag att det är dags att sammanfatta mina tankar om den här tiden.

 

Jag måste säga att det verkligen har fungerat mycket bra för mig att fota min mat och träffas en gång i veckan med min PT. Det har gått lättare än vad jag någonsin kunnat ana! Kanske är det för att jag har ganska mycket prestige i mig och jag vill inte vara en "förlorare" i hennes ögon. Kanske har pengarna spelat in litegrann också, ca 600 kr/vecka och då kan jag ju inte gå + på vågen varje vecka, det vore inte oacceptabellt i mina ögon. Jag hade inte haft samvete att fortsätta om det varit så.

 

Men det gäller att man är ärlig! Eller är ärlig om att man inte är ärlig. Jag la upp ett stort rött kryss när jag haft en dålig kväll ibland och skrev att jag inte ville fota men oftast skrev jag vad jag ätit istället. Sedan är det viktigt att man gör detta med en människa som man känner sig absolut bekväm med! Det är ett samspel och man måste vara trygg för att vilja och orka genomföra något liknande!

 

För er som inte har koll på vad jag har gjort så har jag haft hjälp av en PT som följt mig på ett instagramkonto där jag lagt upp alla mina måltider. Hon har kommenterat då och då och sedan har vi träffats 30 min varje vecka för vägning och samtal om hur veckan varit och mål och tankar inför nästa vecka.

 

Jag rekommenderar verkligen alla som har den ekonomiska möjligheten att ge ett sådant här upplägg en chans. Alltså om ni har en liknande problematik som mig. Visserligen är det väl lite tidigt att "ropa hej" innnan jag vet hur jag klarar mig själv men det känns ändå som att jag insett att det är möjligt att "sköta sig". Tidigare har mitt behov av att äta sötsaker varit så starkt att jag kunnat göra nästan vad som helst! Jag har varit arg på mitt barn när han inte kunnat somna, detta för att jag hellre ville gå och äta godis. Jag vet! Förlåt min älskade unge! Jag vet att det är sjukt!

 

Jag tror aldrig att jag kommer bli en "smal" människa eller normalviktig enligt bmi men för mig vill jag att det ska vara rimligt. Jag vill ha ett mer sunt sätt att se på ätandet i alla dess former. Jag vill kunna handla kläder på den vanliga avdelningen i en butik och jag vill inte att min vikt ska hindra mig från att göra något som jag vill mer mitt liv!

 

Två dagar har gått utan att jag fotat varenda måltid. Det har känns väldigt underligt. Jag har varit så van att tänka på att jag lägger upp maten lite snyggt och att jag kanske fotar ett ägg som spruckit från andra sidan så att det inte syns.

 

Första dagen gick över all förväntan! Jag hade en bra känsla i kroppen och när jag jobbade över på kvällen klarade jag mig utan att smita iväg till "kiosken" och köpa choklad. Jag blev förvånad över mig själv faktiskt och inte ens kunde jag skryta för min PT om det!

 

Den här dagen har det varit lite värre. Allt gick bra fram till middagen. Då tog jag en skål med chili och skulle hem till min syster som fått sitt nya hus. På vägen fick vi order om att köpa vaniljsås för hon hade bakat en paj. Jag kände bara NEJ jag vill inte. Min kille fick gå in i butiken och han köpte såklart en baugette för det skulle man tydligen ha till chili, men inte nog med det! Han kommer ut med en chockladbit och säger - "den här ska vi dela på för jag har så lågt blodsocker". Jag älskar ju chocklad så en del i mig blir jättelycklig men en annan så besviken. Dessa kalorier är det som sätter stopp för min viktminskning! På kvällen blev det en bit paj, en större bit än det borde ha blivit. Jag känner mig besviken på mig själv för jag vill ju sköta mig bra nu! Imorgon har jag nämligen planerat att jag få äta något litet gott på kvällen för jag och skrutten är själv hemma hela helgen och jag ska sitta i soffan och titta på något riktigt tjejigt! Då hade det ju känts bra i magen om jag visste att jag skött mig fram tills dess!

 

Men, men dagen går inte att ta tillbaka. Det är en droppe i havet, det gäller att göra kloka och genomtänkta val varje dag så upp på hästen igen bara!

 

Så här har en dag kunnat se ut på mitt instagramkonto.

 

Det är fullt möjligt att göra ett bra val när man är på resande fot. På max är det extra enkelt tycker jag. Jag blir faktiskt riktigt stolt och glad när jag ser den här bilden! Självklart behöver jag inte alltid äta såhär men jag vill att goda val ska vara en del av min vardag! Det här är nämligen väldigt gott och ger ingen ångest eller svullen mage ☺

 

Usch va dålig jag är på att uppdatera!

 

I slutet på förra veckan var jag verkligen på G! Jag tränade torsdag och fredag. Lördag gick jag en skogspromenad med en vän och det tog 1 tim och 30 min efter det cyklade jag hem. Jag var så nöjd!

 

Sedan var det dags för tillställningar. Jag laddade lite inför det genom att röra på mig extra och äta riktigt bra. Men hur ska man förbereda sig? Jag kände mig jättenöjd med min plan men nej, det gick inge vidare. Jag tänkte inte dricka och då erbjöd jag mig att skjutsa hem våra vänner som skulle komma till oss på lördagskvällen. När vi väl hämtar dom vill min vän dricka och säger att de kan ta taxi hem. Jag är inte sen att hänga på. Sedan ska vi handla snacks och efterrätt tillsammans. Jag lägger inte in några önskemål och de väljer sådant som jag inte riktigt gillar och jag blir såklart jättenöjd! Sedan säger min vän att hon har godis med sig...

 

Vi äter iaf sushi och det känns ju bra. Sedan slinker det ner två glas rosé, godis och salta pinnar.

 

Dagen efter är det kalas hos min pappa och jag vet att det ska serveras smörgåstårta. Jag tar en liten bit och känner mig nöjd. Sedan bjuds det på fika och jag ja, jag tar två havrekakor och fyra chockladfingers. Hemma blir det en bra middag men sedan är jag så jävla sugen på något! Jag tänker att det inte finns något och räknar minuterna tills jag får gå och lägga mig. Sedan kommer min kille på att det finns lite glass i frysen. Det hade jag helt förträngt men jag blir ju sååå glad.

 

Imorse ställer jag mig på vågen. I fredags sa den 100,3 kg och idag sa den 101 kg. Imorgon är det invägning igen och jag är så besviken på mig själv. Jag var ju så på gång! Är det meningen att jag ska vara inlåst hemma och inte göra något?

 

 

Äntligen släppte det! Igår fick jag resultat! - 1,2 kg på min våg och - 1,8 kg på vågen hos min PT.

 

Det känns bra i kropp och själ! Jag är sannerligen på G!!! Så vad har varit annorlunda den här veckan då? Jo en hel del faktiskt. Jag inte gjort några snedsteg alls! De tidigare veckorna har det alltid varit någonting, middag ute med mamma, en kväll i Stockholm, en helg i Örebro, brunch hos en vän och fika hemma. Jag har även fått till en del motion i form av yoga, spinning och två promenader.

 

Jag behöver verkligen minimera snedstegen och hålla i en rimlig motionsmängd för att fortsätta på den här positiva banan! Nu närmar jag mig 100 strecket och det vore såååå underbart att komma under det! Jag vill aldrig mer se tresiffrigt!!

 

Men jag får inte bli för hård mot mig själv för då kommer jag att tappa suget! Jag ska välja mina tillfällen att äta något onyttigt med stor omsorg!

 

Vågen och lite matbilder från veckan.

 

 

 

En riktigt jäkla bra vecka är slut! Jag är sjukt nöjd över min insats och jag tror att det kommer att visa sig på vågen. Jag har ju sagt till min tränare att jag ska försöka att inte väga mig varje dag och det har jag faktiskt inte gjort... men jag har vägt mig ett par gånger. Igår var jag på riktigt dåligt humör men efter en lång promenad kändes det bättre så då tillät jag mig att snegla på vågen. Då sa den 101,6! JIPPIE! Problemet var bara att den sa 101,6 imorse också. Men ändå, är det resultatet på vågen imorgon så har jag en viktminskning på - 0,9 kg och det är helt okej!

 

Nu till något annat. Min kille har inte vetat att jag "dragit igång" med min PT igen. Jag försökte berätta för honom en morgon och då vräkte han ur sig "du betalar inte någon jävla PT för att följa dig på instagram". Då hade jag inte lust att prata om saken mer. För övrigt så vet jag att min karl inte är den charmigaste när han är på det humöret men jo, jag tror han sa så. Nu har han väl förstått att något pågår och frågade rakt ut. Då berättade jag motvilligt. Han blev mest sur för att jag inte berättat för honom och inte för att det är så dyrt. Han har väl också kommit till insikt med att alla sätt är nödvändiga för att jag ska bli "frisk".

 

Har för övrigt varit på min morgonyoga nu! Ville bara skryta lite ;)

Hoppsan, nu har några dagar rullat iväg och jag har inte bloggat något. Jag tycker att det går fortsatt bra men... det tycker inte vågen! Jag vet att jag inte borde väga mig varje dag men jag gör det! Hur som helst så visade vågen 102.3 kg i fredagsmorse! På kvällen åkte jag till en kompis och vi gick ut och åt och drack gott. Inget överdrivet men en förrätt, varmrätt, ett glas vin och fyra drinkar. Dagen efter blev det en frukost bestående av två mackor med ägg och lite majonäs. Efter det fikade vi och åt kladdkaka och glass. I övrigt höll jag min "normala" kost. Nu är ju frågan vad detta borde resultera i på min våg? I fredas visade den alltså 102.3 kg och idag visade den 104.0 kg! Är det rimligt?! Men det har hur som helst inte hindrat mig. Jag är på banan igen och jag känner mig ändå lugn.

 

Och vet ni! Jag köpte faktiskt min favoritchoklad som jag hittade i en butik och jag har inte rört den!! Jag har haft den i väskan i två dagar och nu har jag lagt den i ett skåp. Tidigare kunde sådan ge mig den största ångesten ever men nu känner jag mig lugn och målinriktad! Det är häftigt!!

 

Hoppas det är bra med er där ute!

Nu är det helg och det är tufft. Jag var hos min morbor idag och de dukade fram ett stort fikafat. Jag tackade nej och det var ingen som ifrågasatte det så det var skönt. Men jag skulle verkligen vilja äta något gott nu!!

 

Igår skrev jag på instagram att jag kände mig lite orolig inför helgen eftersom jag skulle ut och äta med min mamma igår och imorgon är det kalas. Ni ser nedan vad min tränare skrev och jag känner mig lite bitter!!

 

 

Är jag dum som blir sur över det här? Jag tänker säga till henne på tisdag att det här inte var min plan. Kanske bad jag om att hon skulle styra mig eftersom jag skrev som jag gjorde i fredags men jag är inte så stark som hon tycker att jag ska vara och framförallt vill jag inte vara så stark!

Tack för alla kommentarer i mitt tidigare inlägg. Det var intressant att höra att flera av hade lite samma "tänk" som jag!! Något som jag funderade över var dock vilka begrepp jag använder mig av.

 

Jag vet inte hur pålästa ni är därute eller hur mycket ni bryr om olika benämingar men jag använder mig endel av begreppet hetsätning. Förut har jag nog använt det i sin rätta benämning, alltså att man intar stora mängder mat eller annat ätbart på kort tid. Jag har nog aldrig riktigt hetsätit mat utan det är godiset som är min svaga punkt. Jag kan överäta mat, absolut men inte på samma sätt som jag kan/kunde gå loss på godis. Tidigare kunde jag åka till tre olika butiker bara för att få tag i allt godis jag ville ha. Anledningen till att jag gick till flera butiker var också för att jag skämdes för att jag handlade så mycket godis. Idag har man ju lite kommit ifrån det problemet på grund av shop express och liknande tjänster.

 

Hur som helst så gör jag inte så längre. Det händer mycket sällan att jag går loss så hårt. Tack för det!!

 

Frågan är vad man ska kalla det jag numera sysslar med. T.ex. trycker i mig en halv sats med kladdkaksmet ibland. Det är ju inte normalt men det är kanske inte hetsätning heller.

 

T.ex. man mår dåligt, känner att livet är värdelöst, man köper godis för att döva smärtan. Det känns bättre en liten stund och sedan kommer ångesten tillbaka som en boomerang.

 

För mig är det nämligen inte riktigt så. Anledningen till att jag äter kan vara precis vad som helst och ingenting. Men det är inte riktigt det jag vill reda i nu. Jag undrar som sagt vad som händer när ni hetsäter och efteråt? När jag gick hos min kontakt på ätstörningsmottagningen sa hon ungefär "efter att man hetsätit får man ännu mer ångest". Men så är det inte för mig! När jag äter känner jag mig pigg och motiverad! I samma sekund som jag trycker munnen full av godis tänker jag på hur jag ska till gymmet imorgon. Jag tänker att från och med nu kommer jag att vara stark, jag kommer att fixa det här. Helt vrickat, både tankesättet att något magiskt från och med nu ska göra att jag klarar av att stå emot godsakerna och kommer att ta mig till gymmet. Men det känns även underligt att jag inte får ångest. Jag mår inte dåligt över att jag tryckt i min massor med godis en kväll. Det är som glömt och förlåtet för från och med nu är jag starkare! Vilket aldrig är sant för dagen efter står jag på affären med nya godispåsar i handen och sedan samma visa igen, jag trycker i min nya godispåsar och är övertygad om att jag är lika stark och motiverad igen!

 

Snälla, berätta hur det är för er?

 

Har det här blivit ännu ett stört mönster. Mår jag bra av känslan att motivation och styrka? Är godiset och dessa känslor ett sätt att döva den egentliga ångesten?

 

Hej, denna dag har inte gått bra. Imorse var det dags för invägning och vikten i fredags var som bortblåst. Har ni någon teori kring följande.

 

Vikt måndag 2/2 103.8 kg

Vikt fredag 6/2 101.6 kg

Vikt måndag 9/2 102.7 kg

 

I fredags när jag såg att jag gått ner blev jag så jäkla peppad så jag började äta ännu bättre. Det enda jag gjort under hela helgen var att jag åt mycket Kinamat i lördags. Annars har jag skött mig mycket bättre än under vardagarna.

 

Jag vet att det är fel av mig att bli nedslagen men det blev jag. Så när jag packade upp skötväskan och insåg att svärmor lagt en påse bullar där igår så åkte det ner en och annan bulle. Min mamma kom förbi med lite lakrits också och jag borde ha bett henne att ta med sig det härifrån men nej jag smaskade i mig några under dagen istället. Det är ingen katastrof, jag vet, på banan bara men jag känner mig rätt låg. Kanske är min syn på vad som är bra mat fel. Kanske ströp jag matintaget så att kroppen fick lite spunk och inte alls kände sig sugen på att bränna fett., Ja, vet vem.

 

Nu till dagens tema.

 

Jag har inte följt någon speciell diet på väldigt länge. Jag vet egentligen aldrig om jag hängivit mig till någon speciell diet en längre tid.

 

Jag vill tänka och äta med "sunt förnuft". Jag klarar inte att vara för hård och strikt mot mig själv då tappar jag livslusten. Jag har haft kontakt med både kostrådgivare på gym och dietister på sjukhusi omgångar så jag känner mig ganska kunnig inom kost. Jag vet att man behöver äta ganska mycket (dock bra saker) för att gå ner i vikt. Kroppen behöver bränsle för att bränna fett.

 

Jag försöker att äta ca var tredje timme och det fungerar bra för mig. Jag är väldigt känslig för blocksockerfall och äter jag inte regelbundet har jag väldigt lätt att falla dit på godsaker.Jag vet inte om det är intressant exakt vad jag äter men jag kanske lägger upp lite matbillder då och då.

 

Såhär har denna dag sett ut.

 

Frukost: vanlig fil, lite havregryn, solrosfrön, krossade linfrön, chiafrön och en skivad banan. 2 kokta ägg och en stor kopp te.

Lunch: sallad med kyckling, bönor, morot, rödlök, soltorkade tomater, vinägrett och creme de balsamico.

Mellanmål: Ett päron och några bullar

Middag: Fiskgratäng (potatis och torsk)

Löpande under dagen, lite lakristpastiller.

 

Inte en optimal dag men så såg den ut, i ärlighetens namn.

Igår var vi på middag och det serverades en buffé av mat från Kina. Det var så mycket gott och jag provade allt. Jag åt absolut mycket och efteråt kände jag så dåligt samvete. Jag hade skött mig bra under dagen eftersom jag visste att jag skulle äta god middag på kvällen men ändå kännde jag mig dum. Jag blev orolig också för att jag skulle fortsätta att frossa men med facit hand blev det inte så. Vi kom hem skapligt, jag åt inget med och idag har jag ätit som jag borde.

 

Jag känner att gårdagens insikt om att jag gått ner så mycket i vikt har triggat igång mig lite. Jag börjar gå in i mitt "svartvita tänk" och så ska det inte vara! Fokus på att undvika godis. Men jag har så lätt för att springa iväg i tankarna och tänka att jag ska rasa i vikt NU! Men jag har så mycket vikt att bli av med så det kommer ta lång tid! Jag måste tänka långsiktigt! Lättare sagt än gjort. Imorgon ska jag publicera lite info om hur jag ligger till viktmässigt.