En matmissbrukares kamp

Jag har insett att jag behöver lägga till några dagar så här kommer en uppdaterad planering.

 

Dag 4 - PT och träning

Dag 5 - Kosthållning

Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa

Dag 7 - Mamma och "missbruk"

Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra

Dag 9 - Anonym blogg

Dag 10 Tiden som nybliven mamma

Dag 11 En läsare ger sig till känna

 

Sedan ganska lång tid tillbaka tränar jag med en PT. Innan jag blev med barn investerade jag i MÅNGA PT-timmar. Jag har inte velat erkänna för andra hur många men för er kan jag skriva att det mellan 40-45 st. Nu när jag skriver detta inser jag att det inte är helt sant. Under en period för flera år sedan gick jag också hos PT och kostrådgivare. Ja herregud vilken röra.

 

Okej vi provar igen. För många år sedan gick jag en viktminskningskurs och efter det fortsatte jag med lite PT och kostrådgivning. Då gick jag ner ca 23 kg med hjälp av pulverpåsar. Vikten började ganska snart leta sig på igen tillsammans med ett ännu sjukare ätbeteende. Så som sagt, nu står jag här.

 

Tillbaka till någelunda nutid. I början tränade jag 1 gång/vecka men sedan har jag fasat ut det mer och mer för att inte göra slut på mina PT-timmar. På ett sätt har det varit bra men på många sätt har det vairt lite som att kasta pengarna i sjön. Man betalar ganska mycket pengar för sådana tider och när man inte direkt kommer någonstans blir det lite av ett antiklimax. Det är också svårt när man träffar någon som inte riktigt vet vad det innebär att ha den problematik som jag har. Till en början försökte hon att peppa och nu har hon kanske lite gett upp hoppet och tar det för vad det är. I början provade vi med att jag skulle väga mig framför henne, jag kombinerade henne, samtal med ätstörningsmottagningen och träffar med en hälsocoach för att få mig på banan. Det är sjukt så mycket konstigt jag gjort i mina dagar. Men sådan är jag, jag söker hjälpen utifrån och har öppnat min plånbok för mycket konstigt i mina dagar.

 

Hur som helst så känner jag känner mig redo att avsluta PT-timmarna. Min plånbok säger nej och jag vet ju att jag klarar mig på egen hand. Vi har träffats ca 1 gång/månad sedan jag fick barn och det har varit skönt att få hälp att komma tillbaka till träningen med hjälp av henne. Känner jag i framtiden att jag skulle behöva extra stöd skulle jag inte tveka att köpa fler timmar men kanske skulle jag prova någon annan då? Jag är inte den trogna typen när jag det gäller sådant här ;) Bra eller dåligt? Flyktbeteende? Vem vet.

Ännu en bra dag. Jag har varit och träffat en mammakompis och vi tog en promenad i det fina vädret! 1 tim och 30 minuters promenad känns riktigt bra, både för kropp och själ!

 

Nu till dagens tema (varning för lång text)

 

Herregud var ska jag börja. När jag fick reda på att jag var gravid fylldes jag med en sådan beskyddarinstinkt för mitt lilla knytte där inne att jag direkt förändrade min kost. Jag inte godis på hur många veckor som helst. Jag tappade räkningen. Jag gick också ner i vikt till en början och jag kände faktiskt avsmak för vissa godsaker som t.ex. tårtor och liknande. Det var lite svårt med vissa matlukter bitvis också men jag bara tackade och tog emot för det gjorde att jag kunde hålla mig borta från att frossa. Jag sa till mig själv att jag inte i min vildaste fantasi kunde förstå hur jag skulle kunna förmå mig själv att äta onyttig. Jag såg framför mig att när jag stoppade godis i min mun var det som att jag stoppade godis i en liten nyfödd bebismun.

 

Månaderna gick och jag var sugen på riktig mat, speciellt kött och potatis. Det var min "craving". Jag mådde otroligt bra och kände mig så tillfreds. Jag mådde verkligen bra både fysiskt och psykiskt av att vara gravid. På det mer ytliga planet så var jag orolig för hur jag skulle se ut men min mage var så fin och "liten". Många blev förvånade över att jag var så långt gången och jag kommer ihåg hur en kollega sa "ska du ha barn om en månad?! Men du ser ju så liten ut". Jag har väl aldrig fått höra att jag skulle vara liten! Jag och ordet liten hör liksom inte ihop. Alla fina ord som jag fick höra om min graviditet betydde otroligt mycket. Sedan kan jag absolut tycka att det är hemskt att helt plötsligt har man rätt att bedöma någons kropp rakt ut men jag fick höra många fina ord och det tänker jag vara glad för.

 

Några mörka moln fanns det dock på gravidhimmlen. Bland annat när jag skulle teckna gravidförsäkring. Jag hade tidigare försökt att ordna en vanlig personförsäkring på IF men eftersom jag var överviktig (läs svår fetma) blev jag nekad den. När jag blev gravid tänkte jag att det kanske skulle gå ändå men då ringer de t.om. upp mig och frågar varför jag ansöker om det när jag blivit nekad personfösäkringen pga. min vikt. Usch vad jag mådde dåligt då! Sedan tog jag mod till mig och ringde Länsförsäkringar och där fick jag en försäkring direkt, utan att behöv uppge min vikt! Nästa tråkiga grej var när jag var på utltraljud. Då kunde sköterskan inte se allt hon behövde på barnet och nu kommer jag inte ihåg ordagrant vad hon sa men hon innebörden var iaf att eftersom jag hade så mycket hull på magen var det svårt att se barnet. Det gjorde ont i mig. Det kanske inte låter så farligt nu men formuleringen då och känslan som uppstod var obehaglig! Men vi fick en tid ett par veckor senare och då var det en annan urgullig sköterska som kunde se att allt såg bra ut. Jag hade iaf en barnmorska som inte var bekymrad över min vikt och det kändes skönt. Något som jag verkligen ångrar i graviditeten är att jag inte tog mer kort! Jag har bara fula kort som jag själv tagit i spegeln och det gör mig så ledsen.

 

Mot slutet vände vikten och började gå uppåt, inte mycket men lite i taget. Min diciplin började lägga sig och trots att jag nu hade en mage med sparkar i började bilden av godiset i bebismunnen sakta att blekna. Jag skulle inte säga att jag gick loss totalt men jag åt godsaker, det gjorde jag! Jag gick upp mycket i vikt genom att jag samlade vatten och händer och fötter svullnade rejält. Men jag mådde bra ändå och jag kunde träna in i det sista. Dagarna före beräknat förlossningdatum var jag på gymmet.

 

När det var dags för förlossningen blev jag tvungen att väga mig när jag kom dit och jag ville verkligen inte veta! Men hur som helst så såg jag att jag nu vägde 117 kg. Vid början av graviditeten vägde jag 107 kg.  Själva förlossningen gick bra, om än lite stressande då barnet bitvis hade dåliga hjärtljud. Efter förlossningen förlorade jag mycket blod så det tog ett tag innan jag återhämtade mig. Jag ska dock erkänna att jag ganska snart efter förlossningen vad sugen på att ställa mig på en våg. Jag sneglade omkring mig på BB för att se om jag kunde se någon men icke. Däremot kunde jag se i spegeln hur mitt ansikte "kom tillbaka" och mina fötter blev sig lika igen. 4 dagar efter förlossningen var jag hemma och ställde jag mig på vågen som då visade 107 kg igen! Då blev jag glad! Jag inser nu att jag borde skriva om tiden efter förlossningen så jag lägger in en ny dag med det som tema!

 

Graviditeten resulterade i något som jag inte kan beskriva i ord, min älskade lilla skatt! Men det tror jag ni förstår och det är inte vad den här bloggen handlar om, därför är min sammanfattning fokuserad på andra saker.

 

Detta var alltså en sammanfattning av min gravidiet. Ställ gärna nåon fråga om det är något ni undrar över.  

 

Jag i vecka 41, fyra dagar innan förlossning. Det syns verkligen att jag gick upp i vikt på slutet!