Utvärdering av tiden med min PT
Nu tycker jag att det är dags att sammanfatta mina tankar om den här tiden.
Jag måste säga att det verkligen har fungerat mycket bra för mig att fota min mat och träffas en gång i veckan med min PT. Det har gått lättare än vad jag någonsin kunnat ana! Kanske är det för att jag har ganska mycket prestige i mig och jag vill inte vara en "förlorare" i hennes ögon. Kanske har pengarna spelat in litegrann också, ca 600 kr/vecka och då kan jag ju inte gå + på vågen varje vecka, det vore inte oacceptabellt i mina ögon. Jag hade inte haft samvete att fortsätta om det varit så.
Men det gäller att man är ärlig! Eller är ärlig om att man inte är ärlig. Jag la upp ett stort rött kryss när jag haft en dålig kväll ibland och skrev att jag inte ville fota men oftast skrev jag vad jag ätit istället. Sedan är det viktigt att man gör detta med en människa som man känner sig absolut bekväm med! Det är ett samspel och man måste vara trygg för att vilja och orka genomföra något liknande!
För er som inte har koll på vad jag har gjort så har jag haft hjälp av en PT som följt mig på ett instagramkonto där jag lagt upp alla mina måltider. Hon har kommenterat då och då och sedan har vi träffats 30 min varje vecka för vägning och samtal om hur veckan varit och mål och tankar inför nästa vecka.
Jag rekommenderar verkligen alla som har den ekonomiska möjligheten att ge ett sådant här upplägg en chans. Alltså om ni har en liknande problematik som mig. Visserligen är det väl lite tidigt att "ropa hej" innnan jag vet hur jag klarar mig själv men det känns ändå som att jag insett att det är möjligt att "sköta sig". Tidigare har mitt behov av att äta sötsaker varit så starkt att jag kunnat göra nästan vad som helst! Jag har varit arg på mitt barn när han inte kunnat somna, detta för att jag hellre ville gå och äta godis. Jag vet! Förlåt min älskade unge! Jag vet att det är sjukt!
Jag tror aldrig att jag kommer bli en "smal" människa eller normalviktig enligt bmi men för mig vill jag att det ska vara rimligt. Jag vill ha ett mer sunt sätt att se på ätandet i alla dess former. Jag vill kunna handla kläder på den vanliga avdelningen i en butik och jag vill inte att min vikt ska hindra mig från att göra något som jag vill mer mitt liv!
Sjunde veckan
Igår var det tisdag igen och min våg sa -0,2 kg och PTns våg +-0 kg. Det får man ändå vara väldigt nöjd med eftersom jag haft några rejält urspårade dagar! Jag har inte haft en enda plusvecka än så länge!!
Men det är lite tungt med motivationen. Jag är bra sugen på att äta och det känns som att min viktminskning går så långsamt! Men det är ju inte konstigt eftersom jag inte sköter mig! Det blir verkligen en ond cirkel.
Däremot träffade jag en klient på jobbet igår som sa att det såg ut som att jag gått ner i vikt. För att citera henne så sa hon ”du har ju varit mer pluffsig förut”. Haha, jag tar det som en komplimang.
Vågade brallan
Jag vill börja med att skryta om att jag var på kalas igår och åt INTENTING! Jag drack en kopp te och ingen ifrågasatte något, sååå skönt! Jag och min PT pratade om kalaset när vi träffades i tisdags och jag sa att jag kommer att göra en bedömning när jag kommer dit om det är något jag verkligen vill ha. Den här familjen kan baka riktigt goa grejer men nu var det bara köpesaker och inget jag var sugen på så det var inte alls svårt att stå emot!!
Nu till något annat. Jag har tagit mod till mig och köpt ett par galna träningsbrallor! Jag brukar jämt ha byxor i bomull som är vida i benen men nu har jag köpt ett par tajta byxor från Rönisch. Jag har celluliterna från helvetet och egentligen vet jag inte om dom syns mindre i mina vanliga byxor men nu känner jag mig nästan lite naken. Jag känner mig så "exposed", för att citera Maria Montazami.
Jag har tränat i dom två gånger och det är läskigt men samtidigt tycker jag att dom är fina. Men jag tycker att det är svårt att klä sig som stor när man tränar. Det är iofs jämst svårt men jag vill inte synas på gymmet men samtidigt vill jag vara bekväm och kkänna mig lite fin.
Så här ser jag ut iaf. Ser okej ut framifrån men bakifrån vetefan.
Gårdagskvällen
Igår var vi på middag och det serverades en buffé av mat från Kina. Det var så mycket gott och jag provade allt. Jag åt absolut mycket och efteråt kände jag så dåligt samvete. Jag hade skött mig bra under dagen eftersom jag visste att jag skulle äta god middag på kvällen men ändå kännde jag mig dum. Jag blev orolig också för att jag skulle fortsätta att frossa men med facit hand blev det inte så. Vi kom hem skapligt, jag åt inget med och idag har jag ätit som jag borde.
Jag känner att gårdagens insikt om att jag gått ner så mycket i vikt har triggat igång mig lite. Jag börjar gå in i mitt "svartvita tänk" och så ska det inte vara! Fokus på att undvika godis. Men jag har så lätt för att springa iväg i tankarna och tänka att jag ska rasa i vikt NU! Men jag har så mycket vikt att bli av med så det kommer ta lång tid! Jag måste tänka långsiktigt! Lättare sagt än gjort. Imorgon ska jag publicera lite info om hur jag ligger till viktmässigt.
