En matmissbrukares kamp

Jaha, fan vilka känslor man har i kroppen. Jag känner mig faktiskt lite för arg för att det skulle hjälpa att äta godis och glass... Fast arg är väl inte rätta ordet. Jag är uppgiven, ledsen, orolig och bitter. Bitter på mig själv! Vem ska förlåta mig?! Den enda som kan göra det är väl jag....

Tänk va jag egentligen önskar att den här bloggen inte var anonym, tänk om alla nära och kära kunde få veta att det är så här jag mår, så här jag levet och såhär jag lider.

Hur fan blir man lycklig? Finns lycka? Kan man vara nöjd?

Hur fan ska man göra?!

Shit va längesen det var jag skrev! Jag hade gett upp den här sidan men kände att det var dags igen. Tänk att jag aldrig kommer någonstans, att åren bara går och går.

Sen sist har jag iaf varit i kontakt med ABE (anorexi och bulimienheten), för det första, hur dumt känns det inte för en överätare att gå till ett sånt ställa?! Hur som helst så har det varit bra tycker jag. Visserligen väger jag lika mycket men det har förändrat något inom mig. Jag överäter inte lika mycket och går mot ett mer normalt ätande och är inte lika besatt av "rätt och fel".

Men, men livet är ju inte helt bra, som sagt. Igår blev det en Ben & Jerrys och godis. Men idag blev det en morgonpromenad men.... nu är det tufft. Jag vill, jag vill, jag vill... jag vill täppa till något, belöna mig, släppa allt och bara krypa upp i soffan med det som ger mig... ja vad fan ger det mig?!

Men jag ska försöka idag, det är inte konstigt att jag är hungrig och sugen för jag har överätit så mycket på sistone så magen är väl enorm!

Hur blir man frisk?