En matmissbrukares kamp

 

Nu till något annat. Jag har tagit mod till mig och köpt ett par galna träningsbrallor! Jag brukar jämt ha byxor i bomull som är vida i benen men nu har jag köpt ett par tajta byxor från Rönisch. Jag har celluliterna från helvetet och egentligen vet jag inte om dom syns mindre i mina vanliga byxor men nu känner jag mig nästan lite naken. Jag känner mig så "exposed", för att citera Maria Montazami.

 

Jag har tränat i dom två gånger och det är läskigt men samtidigt tycker jag att dom är fina. Men jag tycker att det är svårt att klä sig som stor när man tränar. Det är iofs jämst svårt men jag vill inte synas på gymmet men samtidigt vill jag vara bekväm och kkänna mig lite fin.

 

Så här ser jag ut iaf. Ser okej ut framifrån men bakifrån vetefan.

 

 

Jag har insett att jag behöver lägga till några dagar så här kommer en uppdaterad planering.

 

Dag 4 - PT och träning

Dag 5 - Kosthållning

Dag 6 - Fysisk och psykisk hälsa

Dag 7 - Mamma och "missbruk"

Dag 8 - Min kropp och mitt inre i mötet med andra

Dag 9 - Anonym blogg

Dag 10 Tiden som nybliven mamma

Dag 11 En läsare ger sig till känna

 

Sedan ganska lång tid tillbaka tränar jag med en PT. Innan jag blev med barn investerade jag i MÅNGA PT-timmar. Jag har inte velat erkänna för andra hur många men för er kan jag skriva att det mellan 40-45 st. Nu när jag skriver detta inser jag att det inte är helt sant. Under en period för flera år sedan gick jag också hos PT och kostrådgivare. Ja herregud vilken röra.

 

Okej vi provar igen. För många år sedan gick jag en viktminskningskurs och efter det fortsatte jag med lite PT och kostrådgivning. Då gick jag ner ca 23 kg med hjälp av pulverpåsar. Vikten började ganska snart leta sig på igen tillsammans med ett ännu sjukare ätbeteende. Så som sagt, nu står jag här.

 

Tillbaka till någelunda nutid. I början tränade jag 1 gång/vecka men sedan har jag fasat ut det mer och mer för att inte göra slut på mina PT-timmar. På ett sätt har det varit bra men på många sätt har det vairt lite som att kasta pengarna i sjön. Man betalar ganska mycket pengar för sådana tider och när man inte direkt kommer någonstans blir det lite av ett antiklimax. Det är också svårt när man träffar någon som inte riktigt vet vad det innebär att ha den problematik som jag har. Till en början försökte hon att peppa och nu har hon kanske lite gett upp hoppet och tar det för vad det är. I början provade vi med att jag skulle väga mig framför henne, jag kombinerade henne, samtal med ätstörningsmottagningen och träffar med en hälsocoach för att få mig på banan. Det är sjukt så mycket konstigt jag gjort i mina dagar. Men sådan är jag, jag söker hjälpen utifrån och har öppnat min plånbok för mycket konstigt i mina dagar.

 

Hur som helst så känner jag känner mig redo att avsluta PT-timmarna. Min plånbok säger nej och jag vet ju att jag klarar mig på egen hand. Vi har träffats ca 1 gång/månad sedan jag fick barn och det har varit skönt att få hälp att komma tillbaka till träningen med hjälp av henne. Känner jag i framtiden att jag skulle behöva extra stöd skulle jag inte tveka att köpa fler timmar men kanske skulle jag prova någon annan då? Jag är inte den trogna typen när jag det gäller sådant här ;) Bra eller dåligt? Flyktbeteende? Vem vet.

Idag skriver jag med mer lite mer glädje i kroppen. Jag har pecis kommit hem från ett bodybalancepass och jag känner mig laddad med så mycket god energi! Jag älskar ju bodybalance och ja, jag tänker säga det. Jag är bra på det! Trots min storlek har jag en bra kroppskontroll och tack vare att jag tränat en hel del bodybalance tidigare så är jag trygg i det jag gör.

 

Jag har så mycket att skriva om men det får komma en bit i taget.

 

Om ni hittar hit så lämna gärna en kommentar så jag kan hitta till er!

 

 

Om någon undrar över de vita strecken på mina bilder så är det på grund av att jag fotar i en spegeldörr som är delad ;)