Fotografering
Vilken jäkla stressdag! Och vilken helvetes jävla dag med tanke på att vi skulle fotograferas för tjänstelegitimation!!! Jag var arg och sur redan imorse! När det väl var dags så letade vi oss fram till ett rum där det var hur ljust som helst. Det kändes som att jag skulle ta ett sådant där "arrestfoto" som de tar hos polisen. Det var bara nummerbrickan under hakan som fattades. Sedan knäppte hon 3 kort och jag gjorde mitt bästa för att hålla in dubbelhakan... men förfuckingjävlajäves. Jag såg ut som en boll och nej kom inte och säg "det gjorde du säkert inte" för det gjorde jag! Jag kommer att hata den där legitimationen hur mycket som helst och skulle jag någonsin gå ner i vikt så kommer min legitimation alldeles super mystiskt att försvinna!
Dags att börja jobba
Idag hände det grejer på mitt samtal på ätstörningsmottagningen! Nu börjar vi röra i grytan ;)
Jag vet inte riktigt var jag ska börja men nu har vi helt enkelt satt igång med lite ordentligt arbete. Jag har börjat fila på en plan och vi pratade om den. Planen handlar om att skapa lite mer struktur och på så sätt "strukturera bort" problemen. Cissi trodde att det säkert fungerar ett tag men hela livet? Nja, hon anser att jag måste lära mig att hantera mina känslor, jag måste hitta en annat sätt än att stoppa saker i munnen. Tadaa! Haha, nej det är lättare sagt en gjort. Men det verkar som att hon har klurat på det här för hon har hittat en bok, jo jag vet, ännu en bok, men skitsamma jag är öppen för förslag! Boken heter iaf snällfällan och jag är riktigt nyfiken på den. Det känns nästan som ett tecken från ovan faktiskt. Jag är ju lite småtroende och jag har alltid älskat änglar, mitt hem har varit fullt (och är idag halvfullt) med änglar så kanske, kanske är detta boken för mig. Jag är dock lite för snål för att köpa den så jag vill låna den på biblioteket först. Det börjar nämligen bli rätt så fullt i bokhyllan av alla självhjälpsböcker ;)
Jag har även fått en läxa, dags att skriva ner 3 bra saker som jag gjort under dagen! Vi kom nämligen fram till att jag ser ner på mig själv ganska ofta. Jag ser mig själv som misslyckad mest hela dagen. Det börjar typ med att jag går upp för senare än jag tänkt med- misslyckande, jag äter inte den frukost jag tänk mig- misslyckande, jag hittar inget bra att ha på mig-misslyckande. Ja ni förstår. Det är så mycket som är knas i mitt tankesätt och det är dags att börja ändra på det.
Så! Nu är det dags att börja arbeta på riktigt, the pity party is over! ;)
Prata, prata, prata och prata.
Igår fick jag ett sms av en gammal kompis som undrade om jag ville komma över på kvällen. Jag blev så himla glad för det var så längesen vi träffades!
Det var så underbart att bara prata, prata, prata och prata. Vi hade så mycket att komma ikapp med. Vi delar faktiskt samma problematik och det var också underbart att tala fritt om det. Vi vände på alla möjliga stenar och diskuterade anledningar och möjliga utvägar. Det var så otroligt skönt och så befriande! För det är ju faktiskt så att det är väldigt få personer som jag kan tala med om mitt problem och hon är nog den enda som jag känner att jag kan vara helt ärlig med. Kanske för att hon är i samma situation och inte lägger huvudet på sned och ler halvförstående eller stoppar mig mitt i en mening för att säga att jag har fel. Vi bara låter orden flöda och jag blev faktiskt förvånad över att vi till slut inte hade fler ord. Min kompis sa att det måste finnas en anledning till att vi gör så här mot oss själva. Det kan inte bara bero på att vi älskar att äta. O ja, visst har vi förmodligen en fysisk svaghet för socker och godsaker men vi överäter ju allt, vi frågar oss om livet är värt att leva om vi inte får svulla?! Vad är det som är så fruktansvärt fel i våra huvuden?
Imorn ska jag faktiskt diskutera detta vidare för då ska jag träffa min terapeut på ätstörningsmottagningen. Det ska bli ett spännande möte för jag känner mig laddad! Jag känner mig laddad inför att börja arbeta. Hittills har vi, jag menar jag ängnat tiden åt att typ prata av mig men vi har kommit fram till att det är dags att börja jobba lite hårdare nu.
Jag uppdaterar er imorn om hur samtalet gick!!
Tjing!
Olika storlekar
Nu när jag har lite tid över så tittar jag igenom gamla bilder och inser att shit va många olika storlekar min kropp har varit i! Jag gick ju typ 24 kg när jag var med i Xtravaganza och guuuud så gärna jag vill ha tillbaka den kroppen!!
Ett urval av bilder från olika tidpunkter och i olika viktkategorier.
Feberyrat
Vaknade ganska nyss faktiskt vilket jag inte tycker är helt okej, Men, men ibland blir det väl så och jag får väl skylla på min förkylning. Men jag tycker att det är så dumt att sova så länge på helgerna! Jag kliver hellre upp straxt innan sju hela veckan, det tror jag att kroppen mår bättre av. Eller, ja, gärna och gärna men jag tror det vore bättre iaf ;)
Hur som helst så har jag väl feberyrat ganska mycket här på morgonen och det facinerar mig verkligen! Jag drömde bland annat att jag var på gymmet och att det var flera killar där som hade kriminalvårdskläder där, alltså kläder för intagna. Jag kände till och med igen en kille som satt på anstalten som jag jobbade på fram till i mars! Hur kan det komma sig att hans ansikte dök upp? Jag pratade knappt med honom, det var inget speciellt med honom och ändå så dyker han upp i min dröm. O som sagt, bara hans ansikte, han sa ingenting.
Sen drömde jag om min syster också, hon sa något dumt till mig ute offentligen och jag rev henne på armen riktigt illa. Jag var så arg, så arg att jag bestämde mig för att ta avstånd från henne, nu fick det vara nog. Så ser inte vår relation ut i verkligheten, det är ganska avslappnad men visst blir jag frustrerad över henne ibland. Vår relation har dock inte varit särskilt bra så kankske speglar drömmen det.
Men till sist så drömde jag om pappa... det är en helt annan femma. Jag har tagit avstånd från honom sedan ganska många år och jag har känt mig trygg i de. Vissa säger, du kommer att ångra dig men så fort jag tänker på allt han har gjort så känner jag mig trygg i mitt beslut. Men i drömmen tvivlade jag allt litegrann, intressant. Men, men jag kanske får tillfälle att återkomma till min pappa i något annat inlägg.
Både stolt och förvånad över min förmåga
Idag har jag varit på jobbet hela dagen. Jag kände mig så slö i morse och trodde nästan inte att jag skulle fixa det men jag hade ju lovat att komma till jobbet så det var bara att släpa sig iväg. När jag väl kom hit så kände jag bara "nej, det här gå inte". Så jag sa att jag bara skulle ordna några saker och sen gå.. men... jag insåg ganska snart att det fanns MASSOR att göra så nej, det gick inte att gå hem. Jag mår verkligen inte bra men det har ju fungerat ändå, jag har fått en hel del gjort och trots att jag mår dåligt så har jag haft lite extra kämparglöd. Kanske beror det på att jag legat hemma i fyra dagar och laddat lite.
Nu börjar det iaf närma sig hemgång och jag är stolt över mig själv att jag tog mig igenom denna dag.
Men vet ni vad jag har hittat nu när jag legat hemma och softat? Jo den gamla serien Ally McBeal! Det var riktigt längesen jag såg den och jag kommer ihåg att jag verkligen älskade den serien! Det var så sköna människori serien och alla hade lite udda egenheter så olikheter kändes lixom lite mer okej. Så nu längtar jag alltså hem till lite med Ally McBeal och såklart ännu mer stickning. Jag har hunnit sticka så mycket dessa dagar så det är helt otroligt! Jag lovar att lägga upp bilder framöver.
Någon som gillade Ally?
Inget fel
Det blev inte som jag tänkt mig så idag är jag fortfarande hemma.
Jag blir lite överraskad över att jag mår såhär, jag är liksom inte jättesjuk men ändå är jag för kraflös för att orka med att göra något.... Men något annat som är jobbigt med att ligga hemma är att jag tänker på att äta! Egentligen är jag inte särskilt hungrig eller sugen men viljan och suget är så djupt förankrat i mig.
Den här magneten fick jag av en vän för ganska längesen. Jag kommer ihåg vad jag tänkte när jag fick den. Jag tänkte seriöst att "nej, det är verkligen inget fel med mig som inte lite choklad kan fixa". Idag har jag kommit längre i mitt tankesätt men jag kan inte förneka att jag veeeerkligen skulle uppskatta lite choklad just nu.
För övrigt är magneten borta ur mitt liv nu för jag behöver verkligen inte sådana påminnelser i mitt liv längre!
Nederlag
Vet ni en sak, jag ligger hemma och är sjuk!
Detta är ett otroligt nederlag för mig och jag är besviken på mig själv och min kropp. Hur som helst så mår jag faktiskt ganska dåligt men det är inte katastrof, jag hade nog kunnat släpa mig till jobbet idag. Jag menar jag vet ju skillnaden på att vara riktigt sjuk och att vara krasslig. Men, men, igår morse skjutsade jag min kille till jobbet för att jag behövde bilen. När jag kommer hem tog jag en dusch och sedan när jag siter i soffan och äter frukost så känner jag mig så yngklig, jag fryser och känner mig kraftlös. Jag försöker förmå mig att ta på mig kläderna men det går inte, inget händer. Men det är inte ovanligt att jag har ett otroligt motsånd mot att släpa mig iväg på morgonen men igår gick det bara inte.
När jag tillslut ringt och sjukanmält mig så kändes det som ett sådant stort nederlag! Jag började faktiskt gråta! Jag vill ju vara en kämpe som inte viker mig i första taget! Jag sätter en stor stolthet i att inte ha några sjukdagar! Jag ser det som att jag och min kropp sviker varandra (??) när det blir såhär. Jag tror på att psykisk styrka kan övervinna det mesta. Jag fick bältros för ett tag sen och på två veckor var de i princip över. Jag ställde mentalt in mig på att det skulle bli så och jag inbillar mig att sådana tankar hjälper. Självklart funkar väl inte den här taktiken mot vad som helst men jag tycker att min inställning hjälper mig att vara en stark och frisk människa!
Alltså ska jag pigga på mig och sedan är det bara upp på banan igen, tuta och kör, imorn räknar jag med att gå till jobbet igen.
Hemma igen hos stickningen
Då är jag hemma igen efter en weekend i Örebro. Vi har haft det riktigt trevligt! I lördags blev det shopping på hög nivå och jag kom hem med jättefina skor och typ världens finaste väska. Jag ska försöka att ta kort så ni får se.
Just nu sitter jag i soffan och jag har precis avslutat ett telefonsamtal med mormor. Jag var så himla smart så jag satte i min handsfreen så jag kunde prata med mormor samtidigt som jag stickade. Det gjorde det hela mycket lättare och jag fick tålamod till ett riktigt långt samtal ;)
Men nu kan jag inte vänta längre, tillbaka till mina älskade sockor. För vet ni, jag har så mycket garn just nu så jag tror att jag skulle kunna sticka sockor och halsdukar till varenda kotte i vårat hus... hmm.. det vore kanske en mysig idé, att hänga något hemstickat på allas handtag på julaftonsmorgon, haha!
Här är lite nystan från mitt senaste inköp.
Weekend utan bloggande
Fy bubblan så dålig jag har varit på och blogga. Det är inte det att jag inte vill men det har varit så himla mycket och när jag väl kommer hem på kvällarna så kastar jag mig över min älskade stickning. Jag stickar sockor så handlederna värker!
Men nu är jag iaf ärlig och säger att jag tar en liten bloggpaus över helgen. Jag och killen ska åka till Örebro för en hotellweekend där vi ska träffa min gamla klasskompis och hennes kille. Det ska bli jättekul och jättemysigt så nu ska endast koncentrera mig på det.
Så ha en trevlig helg så hörs vi igen nästa vecka!
IKEA och ångest
Oj, oj inte ett enda inlägg fick jag till i helgen.
Jag har iaf haft en bra helg, i lördags åkte vi till IKEA i tro om att vi skulle kunna rita ett nytt kök men icke! IKEA är ju inte särskilt anpassningsbara så vårt kök passade helt enkelt inte i deras mall. Nu är alltså frågan om vi ska ha ett halvdant kök för en billig IKEApeng eller om vi ska leta oss vidare… suck.
För övrigt så åt vi på Burgen King innan vi skulle åka hem och nästan hela bilresan så hade jag ångest för att jag hade ätit hamburgare, pommes och juice!! Så när jag kom hem räknade jag ut att jag stoppat i min ca 1 200 kalorier och sedan stack jag till gymmet och förbrände ca 800 av kalorierna. Det blev ett rejält träningspass mellan 19,45-21,15. O vet ni, det var faktiskt lite annat folk och tränade vid den tiden. Det kunde man ju inte tro!
Wow vilken resa!
Av någon anledning hamnade jag framför programmet aldrig mera fet. Wow vilken grej! Man kan ju knappt se att det är samma människa!!
Men det jag reagerade på var dessa påsar! Det var synd tycker jag, det hade varit roligare om hon hade kämpat sig ner i vikt med endast mat. Jag har ju redan gjort den resan (både ner och upp igen) och jag skulle ALDRIG kunna ta en sådan påse igen. Jag spyr nästan av bara tanken!!
Men, men strunt i det. Det är ju helt underbart att den människan klarade att gå ner så mycket i vikt! Synd bara att man inte fick veta om hon genomförde sitt triatlon eller inte... jag gissar faktiskt på inte eftersom dom inte visade något om de. För övrigt så sa dom väl att det sista målet var -20 kg men hon gick ner 10 kg och det sa dom inget om... lite konstigt...
Ja, ja kul program och det ska bli intressant att se de kommande programmen också!
Fläckar
Vet ni en sak, jag är bra knäpp. Eller vänta nu, det har ni nog förstått vid det här laget. Men jag tänker klargöra detta ändå. Jag har ett par leverfläckar på min kropp som jag velat kolla upp länge men det har inte blivit av. Nu har det börjat växa som en extra liten grej på en av dom och jag känner ännu mer att jag borde kolla upp det, MEN! Jag tänker inte gå till läkaren när jag ser ut såhär! Jag absolut vägrar att ta av mig kläderna. Nu sitter visserligen de fläckar som jag är orolig för på ryggen så det borde ju gå att ordna rätt smidigt. Men jag vet ju att de helst vill kolla hela kroppen när de ändå kollar efter konstiga fläckar. Men jag vill ju inte, inte alls! Jag har tänkt att man kan vägra och klargöra att jag bara tänker visa ryggen men det är ju också pinsamt i sig! Som att hålla upp ett stort plakat, JAG HATAR MIN KROPP!
Jag vet att ni nu bara tänker ”ja men gå till doktorn, det handlar ju om din hälsa”. Men jag ska vara ärlig och säga att det är fan inte så lätt!
PT och innebandy
Jag är helt slut!
Igår var jag på innebandyn och imorse hade jag mitt PT-pass, jag vet inte om detta är hållbart i längden!?
Det här med innebandyn är verkligen förknippat med skräckblandad förtjusning. Det är ju lite roligt men samtidigt har jag aldrig spelat förut och jag har ju inte särskilt bra koll. Det känns ju inte direkt som att jag är en tillgång för laget.
Innan jag skulle åka till innebandyn igår så frågade jag mig själv, varför gör jag detta?! Jag skulle ju egentligen bara kunna säga nej rakt av men det gör jag ju inte. Alltså måste det finnas något litet inuti mig som vill spela! Men vi får väl se hur det artar sig, förhoppningsvis så blir jag bättre ju mer jag spelar, både när det gäller teknik och ork.
Nu till mitt PT-pass på morgonen. Inte är det väl en bra idé att köra innebandy mellan 20-21 och sen ett styrkepass med min PT kl 07-08 dagen efter?! Jag känner mig som sagt helt slutkörd och jag kan tänka mig att det faktiskt inte har särskilt många fördelar att träna två tuffa pass så nära inpå. Min PT sa dock att det inte var någon fara eftersom det är olika träningsformer. Hon tyckte att jag skulle ge det några veckor för att se hur det känns och visst det får jag väl göra. Men jag kan inte förneka att allt jag vill just nu är att hitta en annan PT-tid!!
Svävade på moln!
Nu till vad som hände i fredags
Jag var som sagt på afterwork och det var skitkul! Jag trodde inte att det skulle bli så sent men vi hade så trevligt och timmarna gick. Efter maten gick vi vidare och på det stället drack vi drinkar och skrattade oss hesa, allt var så otroligt avslappnat och härlig. Det var längesen jag kände så. Men nu ni, bättre skulle det bli!
Jag tycker att jag känner igen en kvinna vid ett annat bord och jag tror att det är en gammal gymnasielärare till mig. Hon verkar känna några st i mitt sällskap och när de ska gå så kommer hon förbi mig och säger hej! Hon frågar vad jag gör nu för tiden och jag säger att jag jobbar som ungdomshandläggare och hon lyser upp och säger att hon får gåshud. Hon säger att blir så glad för att jag pluggat vidare. Sedan säger hon att jag var så arg under gymnasiet men att hon förstod att det fanns något annat under det. Hon säger även att hon hoppas att hon lyckats förmedla det till mig under skoltiden. Jag blir lite paff men samtidigt så vet jag ju hur arg, bitter och ledsen som jag var under den tiden. Efter det kommer en annan kollega fram och vi börjar prata alla tre. Min lärare berättar för min kollega att jag är hennes gamla elev och att jag var så arg när jag var ung. Min kollega säger att ”det är hon fortfarande” sen börjar vi skratta allesammans. Vi pratar vidare och jag blir överröst med komplimanger. Jag vet knappt var jag ska ta vägen och jag tänker ”det här måste jag komma ihåg” men tror ni jag kommer ihåg vad dom sa? Nja… men min kollega sa iaf att hon tycker att jag är klok och engagerad, att jag inte är rädd för att gå min egen väg och gå emot mina erfarna kollegors råd. Hon säger att mina egenskaper är något unikt och att jag ska ta vara på dom. Ja ni förstår de bara rullar på och jag får värsta egoboosten! Jag visste knappt var jag skulle ta vägen men på vägen hem sen så svävade jag på moln! Jag var så glad över all fin respons!! Underbara människor som öser detta över mig!! Helt otroligt!
Frisyren
Jag hinner inte skriva om fredagen idag, jag fick besök. Men jag bjuder på en bild iaf med lockarna i ett spänne på sidan. Jag måste skaffa mig en bätte mobil med en bättre kamera men, men de får duga så länge!
Toppenhelg
Fy bubblan va dålig jag är på att uppdatera! Jag som haft en toppenhelg och har massor att berätta! Men jag ska försöka att fila på ett inlägg som jag publicerar ikväll! Då ska jag även försöka klämma in en bild på hur håret blev när jag fixat klart de! Lockarna höll sig hela dagen och kvällen och jag hade en jättelyckad afterworkkväll!! Ni måste bara läsa ikväll när jag skriver om allt som hände!! Jag fick höra många fina ord ska ni veta ;) Värsta egoboosten, men det får ni höra mer om ikväll!!
"Unnade" mig
Jag har haft några riktigt tuffa dagar på jobbet. Det har varit psykiskt påfrestande och jag har varit nära till tårar på kvällarna.
Ibland undrar jag vad jag gett mig in i! Lilla jag ska klampa in i människors liv och försöka hjälpa till! Det är fan mycket ansvar!
Men, men nog om det. Idag ska vi på afterwoork med jobbet så jag klev upp extra tidig och lockade håret!! Inspirerad av Robin Sharma och munken som sålde sin ferrari så "unnade" jag mig en tidig morgon.
Så nu är jag redo!!
Hoppas ni får en bra helg!
