En matmissbrukares kamp

Jaha, fan vilka känslor man har i kroppen. Jag känner mig faktiskt lite för arg för att det skulle hjälpa att äta godis och glass... Fast arg är väl inte rätta ordet. Jag är uppgiven, ledsen, orolig och bitter. Bitter på mig själv! Vem ska förlåta mig?! Den enda som kan göra det är väl jag....

Tänk va jag egentligen önskar att den här bloggen inte var anonym, tänk om alla nära och kära kunde få veta att det är så här jag mår, så här jag levet och såhär jag lider.

Hur fan blir man lycklig? Finns lycka? Kan man vara nöjd?

Hur fan ska man göra?!