Upp ur svackan?
Svar: Ja, det är onekligen svårt att förklara fenomenet med dessa känslor. Och jag kommer liksom ingenvart när jag försöker tänka på Varför jag känner så. Bara Att det är så. Din teori är väldigt bra! Jag tror att i mitt fall skulle det kunna vara en blandning av både din och din tränares. För man kämpar liksom konstant och det är så jäkla mycket känslor hela tiden att man blir helt slut innan man ens börjat veckan! Ibland kan jag tycka att: oj vad duktig jag varit som klarat mig utan onyttigt nu! Fastän det bara gått två dagar. Tänk på alla känslor på en hel vecka! Och jag har kämpat sååå många år. Jag blir gladare av att se mig naken i spegeln och se på min kropp att jag har en smalare midja, plattare (dock fortfarande lika hängig och dallrig) mage, att min dubbelhaka syns mindre - att jag faktiskt ser snygg ut! Och utstrålar det! Än glädjen med siffrorna på vågen. Därför kommer jag från och med nästa år bara väga mig en gång i veckan, bara för sakens skull, för trots min likgiltighet inför vågen så känner jag ändå att jag måste för att ha någon slags kontroll. Men att jag mer kommer gå på måttband och min känsla helt enkelt!
Men sen förra året har jag gått ner från 109,3 till veckans vikt 94,7. Alltså ca 15kg. Och jag kommer ihåg känslorna jag hade inför mig själv då. Den avsky, mitt hat mot mig själv och min kropp. Hur jag vantrivdes. Och iom min osäkerhet så var jag så svartsjuk hela tiden vilket påverkade min och min sambos relation. Men oj vad mycket längre jag har kommit idag. Och jag tycker som sagt att jag är snygg. Jag tror jag har kommit till en sån vikt/nivå att jag känner att det inte är så bråttom längre. Jag står inte på gränsen mellan 99-100 så jag ser tresiffrigt längre, så det är inte den ångesten längre. Så jag tror att jag är så pass nöjd just nu, att jag oftast inte ser gravid ut längre heller, att jag inte känner hetsen. Jag vill hellre fokusera på att må bra. På bra vanor. För om jag tränar (och tycker det är kul!) och äter bra och gott och dessutom mår bra och har tid med livet (vänner, intressen etc) så kommer jag gå ner i vikt! Än vilken tid det får ta. :)
Tack för din superunderbara kommentar! Den fick mig verkligen att tänka till! För jag tror att jag fick svaret nu på mina funderingar! :) KRAM! (sorry för ett långt svar..)
