En matmissbrukares kamp

Jag har väl egentligen alltid varit ganska rund. Det har däremot gått i perioder under min uppväxt men jag vill nog inte påstå att jag alltid haft en sjuklig syn på att äta. När jag var liten var jag däremot väldigt kräsen och det hände att min pappa tvingade mig att äta upp saker som jag avskydde. Han var kontrollerande på andra sätt när det gällde mitt ätande också. När jag kom hem från skolan och ville ta en macka kunde han säga åt mig att jag inte fick o ja.. jag har helt enkelt lite skumma minnen angående de.

Mina föräldrar skildes när jag var i mitten av tonåren och det är väl egentligen då som jag har mina första minnen om min kärlek till framförallt godis! Jag har en bild av att jag älskade att köpa massor av godis, ha en filmkväll med min bästa kompis och på morgonen dagen efter kunde man gå upp och forstätta i godisskålen.

Sedan var de när jag var runt 20 som jag tyckte att jag var stor och t.om. dom på ungdomsmottagningen sa att jag måste gå ner i vikt. Min familj var också på mig och jag kan säga att jag har ALLTID fått höra av min familj att jag är "kraftig", "rund", "mullig" och "som gjord för kulstötning". Så fort det var någon fet människa på teven eller i någon tidning så skulle min mormor alltid utbrista att jag var ju sååå lik henne. Det var hemskt att hela tiden behöva benämnas som annorlunda. Det var så det kändes iaf. Hur som helst, min mormor tipsade iaf mig att söka till en testgrupp för det här Xtravaganza men jag kom inte med i den så när grupperna startade upp på riktigt så gick jag med. Där började väl egentligen det mest sjuka beteendet. Visst jag gick ner i vikt och var skitduktig men vad fan gjorde det med mig psykiskt?! Jag kan skriva om detta hur länge som helst men då började mina riktigt hetsätningsepisoder. Jag kunde inte ha ätit något på flera veckor och fick ett sånt jävla sug och bara åkte iväg och köpte godis och försökte trycka i mig så mycket som jag kunde. Jag mådde även fysiskt dåligt till och från. Jag led av frossa och skakningar. Sedan under flera år så tokbantade jag och tokåt i perioder. Jag pendlade väldigt mycket upp och ner i vikt och förstod nog aldrig att jag var ganska fin ett tag. Jag mins att jag vägrade att spegla mig bredvid min kompis men sen en gång när jag druckit lite så gjorde jag det och såg att... va fan det var ju inte så stor skillnad på oss! Det är ett lyckligt minne. Hur som helst så började jag plugga för tre år sen och då kunde jag inte svälta mig själv för jag har ingen hjärna när jag gör det! Jag kan inte leva på svälkost och alla möjliga konstiga dieter, jag fungerar inte som människa då. Sen tror jag även att jag inte orkade hålla på att plåga mig själv längre. Så... sakta men säkert har jag gått upp ca 22 kg sen jag började plugga.

Oj, oj det här blev ett långt inlägg och det sträckte sig visst från barndom och fram till idag. Men det var iaf väldigt skönt att få skriva av sig!

Så här såg jag ut under en av mina bantningsperioder, jag var inte toksmal eller så, men jag såg lagom sund ut.