Kombinera skolarbete med ätstörning
Jag har haft kontakt med anorexi och bulimi enheten för något år sedan (trots att jag inte lider av något av det). Det var en tuff tid och jag tror säkert att jag lärde mig saker men... jag är fortfarande tjock och mitt idiotiska tankemönster är fortfarande kvar! Fast sanningen är att jag kanske inte var tillräckligt engagerad. Hon frågade bland annat om jag vill sluta äta som jag gjorde... och det var inte en helt lätt fråga för mig. JAG VET DET ÄR SJUKT! Men jag kan inte förneka att det är en smått euforisk känsla att krypa upp i soffan med en skål med typ 1 kg godis och bara ge sig hän... Men å andra sidan går det i vågor. När jag mår bättre så vill jag inte hålla på med sånt, och när jag har sämre perioder så kan jag inte tänka mig att klara mig utan mina "droger".
Kanske är jag inte mottaglig för en förändring just nu, kanske kommer jag aldrig att förändras, vem vet. Jag vet bara att det finns en liiiiten liiiten bit inom mig som vill något annat än det här! Jag kombinerar faktiskt min ätstörning med ett skolarbete just nu. Jag skriver en analys om hetsätningsstörning och KBT! Det måste ju betyda något iaf!
Är det kärlek?
Du kommer klara det, om du vill! Det är jättesvårt jag vet. Jag har lyckats hålla mig borta från hetsätningen i över två månader...säkert mycket mer..! Å jag är så stolt. Men samtidigt alltid på min vakt. Och det är klart man måste få göra misstag och återfall, vi försöker och gör så gott vi kan! HEJJA OSS
svar: absolut ingen fara! jag älskar att kika in i äkta bloggar.
Du är medveten om det och ser att det är ett problem, därav tror jag att du innerst inne vill klara och det kommer klara det. Om du hade ätit sådär och inte sett något problem med det (som vissa alkisar te.x) så hade du nog inte varit beredd på en förändring. Kanske känner du att du vill läsa lite mer om det iom att du gör ett skolarbete? :) För även fast jag vet exakt hur jag ska göra för att bli av med mitt missbruk så vill jag läsa så mycket som möjligt om det. Ett bra exempel är Hillevi Wahl. Hon har varit matmissbrukare - hennes bok är superbra (Hungerflickan). Och jag tror (inte för att låta negativ) att man aldrig blir helt fri, utan jag tror att vi kommer behöva kämpa med det hela livet. Men om vi faller tillbaka med ett kilos godispåse en kväll så gör det inte lika mycket som för en alkis eller narkoman. Men jag tror inte jag någonsin kommer kunna ha ett lika normalt förhållande till mat som en "vanlig" person. Men du är stark, men man måste kämpa som fan och man måste nog vara i rätt period i livet. Tror det är mycket som spelar in. Men jag vet att du kommer klara det, det vet jag med 110% :) hur lång tid det än må ta! Kramar!
