En matmissbrukares kamp

Häromdagen pratade jag med min mormor. Hon kan vara elak som få och hon har sårat mig så många gånger när det gäller mig storlek och min vikt. För några månader sen var jag hos henne och hälsade på kände jag mig inte på topp. När jag kommer in så säger hon typ  "-men så du ser ut, och så har du gått upp i vikt också?" Hon menade på att jag såg som en slashas och även som en fet slashas. Hur som helst så blev det för mycket och jag började gråta, det bara brast för mig. Hon blev ledsen också och sa att hon inte ville såra mig men att jag nog förstod henne för -"vi är ju så lika varandra, vi tänker oss inte för innan vi säger något". Usch jag blir fortfarande arg när jag tänker på det. Men så har det alltid varit i min familj. Jag har ju jojobantat som en galning så man kan aldrig veta hur jag kommer att se ut och jag blir ALLTID bedömd för mig vikt! Ja, tillbaka till nuvarande händelse då. När jag pratade med henne i telefon så ojade jag mig lite över pengar för det är så lätt när man är student. Då säger hon att jag får väl dra in på lite annat, som godis till exempel. Det kan tyckas som en självklar sak men är man sjuk i huvudet som jag så blir man jävligt ledsen för dom orden! Hon skulle fan få veta hur illa hon gör och har gjort mig genom åren!!