Tankar
Hej! Tänkte lämna en rad. Jag har vad man kallar en missbrukar pertsonlighet. Med narkotika och alkoholmissbruk bakom mig missbrukar jag också mat. Jag lyckades lägga på mig ca 30kg under en graviditet och har gått ner 16kg av dom men nu står det still pga mitt hetsätande. Jag smygäter och gömmer mat från min sambo. Detta är första gången jag berättar för någon och jag skäms så inihelvette.. kram
SVAR: tack vad kul att du gillar det!
Hmm. Det är så himla svårt det där med "unnandet". Kanske behöver du göra någon slags avvänjning och inte äta några sötsaker på ett tag och att du sen kan börja äta igen men alltid bara litegrann. En efterrätt skadar ju inte men däremot att ta om och att alltid köpa mer än vad man behöver (ifall det skulle ta slut..) är ju värre.
Har själv smygätit och gömt godispapper osv för min sambo men har äntligen kommit ifrån det. Försöker att inte äta godis när jag är själv hemma för då blir det mer av hetsätning än njutning.
Re: Tack :-) Det gjorde mej gott i hjärtat.
sv; det är väldigt lätt att överäta pannkakor, känner igen mig. Därför lagar jag bara efter en portion (på de ja lade upp på bloggen gör jag enligt 2 portioner för det blir jätte lite). Så försöka göra det :)
Riktigt jävla nice! Undrar vad man ska göra för stålarna? haha :)
sv: haha ja et är bara att vänta och se :D
Ibland måste man ju få unna sig saker, men jag vet hur svårt det är att överäta och helt plötsligt ätit alldeles för mkt. Nu när jag kört på diet ett tag har jag börjat unna mig en bar från modifast istället för en shake på fredagar.
I början var det jättejobbigt att stå emot, men efter ett tag vänjer man av kroppen och sötsuget försvinner nästan helt. Nu när jag blir sugen, vilket är sällan, tänker jag att det är inte är värt det helt enkelt. Men första veckorna är jobbiga. Skitjobbiga. Man måste försöka hitta det upplägg som passar en själv för att "lura" kroppen, alla är ju så olika.
Sv: Såna personer får en att må så dåligt också över sig själv.. Irriterande :S
Jag tror att du måste känna efter själv. Jag har inte "unnat" mig något i form av mat på ca fem månader. Först nu känner jag att jag ibland kan äta något med socker i. MEN viktigt är "tänket", tror jag! Du UNNAR dig ALDRIG något som förstör för din kropp! Det är som att säga att du Unnar dig en cigg eller unnar dig narkotika. Jag tror att du måste ändra tankesätt. Tänk, när du kommit dit att du klarar av det, att du KAN och FÅR äta socker. "och jag gör det med gott samvete utan att överäta", men jag tror det är viktigt att "unna"-begreppet inte förknippas med sötsaker. Då kommer du nog aldrig bli "fri"...men som sagt bara mina tankar
Jag har liksom fått inse att mitt liv egentligen inte blir sämre om jag inte äter godis. Godis och annat gott har alltid kopplats samman med glädje, sorg, depp, pepp, allt! Det är sjukt svårt och en lång resa att vänja sig av med detta beteende och känslan av sorg, då man inte kan äta det man vill. Jag är inte där än men på god väg :)
