Lättat mitt hjärta
Ja, hur som helst så skäms jag väldigt mycket för gårdagen och när min kille kom hem igår så kände jag att det var dags att erkänna ett och annat. Kanske var det dumt men det kändes iaf jättebra och han blev rätt chockad när han insåg hur illa situationen verkligen är. Jag berättade vad jag ätit under kvällen och visade min "gömma". Jag förklarade att jag köper hem långt mycket mer än vad jag kan äta upp och sa att när det finns godis och sånt kvar på morgonen så fortsätter jag bara. Han blev orolig och frågade om han inte kan lämna mig själv, men jag sa att så illa är det ju inte!
Men det var otroligt skönt att prata av sig för förstå att jag inte har någon annan att prata med om detta än här på blogen! För visst är det ett så pinsamt problem! Det är pinsamt att jag sitter och äter och äter tills jag mår illa! Då är jag nöjd, först då kan jag sluta.
Men jag inser att jag är väldigt hård mot mig själv också. Jag tycker alltid att jag är dålig och inte gör tillräckligt. Men vad har jag för krav då? Jag sa till min kille igår att jag vill inte tokbanta, jag vill bara vara normal! Normala människor äter godis ibland, normala människor köper en glass i det fina vädret och det är okej! Dom grejerna ska vara okej! Man måste unna sig själv på riktigt! Det här som jag gör bidrar bara till ångest och skuldkänslor det är inte att unna sig själv något!!
Däremot kom jag med andra dumma bortförklaringar. Jag försökte förklara för honom att det inte är så lätt att sköta sig när man t.ex. byter boende och det blir problem med planering för träning och mat. Men jag insåg själv hur dumt det lät! För visst går det alltid att ordna en okej middag och det är bara att ta ett kliv utanför dörren och ta en promenad.
Hur som helst så är jag glad att jag lättade mitt hjärta. Idag känns livet lite lättare men jag ska akta mig för att lura mig själv. Idag är ännu en dag med tuffa utmaningar, men det är också en dag full av möjligheter!
Att du bara skriver detta inlägg är så jävla starkt av dig! Du erkänner och det är steg nr 1! Jag tror på dig babes!! Verkligen!!DU kommer klara detta! STOR KRAM!
Det är alltid skönt att prata! Nu har du någon att dela dina tankar med och jag hoppas och tror att han stöttar dig :)
Kram!
Hey du. Tack för att du ser min blogg som underhållande och bra att jag får dig att le=>
Har börjat följa din blogg och måste säga att jag känner igen mig i endel. Och bara att du erkänner att du har ett problem så har du ju kommit en bit på väg.
Hoppas på att få läsa mera på din blogg och byter gärna tankar och funderingar om du vill.
Frågan är om alla människor kan "unna" sig godsaker i form av godis och liknande. Jag försöker tänka att jag "unnar" mig spa-behandling, nytt nagellack, nya jeans, sovmorgon osv osv. Men jag KAN inte "unna" mig mat. Inte i form av socker..det går inte. Mitt tips till dig är att använda dig av senap. (eller liknande) och försöka hälla på det på godis och sådant när du blir sugen..häll på så mycket att det blir ett projekt att få bort det. Jag vet att det låter larvigt...men det fungerar i alla fall lite, för min del..använder det fortfarande som hjälp. Du vet att jag finns här om du behöver prata med någon i liknande situation!kram
Frågan är om alla människor kan "unna" sig godsaker i form av godis och liknande. Jag försöker tänka att jag "unnar" mig spa-behandling, nytt nagellack, nya jeans, sovmorgon osv osv. Men jag KAN inte "unna" mig mat. Inte i form av socker..det går inte. Mitt tips till dig är att använda dig av senap. (eller liknande) och försöka hälla på det på godis och sådant när du blir sugen..häll på så mycket att det blir ett projekt att få bort det. Jag vet att det låter larvigt...men det fungerar i alla fall lite, för min del..använder det fortfarande som hjälp. Du vet att jag finns här om du behöver prata med någon i liknande situation!kram
Tycker det är väldigt starkt av dig både att prata med din pojkvän och att skriva det här för alla att läsa!
Jag är precis likadan med att jag inte kan unna mig något i matväg, det blir ju aldrig en sked glass eller en kaka det blir ju alltid hela paketet!
Känner igen mig jättemycket. En gång var jag sjuk från mitt jobb i 5 dagar för att jag hade sån ångest över allt. Hoppas det vänder och blir bättre. Skönt att du berättat för din pojkvän. Det är bara jobbigt att hålla sådant inne. Har du funderat på proffesnionell hjälp, någon kognitiv terapi kanske. Stor kram!
