Vi är lika
Ibland kan jag känna någon typ av gemenskap med andra stora. Jag kan se dom och känna att vi delar något. Jag vet, det kanske är skumt. Men det finns faktiskt mycket som knyter oss samman.
Min mormor har alltid tyckt att det är roligt att hitta fysiska likheter mellan människor. Mina kusiner kunde vara lika olika idrottsstjärnor men jag var alltid lik någon tjockis. När jag var liten började det med att jag var lik Tjorven och sedan var det en stor tjej som var med i Nya tider. Var det någon idrottsstjärna jag var lik så var väl en kullstöterska från Ryssland.
Kanske var det inget illa menat men jag blev sårad. Jag ville inte vara lik någon bara för att den var tjock, som om alla tjocka ser likadana ut?!
Nu däremot är jag äldre och jag förstår mormor. Är man stor så får man så otroligt lika attribut. Något i ansiktet gör att jag ibland kan se mig själv i andra. Ibland är det kusligt likt med stora kinder, rund näsa, små ögon och dubbelhaka. Benen är ofta kobenta och man har en lite vaggande, gungande stil.
Det är hemskt, men det är sant, tjocka människor är ofta lika varandra.
Kan förstå att det där satt sina spår:/
Usch, det här inlägget berörde..gjorde mig lite ledsen också...så sorgligt
Jag känner igen mig i ditt inlägg, har varit så för mig med.. Men aldrig mer! Jag ska visa alla att JAG kan!!:) kram
Det va fint skrivet och såå tankvärt och sant, men blir sorgsen av det...liksom att våran unikhet liksom försvinner iom att fettet blir mera, förstår du? DET är sorgligt!
Vilka äventyrsfilmer tycker du om?
