Knepiga tankar
Va arg jag blir på mig själv att jag inte skriver!!
Men i måndags var jag iaf hos Cissi och det var bra! Det var första dagen som jag bara kunde slappna av och prata. Förut har jag väl varit lite som en papegoja men i måndags kände jag mig saklig och lugn. Däremot är det rätt sorgligt att jag kan sitta där och ha en massa bra svar på saker och ting men i verkligheten agerar jag helt annorlunda. Vi pratade om det här med val och det är ett jobbigt ämne. Jag fattar ju att det är jag som måste göra bra val men tänk om jag inte vill det då? Jag förstår om ni höjer ögonbrynen nu men det är faktiskt såndana tankar som snurrar i mig. Det är klart att jag vill bli bättre men samtidigt är det så svårt att göra bra val hela tiden. Inom mig så hör jag mig själv säga, "bara den här gången", "en gång till gör ingen större skada", "jag kan börja mitt nya liv på måndag" och så vidare och så vidare.
Men jag har tänkt på en sak och det är att den största anledningen till att jag vill sluta "missbruka" är för att jag inte vill vara tjock. Visst finns det en massa bra anledningar till varför jag inte borde äveräta och hetsäta men i grund och botten vill jag inte vara tjock. Det skulle faktiskt vara riktigt intressant och se hur mitt resonemang hade varit om jag var en sån som i princip inte kan gå upp i vikt. Det är nästan så att jag måste påminna mig om alla andra negativa effekter som mitt beteende får. Jag glömmer hur dåligt jag mår både fysiskt och psykiskt av att trycka i mig en massa skit. Jag glömmer hur många timmar om dagen som går åt till att tänka på ätande. Jag glömmer hur jag avstår från saker och ting bara för att få äta och jag glömmer hur en glad och trevlig tjej försvinner in en grå dimma av missbruk!
Hur som helst så är detta en krånglig grej och det snurrar många konstiga och krångliga tankar i mitt röriga huvud. Men på ett sätt är det väl tur det! Det betyder ju att jag inte är helt likgilltig i alla fall!
Det har kanske inte hjalper alls, och jag skulle ljuga om jag pastod att jag visste hur du kanner och tanker, for mina extra kilon som jag jobbar bort just nu har jag burit pa pga PCOS men jag brukar tanka att tjock eller smal sa ska man ju ata for att leva, inte leva for att ata. Det finns ju sa mycket man kanner, drommer och onskar - som person, som just sin egen individ sa ar man ju sa mycket, och ska man da lata sig kontrolleras av mat? Det ar ju faktiskt "bara" mat. Mat ska man vara tacksam att man har, forstas, men jag tror att det ar ett val av kontroll. Vill du skapa din egen framtid, din egen kraft och din egen vag, eller vill du lata mat skapa vem du ar och hur du lever?
Hoppas allting reder ut sig och att du hittar de tankarna som ger just dig kraft genom detta! Hejar pa dig!
