Min drog!
Jag försökte vara utan godis igår men jag mådde skit och kände mig så jälvla arg så snart såg jag till att ”fixa min drog”. Jag och syster åkte till mamma och jag sa att jag bara skulle in på affären och köpa alvedon. Jag plockade på mig en påse m&m:s och en påse riesen. Väl i kassan så tar det en evighet för tanten i kassan träffar någon hon känner. Kön växer sig lång och jag trampar otåligt! Vilka dyker sedan upp i entren och kommer in? Jo min syster och mamma! Jag får panik och plöjer mig genom kön och kastar godiset och alvedonen på närmsta plats och vänder om och går ut ur affären. Jag vet inte om dom såg något, det hela känns verkligen så pinsamt i efterhand. Hur som helst är jag arg och sur när jag kommer ut och mamma frågar ”- men får jag ingen kram?”. "- Jo det är klart du får, jag är bara så jävla sur, det tar ju sån jävla tid". Då informerar min syster mig om att vi kan gå till apoteket istället men jag säger att vi struntar i det och går o äter istället. Efter det gör jag ett nytt försök. Mamma och syster ska till en leksaksaffär och jag ser min chans. Jag smiter iväg och på samma plats som jag lämnade de i butiken ligger mina grejer. Så jag tar alltsammans och går direkt till kassan. Det går hur smidigt som helst. Resten av dagen kan jag hålla humöret eftersom jag vet att min drog finns nära till hands om behov uppstår!
Sockerberoende är verkligen en drog... Får du någon professionell hjälp just nu eller kämpar du ensam? Själv har jag kommit på den "smarta" idén att sluta röka OCH sluta med socker och allt onyttigt samtidigt... Det går ju sådär... Om jag inte får röka äter jag massor och om jag inte får äta röker jag massor...
Jag har varit precis där du är nu! Det är pissigt, jobbigt och man skäms hela tiden. Men vännen, det är inte DU! Det är ett beroende på riktigt, tro inte för en sekund att det är personen DU som gör något fel!
Fy fy fy jag är i exakt samma sits, man gör VADSOMHELST för att få tag i det. Och kommer någon man känner på en... jaa, jag gör precis som dig! Efter att man tryckt i sig allt går det hur lätt som helst att säga "aldrig mer", det var ju inte ens särskilt gott, men så sätter suget in igen... Men vi får kämpa på, vi kan klara det!! Kram
Jag känner så igen mig i de du skriver.
Välkommen tillbaka!!
Jag gjorde liknande när jag för lite mindre än ett år sen var uppe i Norrland för att hälsa på mormor och bodde hos mammas barndomsvän. När vi var på Coop för att handla mat så passade jag på att betala mitt egna när hon skulle hämta något eftersom jag hade köpt choklad som hon inte hade sett. Sen gick jag ut då och då till hallen för att äta av chokladen men låtsades typ hämta något eller kolla efter något. Försökte vara så tyst som möjligt, men det var inte lätt med prasslet, för jag hade lagt det i jackfickan. Så jäkla sjukt beteende egentligen, men det är ju knappast något man pratar högt om. Så jag förstår PRECIS vad du menar!
