Varför

Varför står jag framför godishyllan och tittar efter något som ska "tala" till mig
Varför blir jag upprörd när inget gör det, när inget säger, ta mig! Jag är svaret, jag gör dig glad, jag tillfredställer dina behov.

Dessa rader är verkligen något att fundera över. Jag försöker lyssna inåt och höra efter vad som egentligen sägs. Men varför står jag där framför godishyllan och söker tillfredställelse? Är det något som är så himla knas i mitt liv som gör att jag behöver tillfredställa det med godis? Eller är det så att jag är bortskämd, att jag tror att man alltid ska känna sig tillfredställd? Men det resulterar ju i en annan fråga, ska man alltid vara tillfreställd, är det uppnåeligt? Eller är jag kanske som ett litet barn med sin napp, det är en trygghet men egentligen är det inte nödvändigt.

Många funderingar blir det.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0