En matmissbrukares kamp

Tack för alla kommentarer på mitt förra inlägg. Det har verkligen fått igång mina tankar och gissa vad jag gjort?! Jag har kontaktat ägaren till mitt gym. Jag har haft kontakt med henne förut och jag har berättat om min problematik. Hon har även berättat för mig att hon träffat flera tjejer med liknande problem. Förut har jag inte kännt mig redo men nu tänker jag ta tjuren vid hornen, det är ingen idé att vänta på någon magisk ingivelse. MEN! Jag tänker inte gå ut för hårt, jag vet ju hur det brukar gå, då blir det pannkaka av alltihop. Däremot är jag glad att jag tagit steget. Detta är något jag prioriterar så mitt jobb kommer att få stå tillbaka både på grund av möte på gymmet och ett besök på ätstörningsmottagningen denna vecka.

Detta har äntligen fått mig att ta ett steg i rätt riktning. Ska jag vara ärlig så är det nästan som att jag har glömt att det går att gå ner i vikt. Jag har bara släppt alla hämningar och på något sätt hoppats att jag ska nå den berömda "botten". För när man når den så har jag fått uppfattningen att man "inser" att man måste förändras. Men när FAN skulle jag hitta den? Jag har väntat länge nog, det kommer inte att komma en magisk vändpunkt. Kanske blir det här istället en annan typ av vändning. En medveten vändning där jag kanske kan få en liten boll i rullning. För jag hoppas att har man väl fått bollen i rullning så kanske det ena leder till det anda och förändringar på flera plan kan ske!

Strävar jag mot detta?! JA!