Stor dag
Jag var hos Cissi också och det gick bra. Det var en månad sen jag var där så jag gick på som en kulspruta! Hon tyckte iaf att det lät bra med kostrådgivningen på gymmet. Men det var just eftersom S utgår från mina behov och mina förutsättningar. Vi pratade iaf mycket om det här med bloggen, är det bra, är det dåligt? Gynnar det mig eller drar det ner mig? S på gymmet funderade i lite liknade banor så nu har jag allt fått lite att tänka på.
Imorn tänkte jag bjuda på resultatet från gymmet, med vikt och så.
Hoppas ni kikar in då!
Hihi, jo det är trevligt men dyyyyrt ;)
Jag vill se resultat!
Javet inte om jag borde skriva det här, för då kanske jag inte kommer få läsa om din livsstilsresa, men när jag "tog tag" i det här med min vikt, så uppmärksammade jag det ingenstans. Inte ens för vänner, på bloggen och knappt för mig själv. Jag smög med varje steg, tills jag insåg att jag var på rätt spår. Först -10kg som jag berättar det för familj och vänner att jag försöker bättra mig och bli hälsosam och att jag gått ner (när de frågade). Och nu först när jag har nått fram, så gott som, kan jag skriva om det på min blogg. Varför? jag vet inte. Men jag mådde illa av mig själv då innan jag satte igång. Jag skulle ha mått illa av att älta det på en blogg, känt mig totalt fail som berättar att jag ska försöka med det här för familj och vänner, mest för att "tänk om man misslyckas". Då hade fallet blivit ännu djupare. Då kanske vägen tillbaka hade varit ännu längre. Jag är fortfarande inte särskilt öppen med hur mycket jag tränar, jag berättar inte om mitt mål (om att se vältränad ut osv) för vänner och jag suktar inte efter massa läsare på bloggen, för jag funkar inte sådär att "om jag sätter press på mig själv och hårda mål så funkar det". Nej, jag vill smyga fram och "surprise! kolla på mig" sen när jag har gjort det jag har tänkt. Detta kanske var totalt värdelöst, men jag förstår dig och det är absolut värt att fundera på det där med bloggen - och uppmärksamhet på hela viktgrejen i övrigt. Du kanske också behöver smyga dig fram? Lycka till en massa massa i alla fall!
Hejja dig!! Stå ut och gör precis vad du känner för!
Själv basunerar jag ut till allt och alla vad jag håller på med så att ALLA vet att de inte ska bjuda på stora härliga tårtor jämt! ok, sen lyckas jag väl sådär, men å andra sidan blir loggen ett bra sätt för mig att säga att nähäpp, såhär belv det idag. Men alla är vi olika!
jag önskar dig alla lycka och jag hoppas att du lyckas.
Kör hårt, bruden!
Förstår att oron och tankarna kommer, är fullständigt normalt. Men försök att tänka positivt! Keep up the good work!
Tror också det är bra att fundera kring bloggen. Å andra sidan måste du själv känna efter vad som gynnar dig, det kan ingen annan svara på? Kanske skulle du fortsätta att blogga (om det är det du vill) fast även skriva om annat än just mat och vikt? Kanske stressar bloggen på dig mera och kanske skulle det då kännas bättre om du även skrev om annat? Det va ett förslag..vill inte göra dig upprörd, vilket jag förstod att du blev av mitt blogginlägg...
Detta kommer att gå väldigt bra ska du se. =o)
Läste i en tidning här i NZ, om en undersökning angående fetma och hur kroppen reagerar och agerar. I deras undersökning visade det sig att en viktnedgång kan gå väldigt bra och du kan vara väldigt motiverad etc. men kroppen kämpar emot viktnedgången varje steg på vägen, för den tror att den ska ha så mycket övervikt. Därför är det MÅNGA som lägger på alla kilon igen när de väl nått sin målvikt, för kroppen tror att den ska spara alla kalorier och gå upp till ursprunglig vikt igen. En person som gått ner massa i vikt och väger, säg 75 kilo, måste äta runt 300-400 kalorier mindre än en person som är naturligt 75 kg och aldrig bantade för att komma dit. Är inte det intressant?
Det stod oxå i artikeln att en överviktig person kommer som sanolikt att alltid vara överviktig. =o( Men just den biten kommer jag inte att tro på. Jag SKA ner i vikt och följer ddig på din resa oxå. =o)
Lååångt inlägg det här... Haha.
kram och lycka till!
