En matmissbrukares kamp

Nu till vad som hände i fredags

Jag var som sagt på afterwork och det var skitkul! Jag trodde inte att det skulle bli så sent men vi hade så trevligt och timmarna gick. Efter maten gick vi vidare och på det stället drack vi drinkar och skrattade oss hesa, allt var så otroligt avslappnat och härlig. Det var längesen jag kände så. Men nu ni, bättre skulle det bli!

Jag tycker att jag känner igen en kvinna vid ett annat bord och jag tror att det är en gammal gymnasielärare till mig. Hon verkar känna några st i mitt sällskap och när de ska gå så kommer hon förbi mig och säger hej! Hon frågar vad jag gör nu för tiden och jag säger att jag jobbar som ungdomshandläggare och hon lyser upp och säger att hon får gåshud. Hon säger att blir så glad för att jag pluggat vidare. Sedan säger hon att jag var så arg under gymnasiet men att hon förstod att det fanns något annat under det. Hon säger även att hon hoppas att hon lyckats förmedla det till mig under skoltiden. Jag blir lite paff men samtidigt så vet jag ju hur arg, bitter och ledsen som jag var under den tiden. Efter det kommer en annan kollega fram och vi börjar prata alla tre. Min lärare berättar för min kollega att jag är hennes gamla elev och att jag var så arg när jag var ung. Min kollega säger att ”det är hon fortfarande” sen börjar vi skratta allesammans. Vi pratar vidare och jag blir överröst med komplimanger. Jag vet knappt var jag ska ta vägen och jag tänker ”det här måste jag komma ihåg” men tror ni jag kommer ihåg vad dom sa? Nja… men min kollega sa iaf att hon tycker att jag är klok och engagerad, att jag inte är rädd för att gå min egen väg och gå emot mina erfarna kollegors råd. Hon säger att mina egenskaper är något unikt och att jag ska ta vara på dom. Ja ni förstår de bara rullar på och jag får värsta egoboosten! Jag visste knappt var jag skulle ta vägen men på vägen hem sen så svävade jag på moln! Jag var så glad över all fin respons!! Underbara människor som öser detta över mig!! Helt otroligt!