En matmissbrukares kamp

På tisdag sätter vi igång. Tisdagar 17.00 har vi nu en stående tid för invägning och lite pepptalk. Min PT kommer att följa mitt instagramkonto varje dag och kommentera det som behövs, positivt eller negativt.

 

Jag känner mig nervös. Det känns som en stor grej. Det sjuka är att det verkligen slits inom mig. Något i mig, säger - varför gör du det här, du vill ju inte ens! En annan röst som hörs säger - kom igen, ta hand om dig själv du behöver vara frisk och sund för dig själv och för ditt barn. En tredje röst säger, - fy fan va snygg du skulle vara om du gick ner 30 kg och byggde lite muskler.

 

Jag känner mig på ett sätt mentalt redo, jag har funderat mycket på mat och jag har testat att fota mitt "matliv". Jag vet vad jag kan och bör äta. Det som dock är väääldigt viktigt är att jag fotar ALLT! Jag är en sjuk människa och det kommer min PT förmodligen att få se! Men jag förstår ju hur det ser ut i hennes ögon, jag förstår att det är helt bissart. Varför stoppar jag i mig sådan skit, låt bara bli! Varför är det så svårt? Tankens kraft är verkligen helt sjuk. Och ja, kanske ligger det lite fysiskt behov bakom det hela också.

 

Men som sagt, tisdag. En stor dag. Jag är allt lite rädd.