En matmissbrukares kamp

Hua, nu har jag flera saker att skriva om.

 

För det första tycker jag att det går ganska bra med instagramandet!

 

Andra grejen var att min PT ringde. Jag fick en klump i magen när jag såg hennes namn men det var bara att svara. Hon känner sig pepp på min idé och skulle fila vidare på hur de ska se ut och ge ett kostnadsförslag. När jag pratar med henne får jag typ kalla fötter. Jag har ju misslyckats så många gånger framför henne också! Hon frågade vad som motiverar mig till att gå ner i vikt och jag kan inte ens svara på det! Visst har jag mål men uppenbarlingen kan ingenting motivera mig nog för att jag ska sluta "missbruka".

 

Något smart som hon frågade om var om mitt instagramkonto bara skulle vara för henne och mig. Det var ju inte min tanke men när hon frågade så insåg jag att det skulle nog inte vara så dumt! Då skulle det kunna bli riktigt personligt och jag skulle kunna släppa pressen på att korten ska vara fina och så. Men nu har jag ju bett er att följa mig och redan nu har 8 personer lagt till mig! Hmm, jag får tänka på det. Vi sätter inte igång ännu men jag tränar in min nya vana att lägga upp bilder. Jag inser redan nu att precis allt inte har kommit med. Igår kastade jag i mig ett päron i farten för middagen blev så sen. Idag åt jag några kex på eftermiddagen som jag inte heller tog kort på. Det för mig osökt vidare till något min PT sa i telefonen. Hon sa att hon gillar idén med instagram men hon påminde om att den bygger på att jag är HELT ärlig... Och det är ju så sant! Och vem unviker sanningen till och med på sin anonyma blogg? Jo jag. Om jag äter något onyttigt så MÅSTE jag lägga upp det iaf!! Så är det ju! Om det än är tre kanelbullar eller ett paket med ben&jerrys glass.

 

Egentligen borde jag skriva om en annan sak som jag insett. Det finns ett fysiskt fel på mig och det blir bara värre. Jag har fått tid om drygt två veckor för att kolla upp det men jag vet inte om jag kan vänta så länge!?

 

Jag skriver mer om det intima problemet imorgon.